Psalmorum 78
1 Intellectus Asaph. Attendite popule meus legem meam: inclinate aurem vestram in verba oris mei.
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 Aperiam in parabolis os meum: loquar propositiones ab initio.
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 Quanta audivimus et cognovimus ea: et patres nostri narraverunt nobis.
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 Non sunt occultata a filiis eorum, in generatione altera. Narrantes laudes Domini, et virtutes eius, et mirabilia eius quæ fecit.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 Et suscitavit testimonium in Iacob: et legem posuit in Israel. Quanta mandavit patribus nostris nota facere ea filiis suis:
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 ut cognoscat generatio altera. Filii qui nascentur, et exurgent, et narrabunt filiis suis,
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 Ut ponant in Deo spem suam, et non obliviscantur operum Dei: et mandata eius exquirant.
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 Ne fiant sicut patres eorum: generatio prava et exasperans. Generatio, quæ non direxit cor suum: et non est creditus cum Deo spiritus eius.
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 Filii Ephrem intendentes et mittentes arcum: conversi sunt in die belli.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 Non custodierunt testamentum Dei, et in lege eius noluerunt ambulare.
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 Et obliti sunt benefactorum eius, et mirabilium eius quæ ostendit eis.
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 Coram patribus eorum fecit mirabilia in terra Ægypti, in campo Taneos.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 Interrupit mare, et perduxit eos: et statuit aquas quasi in utre.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 Et deduxit eos in nube diei: et tota nocte in illuminatione ignis.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 Interrupit petram in eremo: et adaquavit eos velut in abysso multa.
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 Et eduxit aquam de petra: et deduxit tamquam flumina aquas.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 Et apposuerunt adhuc peccare ei: in iram excitaverunt Excelsum in inaquoso.
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 Et tentaverunt Deum in cordibus suis: ut peterent escas animabus suis.
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 Et male locuti sunt de Deo: dixerunt: Numquid poterit Deus parare mensam in deserto?
Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Quoniam percussit petram, et fluxerunt aquæ, et torrentes inundaverunt. Numquid et panem poterit dare, aut parare mensam populo suo?
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
21 Ideo audivit Dominus, et distulit: et ignis accensus est in Iacob, et ira ascendit in Israel:
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 Quia non crediderunt in Deo, nec speraverunt in salutari eius:
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Et mandavit nubibus desuper, et ianuas cæli aperuit.
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 Et pluit illis manna ad manducandum, et panem cæli dedit eis.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 Panem angelorum manducavit homo: cibaria misit eis in abundantia.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 Transtulit Austrum de cælo: et induxit in virtute sua Africum.
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 Et pluit super eos sicut pulverem carnes, et sicut arenam maris volatilia pennata.
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 Et ceciderunt in medio castrorum eorum: circa tabernacula eorum.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 Et manducaverunt et saturati sunt nimis, et desiderium eorum attulit eis:
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 non sunt fraudati a desiderio suo. Adhuc escæ eorum erant in ore ipsorum,
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 et ira Dei ascendit super eos. Et occidit pingues eorum, et electos Israel impedivit.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 In omnibus his peccaverunt adhuc: et non crediderunt in mirabilibus eius.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 Et defecerunt in vanitate dies eorum: et anni eorum cum festinatione.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 Cum occideret eos, quærebant eum: et revertebantur, et diluculo veniebant ad eum.
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 Et rememorati sunt quia Deus adiutor est eorum: et Deus excelsus redemptor eorum est.
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 Et dilexerunt eum in ore suo, et lingua sua mentiti sunt ei:
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 Cor autem eorum non erat rectum cum eo: nec fideles habiti sunt in testamento eius.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 Ipse autem est misericors, et propitius fiet peccatis eorum: et non disperdet eos. Et abundavit ut averteret iram suam: et non accendit omnem iram suam:
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 Et recordatus est quia caro sunt: spiritus vadens, et non rediens.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 Quoties exacerbaverunt eum in deserto, in iram concitaverunt eum in inaquoso?
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 Et conversi sunt, et tentaverunt Deum: et Sanctum Israel exacerbaverunt.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 Non sunt recordati manus eius, die qua redemit eos de manu tribulantis,
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 Sicut posuit in Ægypto signa sua, et prodigia sua in campo Taneos.
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 Et convertit in sanguinem flumina eorum, et imbres eorum, ne biberent.
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 Misit in eos cœnomyiam, et comedit eos: et ranam, et disperdidit eos.
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 Et dedit ærugini fructus eorum: et labores eorum locustæ.
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 Et occidit in grandine vineas eorum: et moros eorum in pruina.
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 Et tradidit grandini iumenta eorum: et possessionem eorum igni.
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 Misit in eos iram indignationis suæ: indignationem, et iram, et tribulationem: immissiones per angelos malos.
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 Viam fecit semitæ iræ suæ, non pepercit a morte animabus eorum: et iumenta eorum in morte conclusit.
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 Et percussit omne primogenitum in terra Ægypti: primitias omnis laboris eorum in tabernaculis Cham.
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 Et abstulit sicut oves populum suum: et perduxit eos tamquam gregem in deserto.
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 Et deduxit eos in spe, et non timuerunt: et inimicos eorum operuit mare.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 Et induxit eos in montem sanctificationis suæ, montem, quem acquisivit dextera eius. Et eiecit a facie eorum Gentes: et sorte divisit eis terram in funiculo distributionis.
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 Et habitare fecit in tabernaculis eorum tribus Israel.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Et tentaverunt, et exacerbaverunt Deum excelsum: et testimonia eius non custodierunt.
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 Et averterunt se, et non servaverunt pactum: quemadmodum patres eorum, conversi sunt in arcum pravum.
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 In iram concitaverunt eum in collibus suis: et in sculptilibus suis ad æmulationem eum provocaverunt.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 Audivit Deus, et sprevit: et ad nihilum redegit valde Israel.
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 Et repulit tabernaculum Silo, tabernaculum suum, ubi habitavit in hominibus.
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 Et tradidit in captivitatem virtutem eorum: et pulchritudinem eorum in manus inimici.
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 Et conclusit in gladio populum suum: et hereditatem suam sprevit.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 Iuvenes eorum comedit ignis: et virgines eorum non sunt lamentatæ.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Sacerdotes eorum in gladio ceciderunt: et viduæ eorum non plorabantur.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 Et excitatus est tamquam dormiens Dominus, tamquam potens crapulatus a vino.
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 Et percussit inimicos suos in posteriora: opprobrium sempiternum dedit illis.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 Et repulit tabernaculum Ioseph: et tribum Ephraim non elegit:
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 Sed elegit tribum Iuda, montem Sion quem dilexit.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 Et ædificavit sicut unicornium sanctificium suum in terra, quam fundavit in sæcula.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 Et elegit David servum suum, et sustulit eum de gregibus ovium: de post fœtantes accepit eum.
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 Pascere Iacob servum suum, et Israel hereditatem suam:
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 Et pavit eos in innocentia cordis sui: et in intellectibus manuum suarum deduxit eos.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.
