Psalmorum 5

1 In finem pro ea, quæ hereditatem consequitur, Psalmus David. Verba mea auribus percipe Domine, intellige clamorem meum.

För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David. Lyssna till mina ord, HERRE; förnim min suckan.

2 Intende voci orationis meæ, rex meus et Deus meus.

Akta på mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa min bön.

3 Quoniam ad te orabo: Domine mane exaudies vocem meam.

HERRE, bittida hör du nu min röst, bittida frambär jag mitt offer till dig och skådar efter dig.

4 Mane astabo tibi et videbo: quoniam non Deus volens iniquitatem tu es.

Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.

5 Neque habitabit iuxta te malignus: neque permanebunt iniusti ante oculos tuos.

De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän.

6 Odisti omnes, qui operantur iniquitatem: perdes omnes, qui loquuntur mendacium. Virum sanguinum et dolosum abominabitur Dominus:

Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN.

7 ego autem in multitudine misericordiæ tuæ. Introibo in domum tuam: adorabo ad templum sanctum tuum in timore tuo.

Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.

8 Domine deduc me in iustitia tua: propter inimicos meos dirige in conspectu tuo viam meam.

HERRE, led mig genom din rättfärdighet, för mina förföljares skull; gör din väg jämn för mig.

9 Quoniam non est in ore eorum veritas: cor eorum vanum est.

Ty i deras mun är intet visst, deras innersta är fördärv, en öppen grav är deras strupe, sin tunga göra de hal.

10 Sepulchrum patens est guttur eorum, linguis suis dolose agebant, iudica illos Deus. Decidant a cogitationibus suis, secundum multitudinem impietatum eorum expelle eos, quoniam irritaverunt te Domine.

Döm dem, o Gud; må de komma på fall med sina anslag. Driv bort dem för deras många överträdelsers skull, eftersom de äro gensträviga mot dig.

11 Et lætentur omnes, qui sperant in te, in æternum exultabunt: et habitabis in eis. Et gloriabuntur in te omnes, qui diligunt nomen tuum,

Men låt alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen må de jubla, ty du beskärmar dem; i dig må de fröjda sig, som hava ditt namn kärt.

12 quoniam tu benedices iusto. Domine, ut scuto bonæ voluntatis tuæ coronasti nos.

Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige; du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.