Job 24
1 Ab Omnipotente non sunt abscondita tempora: qui autem noverunt eum, ignorant dies illius.
Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
2 Alii terminos transtulerunt, diripuerunt greges, et paverunt eos.
De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
3 Asinum pupillorum abegerunt, et abstulerunt pro pignore bovem viduæ.
De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
4 Subverterunt pauperum viam, et oppresserunt pariter mansuetos terræ.
De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
5 Alii quasi onagri in deserto egrediuntur ad opus suum: vigilantes ad prædam, præparant panem liberis.
Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
6 Agrum non suum demetunt: et vineam eius, quem vi oppresserint, vindemiant.
De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
7 Nudos dimittunt homines, indumenta tollentes, quibus non est operimentum in frigore:
De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
8 Quos imbres montium rigant: et non habentes velamen, amplexantur lapides.
Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
9 Vim fecerunt deprædantes pupillos, et vulgum pauperem spoliaverunt.
De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
10 Nudis et incedentibus absque vestitu, et esurientibus tulerunt spicas.
Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
11 Inter acervos eorum meridiati sunt, qui calcatis torcularibus sitiunt.
De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
12 De civitatibus fecerunt viros gemere, et anima vulneratorum clamavit, et Deus inultum abire non patitur.
De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
13 Ipsi fuerunt rebelles lumini, nescierunt vias eius, nec reversi sunt per semitas eius.
Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
14 Mane primo consurgit homicida, interficit egenum et pauperem: per noctem vero erit quasi fur.
I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
15 Oculus adulteri observat caliginem, dicens: Non me videbit oculus: et operiet vultum suum.
Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
16 Perfodit in tenebris domos, sicut in die condixerant sibi, et ignoraverunt lucem.
I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
17 Si subito apparuerit aurora, arbitrantur umbram mortis: et sic in tenebris quasi in luce ambulant.
Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
18 Levis est super faciem aquæ: maledicta sit pars eius in terra, nec ambulet per viam vinearum.
Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
Helvetet tager bort dem som synda, såsom hette och torka förtärer snövattnet bort. (Sheol h7585)
20 Obliviscatur eius misericordia: dulcedo illius vermes: non sit in recordatione, sed conteratur quasi lignum infructuosum.
De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
21 Pavit enim sterilem, quæ non parit, et viduæ bene non fecit.
Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
22 Detraxit fortes in fortitudine sua: et cum steterit, non credet vitæ suæ.
Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
23 Dedit ei Deus locum pœnitentiæ, et ille abutitur eo in superbiam: oculi autem eius sunt in viis illius.
Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
24 Elevati sunt ad modicum, et non subsistent, et humiliabuntur sicut omnia, et auferentur, et sicut summitates spicarum conterentur.
De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
25 Quod si non est ita, quis me potest arguere esse mentitum, et ponere ante Deum verba mea?
Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
