Psalmorum 95

1 Laus Cantici ipsi David. Venite, exultemus Domino: iubilemus Deo salutari nostro:

Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

2 Præoccupemus faciem eius in confessione: et in psalmis iubilemus ei.

Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

3 Quoniam Deus magnus Dominus: et Rex magnus super omnes deos.

Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

4 Quia in manu eius sunt omnes fines terræ: et altitudines montium ipsius sunt.

Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

5 Quoniam ipsius est mare, et ipse fecit illud: et siccam manus eius formaverunt.

hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

6 Venite adoremus, et procidamus: et ploremus ante Dominum, qui fecit nos.

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

7 Quia ipse est Dominus Deus noster: et nos populus pascuæ eius, et oves manus eius.

Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

8 Hodie si vocem eius audieritis, nolite obdurare corda vestra;

O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

9 Sicut in irritatione secundum diem tentationis in deserto: ubi tentaverunt me patres vestri, probaverunt me, et viderunt opera mea.

där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

10 Quadraginta annis offensus fui generationi illi, et dixi: Semper hi errant corde.

I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

11 Et isti non cognoverunt vias meas: ut iuravi in ira mea: Si introibunt in requiem meam.

Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»