Corinthios I 13

1 Si linguis hominum loquar, et angelorum, charitatem autem non habeam, factus sum velut aes sonans, aut cymbalum tinniens.

Om jag talade med menniskors och Änglars tungor, och hade icke kärleken, så vore jag en ljudande malm, eller en klingande bjellra.

2 Et si habuero prophetiam, et noverim mysteria omnia, et omnem scientiam: et si habuero omnem fidem ita ut montes transferam, charitatem autem non habuero, nihil sum.

Och om jag kunde prophetera, och visste all hemlighet, och allt förstånd, och hade alla tro, så att jag försatte berg, och hade icke kärleken, så vore jag intet.

3 Et si distribuero in cibos pauperum omnes facultates meas, et si tradidero corpus meum ita ut ardeam, charitatem autem non habuero, nihil mihi prodest.

Och om jag gåfve alla mina ägodelar de fattiga, och låte min lekamen brinna, och hade icke kärleken, så vore det mig intet nyttigt.

4 Charitas patiens est, benigna est. Charitas non aemulatur, non agit perperam, non inflatur,

Kärleken är tålig och mild; kärleken afundas intet; kärleken skalkas intet, han uppblåses icke.

5 non est ambitiosa, non quaerit quae sua sunt, non irritatur, non cogitat malum,

Han skickar sig icke ohöfveliga; han söker icke sitt, han förtörnas icke, han tänker intet argt;

6 non gaudet super iniquitate, congaudet autem veritati:

Han gläds icke öfver orättfärdighet; men han fröjdar sig öfver sanningen.

7 omnia suffert, omnia credit, omnia sperat, omnia sustinet.

Han fördrager all ting, han tror all ting, han hoppas all ting, han lider all ting.

8 Charitas numquam excidit: sive prophetiae evacuabuntur, sive linguae cessabunt, sive scientia destruetur.

Kärleken vänder aldrig åter, ändock Prophetierna skola återvända, och tungomålen skola afkomma, och förståndet skall återvända.

9 Ex parte enim cognoscimus, et ex parte prophetamus.

Ty vi förstå endels, och prophetere endels;

10 Cum autem venerit quod perfectum est, evacuabitur quod ex parte est.

Men då det kommer som fullkomligit är, så vänder det åter som endels är.

11 Cum essem parvulus, loquebar ut parvulus, sapiebam ut parvulus, cogitabam ut parvulus. Quando autem factus sum vir, evacuavi quae erant parvuli.

Då jag var ett barn, talade jag som ett barn, och hade sinne som ett barn, och hade barnsliga tankar; men sedan jag vardt man, lade jag bort det barnsligit var.

12 Videmus nunc per speculum in aenigmate: tunc autem facie ad faciem. Nunc cognosco ex parte: tunc autem cognoscam sicut et cognitus sum.

Ty vi se nu genom en spegel, uti ett mörkt tal; men då ansigte emot ansigte. Nu känner jag endels; men då skall jag kännat, såsom jag ock känd är.

13 Nunc autem manent, fides, spes, charitas: tria haec. maior autem horum est charitas.

Men nu blifver tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst ibland dem är kärleken.