Ecclesiastes 10

1 Muscæ morientes perdunt suavitatem unguenti. Pretiosior est sapientia et gloria, parva et ad tempus stultitia.

Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.

2 Cor sapientis in dextera eius, et cor stulti in sinistra illius.

Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.

3 Sed et in via stultus ambulans, cum ipse insipiens sit, omnes stultos æstimat.

Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.

4 Si spiritus potestatem habentis ascenderit super te, locum tuum ne demiseris: quia curatio faciet cessare peccata maxima.

Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.

5 Est malum quod vidi sub sole, quasi per errorem egrediens a facie principis:

Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:

6 positum stultum in dignitate sublimi, et divites sedere deorsum.

att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.

7 Vidi servos in equis: et principes ambulantes super terram quasi servos.

Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.

8 Qui fodit foveam, incidet in eam: et qui dissipat sepem, mordebit eum coluber.

Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.

9 Qui transfert lapides, affligetur in eis: et qui scindit ligna, vulnerabitur ab eis.

Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.

10 Si retusum fuerit ferrum, et hoc non ut prius, sed hebetatum fuerit multo labore, exacuetur, et post industriam sequetur sapientia.

Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.

11 Si mordeat serpens in silentio, nihil eo minus habet qui occulte detrahit.

Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.

12 Verba oris sapientis gratia: et labia insipientis præcipitabunt eum:

Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.

13 Initium verborum eius stultitia, et novissimum oris illius error pessimus.

Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.

14 Stultus verba multiplicat. Ignorat homo quid ante se fuerit: et quid post se futurum sit, quis ei poterit indicare?

Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?

15 Labor stultorum affliget eos, qui nesciunt in urbem pergere.

Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.

16 Væ tibi terra, cuius rex puer est, et cuius principes mane comedunt.

Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!

17 Beata terra, cuius rex nobilis est, et cuius principes vescuntur in tempore suo ad reficiendum, et non ad luxuriam.

Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!

18 In pigritiis humiliabitur contignatio, et in infirmitate manuum perstillabit domus.

Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.

19 In risum faciunt panem, et vinum ut epulentur viventes: et pecuniæ obediunt omnia.

Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.

20 In cogitatione tua regi ne detrahas, et in secreto cubiculi tui ne maledixeris diviti: quia et aves cæli portabunt vocem tuam, et qui habet pennas annunciabit sententiam.

Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.