Lucam 22
1 Appropinquabat autem dies festus azymorum, qui dicitur Pascha:
Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.
2 et quærebant principes sacerdotum, et scribæ, quomodo Jesum interficerent: timebant vero plebem.
Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.
3 Intravit autem Satanas in Judam, qui cognominabatur Iscariotes, unum de duodecim:
Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.
4 et abiit, et locutus est cum principibus sacerdotum, et magistratibus, quemadmodum illum traderet eis.
Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.
5 Et gavisi sunt, et pacti sunt pecuniam illi dare.
Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.
6 Et spopondit, et quærebat opportunitatem ut traderet illum sine turbis.
Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.
7 Venit autem dies azymorum, in qua necesse erat occidi pascha.
Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.
8 Et misit Petrum et Joannem, dicens: Euntes parate nobis pascha, ut manducemus.
Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: "Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet."
9 At illi dixerunt: Ubi vis paremus?
De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?"
10 Et dixit ad eos: Ecce introëuntibus vobis in civitatem occurret vobis homo quidam amphoram aquæ portans: sequimini eum in domum, in quam intrat,
Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.
11 et dicetis patrifamilias domus: Dicit tibi Magister: Ubi est diversorium, ubi pascha cum discipulis meis manducem?
Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
12 Et ipse ostendet vobis cœnaculum magnum stratum, et ibi parate.
Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där."
13 Euntes autem invenerunt sicut dixit illis, et paraverunt pascha.
Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
14 Et cum facta esset hora, discubuit, et duodecim apostoli cum eo.
Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.
15 Et ait illis: Desiderio desideravi hoc pascha manducare vobiscum, antequam patiar.
Och han sade till dem: "Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;
16 Dico enim vobis, quia ex hoc non manducabo illud, donec impleatur in regno Dei.
ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike."
17 Et accepto calice gratias egit, et dixit: Accipite, et dividite inter vos.
Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: "Tagen detta och delen eder emellan;
18 Dico enim vobis quod non bibam de generatione vitis donec regnum Dei veniat.
ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd."
19 Et accepto pane gratias egit, et fregit, et dedit eis, dicens: Hoc est corpus meum, quod pro vobis datur: hoc facite in meam commemorationem.
Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."
20 Similiter et calicem, postquam cœnavit, dicens: Hic est calix novum testamentum in sanguine meo, qui pro vobis fundetur.
Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.
21 Verumtamen ecce manus tradentis me, mecum est in mensa.
Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.
22 Et quidem Filius hominis, secundum quod definitum est, vadit: verumtamen væ homini illi per quem tradetur.
Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!"
23 Et ipsi cœperunt quærere inter se quis esset ex eis qui hoc facturus esset.
Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.
24 Facta est autem et contentio inter eos, quis eorum videretur esse major.
En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.
25 Dixit autem eis: Reges gentium dominantur eorum: et qui potestatem habent super eos, benefici vocantur.
Då sade han till dem: "Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.
26 Vos autem non sic: sed qui major est in vobis, fiat sicut minor: et qui præcessor est, sicut ministrator.
Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.
27 Nam quis major est, qui recumbit, an qui ministrat? nonne qui recumbit? Ego autem in medio vestrum sum, sicut qui ministrat:
Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --
28 vos autem estis, qui permansistis mecum in tentationibus meis.
Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;
29 Et ego dispono vobis sicut disposuit mihi Pater meus regnum,
och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,
30 ut edatis et bibatis super mensam meam in regno meo, et sedeatis super thronos judicantes duodecim tribus Israël.
så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.
31 Ait autem Dominus: Simon, Simon, ecce Satanas expetivit vos ut cribraret sicut triticum:
Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;
32 ego autem rogavi pro te ut non deficiat fides tua: et tu aliquando conversus, confirma fratres tuos.
men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder."
33 Qui dixit ei: Domine, tecum paratus sum et in carcerem et in mortem ire.
Då sade han till honom: "Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden."
34 At ille dixit: Dico tibi, Petre, non cantabit hodie gallus, donec ter abneges nosse me. Et dixit eis:
Men han svarade: "Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig."
35 Quando misi vos sine sacculo, et pera, et calceamentis, numquid aliquid defuit vobis?
Ytterligare sade han till dem: "När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?" De svarade: "Intet."
36 At illi dixerunt: Nihil. Dixit ergo eis: Sed nunc qui habet sacculum, tollat; similiter et peram: et qui non habet, vendat tunicam suam et emat gladium.
Då sade han till dem: "Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.
37 Dico enim vobis, quoniam adhuc hoc quod scriptum est, oportet impleri in me: Et cum iniquis deputatus est. Etenim ea quæ sunt de me finem habent.
Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan"
38 At illi dixerunt: Domine, ecce duo gladii hic. At ille dixit eis: Satis est.
Då sade de: "Herre, se här äro två svärd." Han svarade dem: "Det är nog."
