Job 38

1 Respondens autem Dominus Iob de turbine, dixit:

Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

2 Quis est iste involvens sententias sermonibus imperitis?

Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?

3 Accinge sicut vir lumbos tuos: interrogabo te, et responde mihi.

Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

4 Ubi eras quando ponebam fundamenta terræ? indica mihi si habes intelligentiam.

Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.

5 Quis posuit mensuras eius, si nosti? vel quis tetendit super eam lineam?

Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

6 Super quo bases illius solidatæ sunt? aut quis demisit lapidem angularem eius,

Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,

7 Cum me laudarent simul astra matutina, et iubilarent omnes filii Dei?

medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

8 Quis conclusit ostiis mare, quando erumpebat quasi de vulva procedens:

Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,

9 Cum ponerem nubem vestimentum eius, et caligine illud quasi pannis infantiæ obvolverem?

när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,

10 Circumdedi illud terminis meis, et posui vectem, et ostia:

när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,

11 Et dixi: Usque huc venies, et non procedes amplius, et hic confringes tumentes fluctus tuos.

och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?

12 Numquid post ortum tuum præcepisti diluculo, et ostendisti auroræ locum suum?

Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

13 Et tenuisti concutiens extrema terræ, et excussisti impios ex ea?

där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

14 Restituetur ut lutum signaculum, et stabit sicut vestimentum:

Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

15 Auferetur ab impiis lux sua, et brachium excelsum confringetur.

då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

16 Numquid ingressus es profunda maris, et in novissimis abyssi deambulasti?

Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?

17 Numquid apertæ sunt tibi portæ mortis, et ostia tenebrosa vidisti?

Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?

18 Numquid considerasti latitudinem terræ? indica mihi, si nosti, omnia.

Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.

19 In qua via lux habitet, et tenebrarum quis locus sit:

Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,

20 Ut ducas unumquodque ad terminos suos, et intelligas semitas domus eius.

så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?

21 Sciebas tunc quod nasciturus esses? et numerum dierum tuorum noveras?

Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!

22 Numquid ingressus es thesauros nivis, aut thesauros grandinis aspexisti,

Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem

23 Quæ præparavi in tempus hostis, in diem pugnæ et belli?

-- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?

24 Per quam viam spargitur lux, dividitur æstus super terram?

Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?

25 Quis dedit vehementissimo imbri cursum, et viam sonantis tonitrui,

Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,

26 Ut plueret super terram absque homine in deserto, ubi nullus mortalium commoratur,

till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,

27 Ut impleret inviam et desolatam, et produceret herbas virentes?

till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?

28 Quis est pluviæ pater? vel quis genuit stillas roris?

Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?

29 De cuius utero egressa est glacies? et gelu de cælo quis genuit?

Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

30 In similitudinem lapidis aquæ durantur, et superficies abyssi constringitur.

Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.

31 Numquid coniungere valebis micantes stellas Pleiadas, aut gyrum Arcturi poteris dissipare?

Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?

32 Numquid producis Luciferum in tempore suo, et Vesperum super filios terræ consurgere facis?

Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?

33 Numquid nosti ordinem cæli, et pones rationem eius in terra?

Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?

34 Numquid elevabis in nebula vocem tuam, et impetus aquarum operiet te?

Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

35 Numquid mittes fulgura, et ibunt, et revertentia dicent tibi: Adsumus?

Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?

36 Quis posuit in visceribus hominis sapientiam? vel quis dedit gallo intelligentiam?

Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

37 Quis enarrabit cælorum rationem, et concentum cæli quis dormire faciet?

Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

38 Quando fundebatur pulvis in terra, et glebæ compingebantur?

medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?

39 Numquid capies leænæ prædam, et animam catulorum eius implebis,

Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

40 Quando cubant in antris, et in specubus insidiantur?

när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

41 Quis præparat corvo escam suam, quando pulli eius clamant ad Deum, vagantes, eo quod non habeant cibos?

Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?