Psalmorum 104

1 Ipsi David. Benedic anima mea Domino: Domine Deus meus magnificatus es vehementer. Confessionem, et decorem induisti:

Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

2 amictus lumine sicut vestimento: Extendens cælum sicut pellem:

Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

3 qui tegis aquis superiora eius. Qui ponis nubem ascensum tuum: qui ambulas super pennas ventorum.

du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

4 Qui facis angelos tuos, spiritus: et ministros tuos ignem urentem.

Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

5 Qui fundasti terram super stabilitatem suam: non inclinabitur in sæculum sæculi.

Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

6 Abyssus, sicut vestimentum, amictus eius: super montes stabunt aquæ.

Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

7 Ab increpatione tua fugient: a voce tonitrui tui formidabunt.

Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

8 Ascendunt montes: et descendunt campi in locum, quem fundasti eis.

Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

9 Terminum posuisti, quem non transgredientur: neque convertentur operire terram.

En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

10 Qui emittis fontes in convallibus: inter medium montium pertransibunt aquæ.

Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

11 Potabunt omnes bestiæ agri: expectabunt onagri in siti sua.

De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

12 Super ea volucres cæli habitabunt: de medio petrarum dabunt voces.

Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

13 Rigans montes de superioribus suis: de fructu operum tuorum satiabitur terra:

Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

14 Producens fœnum iumentis, et herbam servituti hominum: Ut educas panem de terra:

Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

15 et vinum lætificet cor hominis: Ut exhilaret faciem in oleo: et panis cor hominis confirmet.

och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

16 Saturabuntur ligna campi, et cedri Libani, quas plantavit:

HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

17 illic passeres nidificabunt. Herodii domus dux est eorum:

fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

18 montes excelsi cervis: petra refugium herinaciis.

Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

19 Fecit lunam in tempora: sol cognovit occasum suum.

Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

20 Posuisti tenebras, et facta est nox: in ipsa pertransibunt omnes bestiæ silvæ.

Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

21 Catuli leonum rugientes, ut rapiant, et quærant a Deo escam sibi.

de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

22 Ortus est sol, et congregati sunt: et in cubilibus suis collocabuntur.

Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

23 Exibit homo ad opus suum: et ad operationem suam usque ad vesperum.

Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

24 Quam magnificata sunt opera tua Domine! omnia in sapientia fecisti: impleta est terra possessione tua.

Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

25 Hoc mare magnum, et spatiosum manibus: illic reptilia, quorum non est numerus. Animalia pusilla cum magnis:

Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

26 illic naves pertransibunt. Draco iste, quem formasti ad illudendum ei:

Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

27 omnia a te expectant ut des illis escam in tempore.

Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

28 Dante te illis, colligent: aperiente te manum tuam, omnia implebuntur bonitate.

Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

29 Avertente autem te faciem, turbabuntur: auferes spiritum eorum, et deficient, et in pulverem suum revertentur.

Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

30 Emittes Spiritum tuum, et creabuntur: et renovabis faciem terræ.

Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

31 Sit gloria Domini in sæculum: lætabitur Dominus in operibus suis:

HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

32 Qui respicit terram, et facit eam tremere: qui tangit montes, et fumigant.

han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

33 Cantabo Domino in vita mea: psallam Deo meo quamdiu sum.

Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

34 Iucundum sit ei eloquium meum: ego vero delectabor in Domino.

Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

35 Deficiant peccatores a terra, et iniqui ita ut non sint: benedic anima mea Domino.

Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!