Job 20
1 Respondens autem Sophar Naamathites, dixit:
Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Idcirco cogitationes meæ variæ succedunt sibi, et mens in diversa rapitur.
På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
3 Doctrinam, qua me arguis, audiam, et spiritus intelligentiæ meæ respondebit mihi.
Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
4 Hoc scio a principio, ex quo positus est homo super terram:
Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
5 Quod laus impiorum brevis sit, et gaudium hypocritæ ad instar puncti.
att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
6 Si ascenderit usque ad cælum superbia eius, et caput eius nubes tetigerit:
Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
7 Quasi sterquilinium in fine perdetur: et qui eum viderant, dicent: Ubi est?
Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
8 Velut somnium avolans non invenietur, transiet sicut visio nocturna.
Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
9 Oculus, qui eum viderat, non videbit, neque ultra intuebitur eum locus suus.
Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
10 Filii eius atterentur egestate, et manus illius reddent ei dolorem suum.
Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
11 Ossa eius implebuntur vitiis adolescentiæ eius, et cum eo in pulvere dormient.
Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
12 Cum enim dulce fuerit in ore eius malum, abscondet illud sub lingua sua.
Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
13 Parcet illi, et non derelinquet illud, et celabit in gutture suo.
är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
14 Panis eius in utero illius vertetur in fel aspidum intrinsecus.
så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
15 Divitias, quas devoravit, evomet, et de ventre illius extrahet eas Deus.
Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
16 Caput aspidum suget, et occidet eum lingua viperæ.
Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
17 (Non videat rivulos fluminis, torrentes mellis, et butyri.)
Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
18 Luet quæ fecit omnia, nec tamen consumetur: iuxta multitudinem adinventionum suarum, sic et sustinebit.
Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
19 Quoniam confringens nudavit pauperes: domum rapuit, et non ædificavit eam.
Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
20 Nec est satiatus venter eius: et cum habuerit quæ concupierat, possidere non poterit.
Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
21 Non remansit de cibo eius, et propterea nihil permanebit de bonis eius.
Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
22 Cum satiatus fuerit, arctabitur, æstuabit, et omnis dolor irruet super eum.
Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
23 Utinam impleatur venter eius, ut emittat in eum iram furoris sui, et pluat super illum bellum suum.
Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
24 Fugiet arma ferrea, et irruet in arcum æreum:
Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
25 Eductus, et egrediens de vagina sua, et fulgurans in amaritudine sua: vadent, et venient super eum horribiles.
När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
26 Omnes tenebræ absconditæ sunt in occultis eius: devorabit eum ignis, qui non succenditur, affligetur relictus in tabernaculo suo.
Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
27 Revelabunt cæli iniquitatem eius, et terra consurget adversus eum.
Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
28 Apertum erit germen domus illius, detrahetur in die furoris Dei.
Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
29 Hæc est pars hominis impii a Deo, et hereditas verborum eius a Domino.
Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
