Lucam 17

1 Et ait ad discipulos suos: Impossibile est ut non veniant scandala: væ autem illi per quem veniunt.

Och han sade till sina Lärjungar: Det är omöjeligit, att icke skulle komma förargelser; men ve honom, genom hvilken de komma.

2 Utilius est illi si lapis molaris imponatur circa collum ejus, et projiciatur in mare quam ut scandalizet unum de pusillis istis.

Bättre vore honom, att en qvarnsten hängdes vid hans hals, och vorde kastad i hafvet, än han skulle förarga en af dessa små.

3 Attendite vobis: Si peccaverit in te frater tuus, increpa illum: et si pœnitentiam egerit, dimitte illi.

Vakter eder. Om din broder bryter dig emot, så straffa honom, och om han bättrar sig, så förlåt honom det.

4 Et si septies in die peccaverit in te, et septies in die conversus fuerit ad te, dicens: Pœnitet me, dimitte illi.

Och om han bryter dig emot sju resor om dagen, och han sju resor om dagen vänder sig om igen till dig, sägandes: Mig ångrar det; så förlåt honom.

5 Et dixerunt apostoli Domino: Adauge nobis fidem.

Och Apostlarna sade till Herran: Föröka oss trona.

6 Dixit autem Dominus: Si habueritis fidem sicut granum sinapis, dicetis huic arbori moro: Eradicare, et transplantare in mare, et obediet vobis.

Då sade Herren: Om I haden trona såsom ett senapskorn, och saden till detta mulbärsträd: Ryck dig upp, och försätt dig i hafvet; då lydde det eder.

7 Quis autem vestrum habens servum arantem aut pascentem, qui regresso de agro dicat illi: Statim transi, recumbe:

Hvilken af eder hafver en tjenare, som går vid plogen, eller vaktar boskap, då han kommer hem af markene, att han säger till honom: Gack straxt, och sitt till bords;

8 et non dicat ei: Para quod cœnem, et præcinge te, et ministra mihi donec manducem, et bibam, et post hæc tu manducabis, et bibes?

Utan säger han icke heldre till honom: Red till nattvarden, och uppskörta dig, och tjena mig medan jag äter och dricker; och sedan ät du och drick.

9 Numquid gratiam habet servo illi, quia fecit quæ ei imperaverat?

Månn han tacka dem samma tjenarenom, att han gjorde som honom budet var? Nej, menar jag.

10 non puto. Sic et vos cum feceritis omnia quæ præcepta sunt vobis, dicite: Servi inutiles sumus: quod debuimus facere, fecimus.

Sammalunda ock I, när I hafven gjort allt det som eder budet är, så säger: Vi äre onyttige tjenare; vi hafve gjort det vi vorom pligtige att göra.

11 Et factum est, dum iret in Jerusalem, transibat per mediam Samariam et Galilæam.

Och det begaf sig, då han gick till Jerusalem, for han midt igenom Samarien och Galileen.

12 Et cum ingrederetur quoddam castellum, occurrerunt ei decem viri leprosi, qui steterunt a longe:

Och då han kom uti en by, mötte honom tio spitelske män, de stodo långt ifrå;

13 et levaverunt vocem, dicentes: Jesu præceptor, miserere nostri.

Och de upphöjde sina röst, sägande: Jesu Mästar, varkunna dig öfver oss.

14 Quos ut vidit, dixit: Ite, ostendite vos sacerdotibus. Et factum est, dum irent, mundati sunt.

När han dem såg, sade han till dem: Går, och viser eder Presterna. Och hände sig, vid de gingo, vordo de rene.

15 Unus autem ex illis, ut vidit quia mundatus est, regressus est, cum magna voce magnificans Deum,

Men en af dem, då han såg att han var ren vorden, kom han igen, och prisade Gud med höga röst;

16 et cecidit in faciem ante pedes ejus, gratias agens: et hic erat Samaritanus.

Och föll på sitt ansigte för hans fötter, tackandes honom; och han var en Samarit.

17 Respondens autem Jesus, dixit: Nonne decem mundati sunt? et novem ubi sunt?

Då svarade Jesus, och sade: Voro icke tio rene gjorde? Hvar äro då de nio?

