Psalmorum 50

1 Psalmus Asaph. Deus deorum Dominus locutus est: et vocavit terram, A solis ortu usque ad occasum:

En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

2 ex Sion species decoris eius.

Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

3 Deus manifeste veniet: Deus noster et non silebit. Ignis in conspectu eius exardescet: et in circuitu eius tempestas valida.

Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

4 Advocabit cælum desursum: et terram discernere populum suum.

Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

5 Congregate illi sanctos eius: qui ordinant testamentum eius super sacrificia.

»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

6 Et annunciabunt cæli iustitiam eius: quoniam Deus iudex est.

Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

7 Audi populus meus, et loquar: Israel, et testificabor tibi: Deus, Deus tuus ego sum.

Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

8 Non in sacrificiis tuis arguam te: holocausta autem tua in conspectu meo sunt semper.

Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

9 Non accipiam de domo tua vitulos: neque de gregibus tuis hircos.

Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

10 Quoniam meæ sunt omnes feræ silvarum, iumenta in montibus et boves.

ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

11 Cognovi omnia volatilia cæli: et pulchritudo agri mecum est.

jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

12 Si esuriero, non dicam tibi: meus est enim orbis terræ, et plenitudo eius.

Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

13 Numquid manducabo carnes taurorum? aut sanguinem hircorum potabo?

Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

14 Immola Deo sacrificium laudis: et redde Altissimo vota tua.

Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

15 Et invoca me in die tribulationis: eruam te, et honorificabis me.

Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

16 Peccatori autem dixit Deus: Quare tu enarras iustitias meas, et assumis testamentum meum per os tuum?

Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

17 Tu vero odisti disciplinam: et proiecisti sermones meos retrorsum:

du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

18 Si videbas furem, currebas cum eo: et cum adulteris portionem tuam ponebas.

Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

19 Os tuum abundavit malitia: et lingua tua concinnabat dolos.

Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

20 Sedens adversus fratrem tuum loquebaris, et adversus filium matris tuæ ponebas scandalum:

Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

21 hæc fecisti, et tacui. Existimasti inique quod ero tui similis: arguam te, et statuam contra faciem tuam.

Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

22 Intelligite hæc qui obliviscimini Deum: nequando rapiat, et non sit qui eripiat.

I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

23 Sacrificium laudis honorificabit me: et illic iter, quo ostendam illi salutare Dei.

den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»