39 Et egressus ibat secundum consuetudinem in monte Olivarum. Secuti sunt autem illum et discipuli.
Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.
40 Et cum pervenisset ad locum, dixit illis: Orate ne intretis in tentationem.
Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: "Bedjen att I icke mån komma i frestelse."
41 Et ipse avulsus est ab eis quantum jactus est lapidis: et positis genibus orabat,
Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad
42 dicens: Pater, si vis, transfer calicem istum a me: verumtamen non mea voluntas, sed tua fiat.
och sade: "Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din."
43 Apparuit autem illi angelus de cælo, confortans eum. Et factus in agonia, prolixius orabat.
Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.
44 Et factus est sudor ejus sicut guttæ sanguinis decurrentis in terram.
Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.
45 Et cum surrexisset ab oratione et venisset ad discipulos suos, invenit eos dormientes præ tristitia.
När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.
46 Et ait illis: Quid dormitis? surgite, orate, ne intretis in tentationem.
Då sade han till dem: "Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse."
47 Adhuc eo loquente, ecce turba: et qui vocabatur Judas, unus de duodecim, antecedebat eos, et appropinquavit Jesu ut oscularetur eum.
Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.
48 Jesus autem dixit illi: Juda, osculo Filium hominis tradis?
Men Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"
49 Videntes autem hi qui circa ipsum erant, quod futurum erat, dixerunt ei: Domine, si percutimus in gladio?
Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: "Herre, skola vi hugga till med svärd?"
50 Et percussit unus ex illis servum principis sacerdotum, et amputavit auriculam ejus dexteram.
Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.
51 Respondens autem Jesus, ait: Sinite usque huc. Et cum tetigisset auriculam ejus, sanavit eum.
Då svarade Jesus och sade: "Låten det gå så långt." Och han rörde vid hans öra och helade honom.
52 Dixit autem Jesus ad eos qui venerant ad se principes sacerdotum, et magistratus templi, et seniores: Quasi ad latronem existis cum gladiis et fustibus?
Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: "Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.
53 Cum quotidie vobiscum fuerim in templo, non extendistis manus in me: sed hæc est hora vestra, et potestas tenebrarum.
Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt."
54 Comprehendentes autem eum, duxerunt ad domum principis sacerdotum: Petrus vero sequebatur a longe.
Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.
55 Accenso autem igne in medio atrii et circumsedentibus illis, erat Petrus in medio eorum.
Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
56 Quem cum vidisset ancilla quædam sedentem ad lumen, et eum fuisset intuita, dixit: Et hic cum illo erat.
Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: "Också denne var med honom.
57 At ille negavit eum, dicens: Mulier, non novi illum.
Men han nekade och sade: "Kvinna, jag känner honom icke."
58 Et post pusillum alius videns eum, dixit: Et tu de illis es. Petrus vero ait: O homo, non sum.
Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: "Också du är en av dem." Men Petrus svarade: "Nej, det är jag icke."
59 Et intervallo facto quasi horæ unius, alius quidam affirmabat, dicens: Vere et hic cum illo erat: nam et Galilæus est.
Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: "Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé."
60 Et ait Petrus: Homo, nescio quid dicis. Et continuo, adhuc illo loquente, cantavit gallus.
Då svarade Petrus: "Jag förstår icke vad du menar." Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.
61 Et conversus Dominus respexit Petrum, et recordatus est Petrus verbi Domini, sicut dixerat: Quia priusquam gallus cantet, ter me negabis.
Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: "Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig."
62 Et egressus foras Petrus flevit amare.
Och han gick ut och grät bitterligen.
63 Et viri qui tenebant illum, illudebant ei, cædentes.
Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.
64 Et velaverunt eum, et percutiebant faciem ejus: et interrogabant eum, dicentes: Prophetiza, quis est, qui te percussit?
De höljde över honom och frågade honom och sade: "Profetera: vem var det som slog dig?"
65 Et alia multa blasphemantes dicebant in eum.
Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.
66 Et ut factus est dies, convenerunt seniores plebis, et principes sacerdotum, et scribæ, et duxerunt illum in concilium suum, dicentes: Si tu es Christus, dic nobis.
Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd
67 Et ait illis: Si vobis dixero, non credetis mihi:
och sade: "Är du Messias, så säg oss det." Men han svarade dem: "Om jag säger eder det, så tron I det icke.
68 si autem et interrogavero, non respondebitis mihi, neque dimittetis.
Och om jag frågar, så svaren I icke.
69 Ex hoc autem erit Filius hominis sedens a dextris virtutis Dei.
Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida."
70 Dixerunt autem omnes: Tu ergo es Filius Dei? Qui ait: Vos dicitis, quia ego sum.
Då sade de alla: "Så är du då Guds Son?" Han svarade dem: "I sägen det själva, att jag är det."
71 At illi dixerunt: Quid adhuc desideramus testimonium? ipsi enim audivimus de ore ejus.
Då sade de: "Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun."
