Psalmorum 46

1 In finem, filiis Core pro arcanis, Psalmus. Deus noster refugium, et virtus: adiutor in tribulationibus, quæ invenerunt nos nimis.

För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

2 Propterea non timebimus dum turbabitur terra: et transferentur montes in cor maris.

Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

3 Sonuerunt, et turbatæ sunt aquæ eorum: conturbati sunt montes in fortitudine eius.

Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

4 Fluminis impetus lætificat civitatem Dei: sanctificavit tabernaculum suum Altissimus.

om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

5 Deus, in medio eius, non commovebitur: adiuvabit eam Deus mane diluculo.

En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

6 Conturbatæ sunt gentes, et inclinata sunt regna: dedit vocem suam, mota est terra.

Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

7 Dominus virtutum nobiscum: susceptor noster Deus Iacob.

Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

8 Venite, et videte opera Domini, quæ posuit prodigia super terram:

HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

9 auferens bella usque ad finem terræ. Arcum conteret, et confringet arma: et scuta comburet igni:

Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

10 Vacate, et videte quoniam ego sum Deus: exaltabor in gentibus, et exaltabor in terra.

Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

11 Dominus virtutum nobiscum: susceptor noster Deus Iacob.

»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)