18 Non est inventus qui rediret, et daret gloriam Deo, nisi hic alienigena.

Ingen är funnen, som kom igen till att prisa Gud, utan denne främlingen;

19 Et ait illi: Surge, vade: quia fides tua te salvum fecit.

Och sade till honom: Statt upp, gack, din tro hafver frälst dig.

20 Interrogatus autem a pharisæis: Quando venit regnum Dei? respondens eis, dixit: Non venit regnum Dei cum observatione:

Och då han frågad vardt af de Phariseer, när Guds rike komma skulle, svarade han dem, och sade: Guds rike kommer icke med utvärtes åthäfvor.

21 neque dicent: Ecce hic, aut ecce illic. Ecce enim regnum Dei intra vos est.

Ej heller varder man sägande: Si här, eller, si der äret; ty si, Guds rike är invärtes i eder.

22 Et ait ad discipulos suos: Venient dies quando desideretis videre unum diem Filii hominis, et non videbitis.

Och han sade till Lärjungarna: Den tid skall komma, att I skolen begära se en af menniskones Sons dagar, och I skolen icke få sen.

23 Et dicent vobis: Ecce hic, et ecce illic. Nolite ire, neque sectemini:

Och de skola säga till eder: Si här, si der; går icke åstad, och följer icke heller.

24 nam, sicut fulgur coruscans de sub cælo in ea quæ sub cælo sunt, fulget: ita erit Filius hominis in die sua.

Ty såsom ljungelden ljungar ofvan af himmelen, och lyser öfver allt det under himmelen är; alltså skall ock menniskones Son vara på sin dag.

25 Primum autem oportet illum multa pati, et reprobari a generatione hac.

Men tillförene måste han mycket lida, och förkastas af detta slägtet.

26 Et sicut factum est in diebus Noë, ita erit et in diebus Filii hominis:

Och såsom det skedde uti Noe tid, så skall det ock ske uti menniskones Sons dagar.

27 edebant et bibebant: uxores ducebant et dabantur ad nuptias, usque in diem, qua intravit Noë in arcam: et venit diluvium, et perdidit omnes.

De åto, drucko; män togo hustrur, och qvinnor gåfvos mannom, intill den dagen då Noe gick in i arken; och floden kom, och förgjorde dem alla.

28 Similiter sicut factum est in diebus Lot: edebant et bibebant, emebant et vendebant, plantabant et ædificabant:

Sammalunda ock, såsom det skedde uti Loths tid; de åto, drucko, köpte, sålde, planterade, byggde.

29 qua die autem exiit Lot a Sodomis, pluit ignem et sulphur de cælo, et omnes perdidit:

Men den dagen, då Loth gick ut af Sodoma, regnade eld och svafvel af himmelen, och förgjorde dem alla.

30 secundum hæc erit qua die Filius hominis revelabitur.

Efter det sättet varder det ock gåendes på den dagen, när menniskones Son skall uppenbaras.

31 In illa hora, qui fuerit in tecto, et vasa ejus in domo, ne descendat tollere illa: et qui in agro, similiter non redeat retro.

På den dagen, den som är på taket, och hans boting i huset, han stige icke neder till att taga dem; sammalunda ock, den i markene är, gånge icke tillbaka igen efter det han left hafver.

32 Memores estote uxoris Lot.

Kommer ihåg Loths hustru.

33 Quicumque quæsierit animam suam salvam facere, perdet illam: et quicumque perdiderit illam, vivificabit eam.

Hvilken som far efter att förvara sin själ, han skall mista henne; och den som mister henne, han fordrar henne till lifs.

34 Dico vobis: In illa nocte erunt duo in lecto uno: unus assumetur, et alter relinquetur:

Jag säger eder: I den natten skola två ligga uti ene säng; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.

35 duæ erunt molentes in unum: una assumetur, et altera relinquetur: duo in agro: unus assumetur, et alter relinquetur.

Två skola mala tillhopa; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.

36 Respondentes dicunt illi: Ubi Domine?

Två skola vara i markene; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.

37 Qui dixit illis: Ubicumque fuerit corpus, illuc congregabuntur et aquilæ.

Då svarade de, och sade till honom: Hvar då, Herre? Sade han till dem: Der som åtelen är, dit församlas ock örnarna.