Proverbiorum 13

1 Filius sapiens, doctrina patris: qui autem illusor est, non audit cum arguitur.

En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.

2 De fructu oris sui homo satiabitur bonis: anima autem prævaricatorum iniqua.

Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.

3 Qui custodit os suum, custodit animam suam: qui autem inconsideratus est ad loquendum, sentiet mala.

Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka

4 Vult et non vult piger: anima autem operantium impinguabitur.

Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.

5 Verbum mendax iustus detestabitur: impius autem confundit, et confundetur.

Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.

6 Iustitia custodit innocentis viam: impietas autem peccatorem supplantat.

Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.

7 Est quasi dives cum nihil habeat: et est quasi pauper, cum in multis divitiis sit.

Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.

8 Redemptio animæ viri, divitiæ suæ: qui autem pauper est, increpationem non sustinet.

Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något

9 Lux iustorum lætificat: lucerna autem impiorum extinguetur.

De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.

10 Inter superbos semper iurgia sunt: qui autem agunt omnia cum consilio, reguntur sapientia.

Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.

11 Substantia festinata minuetur: quæ autem paulatim colligitur manu, multiplicabitur.

Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.

12 Spes, quæ differtur, affligit animam: lignum vitæ desiderium veniens.

Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.

13 Qui detrahit alicui rei, ipse se in futurum obligat: qui autem timet præceptum, in pace versabitur. Animæ dolosæ errant in peccatis: iusti autem misericordes sunt, et miserantur.

Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.

14 Lex sapientis fons vitæ, ut declinet a ruina mortis.

Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.

15 Doctrina bona dabit gratiam: in itinere contemptorum vorago.

Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.

16 Astutus omnia agit cum consilio: qui autem fatuus est, aperit stultitiam.

Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.

17 Nuncius impii cadet in malum: legatus autem fidelis, sanitas.

En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.

18 Egestas, et ignominia ei, qui deserit disciplinam: qui autem acquiescit arguenti, glorificabitur.

Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.

19 Desiderium si compleatur, delectat animam: detestantur stulti eos, qui fugiunt mala.

Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.

20 Qui cum sapientibus graditur, sapiens erit: amicus stultorum similis efficietur.

Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.

21 Peccatores persequitur malum: et iustis retribuentur bona.

Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.

22 Bonus reliquit heredes filios, et nepotes: et custoditur iusto substantia peccatoris.

Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.

23 Multi cibi in novalibus patrum: et aliis congregantur absque iudicio.

De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.

24 Qui parcit virgæ, odit filium suum: qui autem diligit illum, instanter erudit.

Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.

25 Iustus comedit, et replet animam suam: venter autem impiorum insaturabilis.

Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.