John 14
1 Jesus el fahk nu selos, “Nik kowos fosrnga ku inse toasr. Lulalfongi in God ac lulalfongi pac in nga.
Och han sade till sina Lärjungar: Edart hjerta vare icke bedröfvadt: Tron I på Gud, så tror ock på mig.
2 Pukanten acn in muta in lohm sin Papa tumuk, ac nga ac som in akoo acn suwos. Funu tia ouinge nga lukun tia ku in fahk ma inge nu suwos.
I mins Faders hus äro många boningar; om så icke vore, säger jag dock eder, att jag går bort till att bereda eder rum.
3 Ac tukun nga ac som akoo acn suwos, nga ac fah foloko ac eis kowos nu yuruk, tuh yen nga muta we kowos fah oayapa muta we.
Och om jag än går bort till att bereda eder rum, skall jag likväl komma igen, och taga eder till mig; att hvar jag är, der skolen I ock vara;
4 Kowos etu inkanek nu yen nga ac som nu we.”
Och hvart jag går, veten I, och vägen veten I.
5 Thomas el fahk nu sel, “Leum, kut tia etu yen kom ac som nu we, na kut ac etu fuka inkanek nu we uh?”
Thomas sade till honom: Herre, vi vete icke hvart du går; och huru kunne vi veta vägen?
6 Jesus el topkol ac fahk, “Nga pa inkanek, ac pwaye, ac moul; wangin mwet som nu yurin Papa fin tia ke nga.”
Jesus sade till honom: Jag är vägen, sanningen och lifvet; ingen kommer till Fadren, utan genom mig.
7 Ac el fahk nu selos, “Inge ke kowos eteyu tari, kowos fah oayapa etu Papa tumuk, ac ingela kowos etal ac kowos liyal.”
Känden I mig, så känden I ju ock min Fader; och nu kännen I honom, och hafven sett honom.
8 Philip el fahk nu sel, “Leum, fahkulak Papa nu sesr — pwayena ma kut enenu.”
Philippus sade till honom: Herre, låt oss se Fadren, så hafve vi nog.
9 Jesus el topuk, “Nga muta yuruwos pacl na loeloes, na Philip, ya pwaye kom tiana eteyu? Kutena mwet su liyeyu tari el liyal pac Papa. Na efu kom ku fahk mu, ‘Fahkulak Papa nu sesr?’
Sade Jesus till honom: Jag är så lång tid när eder, och du känner mig icke; Philippe, den mig ser, han ser Fadren; och huru säger du: Låt oss se Fadren?
10 Philip, ya kom tia lulalfongi lah nga muta in Papa, ac Papa El muta in nga?” Na Jesus el fahk nu sin mwet tumal lutlut, “Kas ma nga kaskaskin nu suwos tia ma sik sifacna. Papa, su mutana in nga, El na pa oru ma inge.
Tror du icke, att jag är i Fadrenom, och Fadren i mig? Orden, som jag talar till eder, talar jag icke af mig sjelf; Fadren, som är i mig, han gör gerningarna.
11 Lulalfongiyu ke nga fahk mu nga muta in Papa, ac Papa El muta in nga. Kowos fin tia lulalfongi ma nga fahk inge, na kowos lulalfongi ke ma nga oru.
Tror mig, att jag är i Fadrenom, och Fadren i mig; eljest, tror mig för gerningarnas skull.
12 Nga fahk na pwaye nu suwos: kutena mwet su lulalfongi in nga, fah oru ma nga oru uh — aok, el ac fah oru pac ma yohk liki, mweyen nga ac som nu yurin Papa.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den der tror på mig, de gerningar, som jag gör, skall ock han göra; och skall göra större än dessa; ty jag går till Fadren.
13 Ac nga fah oru kutena ma kowos siyuk kac inek, tuh wolana lun Papa fah akkalemyeyuk in Wen.
Och allt det I bedjen i mitt Namn, det skall jag göra; på det att Fadren skall prisad varda i Sonenom.
14 Kowos fin siyuk sik kutena ma inek, nga fah oru.”
Hvad I bedjen i mitt Namn, det skall jag göra.
15 “Kowos fin lungse nga, kowos ac akos ma sap luk.
Älsken I mig, så håller min bud.
16 Nga fah siyuk sel Papa, ac el ac fah sot Ngun Mutal nu suwos, su ac fah kasrekowos ac muta yuruwos nwe tok. (aiōn g165)
Och jag skall bedja Fadren, och han skall gifva eder en annan Hugsvalare, att han skall blifva när eder evinnerliga; (aiōn g165)
17 El pa Ngun su akkalemye na pwaye ke God. Faclu koflana eisal, mweyen faclu koflana liyal ku etal. Tusruktu kowos etal, mweyen el mutana yuruwos ac el oasr in kowos.
