Psalmorum 55
1 In finem, In carminibus, intellectus David. Exaudi Deus orationem meam, et ne despexeris deprecationem meam:
För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
2 intende mihi, et exaudi me. Contristatus sum in exercitatione mea: et conturbatus sum
Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
3 a voce inimici, et a tribulatione peccatoris. Quoniam declinaverunt in me iniquitates, et in ira molesti erant mihi.
vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
4 Cor meum conturbatum est in me: et formido mortis cecidit super me.
Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
5 Timor et tremor venerunt super me: et contexerunt me tenebræ:
Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
6 Et dixi: Quis dabit mihi pennas sicut columbæ, et volabo, et requiescam?
Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
7 Ecce elongavi fugiens: et mansi in solitudine.
Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)
8 Expectabam eum, qui salvum me fecit a pusillanimitate spiritus, et tempestate.
Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
9 Præcipita Domine, divide linguas eorum: quoniam vidi iniquitatem, et contradictionem in civitate.
Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
10 Die ac nocte circumdabit eam super muros eius iniquitas: et labor in medio eius,
Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
11 et iniustitia. Et non defecit de plateis eius usura et dolus.
ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
12 Quoniam si inimicus meus maledixisset mihi, sustinuissem utique. Et si is, qui oderat me, super me magna locutus fuisset: abscondissem me forsitan ab eo.
Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
13 Tu vero homo unanimis: dux meus, et notus meus:
Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
14 Qui simul mecum dulces capiebas cibos: in domo Dei ambulavimus cum consensu.
du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
15 Veniat mors super illos: et descendant in infernum viventes: Quoniam nequitiæ in habitaculis eorum: in medio eorum. (Sheol h7585)
Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)
16 Ego autem ad Deum clamavi: et Dominus salvabit me.
Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
17 Vespere, et mane, et meridie narrabo et annuntiabo: et exaudiet vocem meam.
Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
18 Redimet in pace animam meam ab his, qui appropinquant mihi: quoniam inter multos erant mecum.
Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
19 Exaudiet Deus, et humiliabit illos, qui est ante sæcula. Non enim est illis commutatio, et non timuerunt Deum:
Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
20 extendit manum suam in retribuendo. Contaminaverunt testamentum eius,
Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
21 divisi sunt ab ira vultus eius: et appropinquavit cor illius. Molliti sunt sermones eius super oleum: et ipsi sunt iacula.
Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
22 Iacta super Dominum curam tuam, et ipse te enutriet: non dabit in æternum fluctuationem iusto.
Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
23 Tu vero Deus deduces eos, in puteum interitus. Viri sanguinum, et dolosi non dimidiabunt dies suos: ego autem sperabo in te Domine.
Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.