Sanningenes Anda, den verlden icke kan undfå; ty hon ser honom icke, och känner honom icke; men I kännen honom; ty han blifver när eder, och skall vara i eder.
18 “Nga fah tia filikowosi mwet mukaimtal. Nga fah foloko nu yuruwos.
Jag skall icke låta eder vara faderlösa; jag skall komma till eder.
19 In kitin pacl na faclu fah tia sifil liyeyu, tusruktu kowos ac liyeyu; ac ke sripen nga moul, kowos fah oayapa moul.
Än är en liten tid, och verlden ser mig icke mer. Men I skolen se mig; ty jag lefver; I skolen ock lefva.
20 In len sac, kowos fah etu tuh nga oasr in Papa ac kowos oasr in nga, oana ke nga oasr in kowos uh.
På den dagen skolen I förstå, att jag är i minom Fader; och I i mig, och jag i eder.
21 “Kutena mwet su lohng ac liyaung ma sap luk, el lungse nga. Ac el su lungse nga, Papa tumuk El fah lungse pac el. Nga fah oayapa lungse el ac sifacna fahkyuyak nu sel.”
Den min bud hafver, och håller dem, han är den mig älskar; och den mig älskar, han skall varda älskad af minom Fader; och jag skall älska honom, och honom skall jag uppenbara mig.
22 Judas (tia Judas Iscariot) el fahk, “Leum, ac fuka kom in fahkkomyak nu sesr, a tia nu sin faclu?”
Sade till honom Judas, icke den Ischarioth: Herre, hvad är det då, att du skall uppenbara dig oss, och icke verldene?
23 Jesus el topuk nu sel, “El su lungse nga fah akos kas luk. Papa tumuk fah lungse el, na nga ac Papa tumuk fah tuku nu yorol ac muta yorol.
Svarade Jesus, och sade till honom: Den mig älskar, han varder hållandes min ord, och min Fader skall älska honom; och vi skole komma till honom, och blifva boende när honom.
24 El su tia lungse nga el tia akos kas luk. Ac kas ma kowos lohng sik tia ma luk sifacna, a ma sin Papa, su supweyume.
Men den mig icke älskar, han håller icke min ord; och det ordet I hören, är icke mitt, utan Fadrens som mig sändt hafver.
25 “Nga fahkot ma inge nu suwos ke nga srakna oasr yuruwos.
Detta hafver jag talat till eder, medan jag hafver varit när eder.
26 Ngun Mutal el fah tuku ac kasrekowos, mweyen Papa El fah supwama inek, el fah luti kowos ma nukewa, ac oru kowos in esamak ma nukewa ma nga fahk tari nu suwos.
Men Hugsvalaren, den Helge Ande, hvilken Fadren skall sända i mitt Namn, han skall lära eder all ting, och påminna eder allt det jag eder sagt hafver.
27 “Nga filiya misla yuruwos. Misla luk sifacna pa nga asot nu suwos. Nga tia asot oana ke faclu asot. Nikmet fosrnga ku toasr, oayapa nikmet sangeng.
Friden låter jag eder; min frid gifver jag eder; icke gifver jag eder, såsom verlden gifver. Edart hjerta vare icke bedröfvadt, ej heller rädes.
28 Kowos lohng ke nga fahk nu suwos, ‘Nga ac som, tusruktu nga ac foloko nu yuruwos.’ Kowos fin lungse nga, kowos ac engankin lah nga ac som nu yurin Papa, mweyen El fulat likiyu.
I hörden, att jag sade eder: Jag går bort, och kommer åter till eder. Haden I mig kär, då gladdens I ju, att jag sade: Jag går till Fadren; ty Fadren är större än jag.
29 Nga fahk ma inge nu suwos meet liki ac sikyak, tuh ke pacl se sikyak uh kowos fah lulalfongi.
Och nu sade jag eder det, förr än det sker, att I tro skolen, när det skedt är.
30 Nga fah tia sifilpa kaskas paht yuruwos, mweyen leum lun faclu el ac tuku. Wangin ku lal fuk,
Härefter talar jag icke mycket med eder; ty denna verldenes Förste kommer; och i mig hafver han intet.
31 tusruktu faclu enenu in etu lah nga lungse Papa, pa pwanang nga oru ma nukewa El sapkin ngan oru. “Fahsru, lela kut in som liki acn se inge.”
Men på det att verlden skall förstå, att jag hafver Fadren kär, och så gör som Fadren mig budit hafver; står upp, låter oss gå hädan.
