Marko 6
1 Nasokao ao no kuja mumusi gwabho, na abheigisibhwa bhwae nibhamulubha.
Och han gick ut dädan, och kom in uti sitt fädernesland; och hans Lärjungar följde honom.
2 Isabhatho yejile yakinga, ambhile okwiingisha mu likofyanyisho. Abhanu bhafu nibhamungwa na mbatang'ang'asibhwa. Nibhaika, “Amagabhonaki ameigisho ganu? Ka ni bhwenge ki bhunu ayanilwe?” Angu kakola atiki ebhilugulo bhinu kwa amabhoko gae?”
Och när Sabbathen kom, begynte han lära i Synagogon; och månge, som det hörde, förundrade sig storliga, sägande: Hvadan kommer honom detta? Och hvad visdom är denne, som honom gifven är, och sådana krafter, som ske igenom hans händer?
3 Angu unu tiwe ulya omubhuya, omwana wa Mariamu no mumula wabho Yakobho, Yose, Yuda na Simoni? Na bhayala bhabho bhatekae anu amwi neswe?” Mbe bhatakondelesibhwe na Yesu.
Är icke denne den timbermannen, Marie Son, Jacobi broder, och Jose, och Jude och Simons? Äro ock icke hans systrar här när oss? Och de förargades på honom.
4 Yesu nabhabhwila, “Omulagi atakubhulwa chibhalo, atali munsi yabho na muluganda lwabho na munyumba yae.”
Då sade Jesus till dem: En Prophet varder icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och ibland sina fränder, och sitt folk.
5 Atatulile kukola bhilugulo ao, nawe abhatuliyeko amabhoko abhalwae bhatoto-ela nabheulisha.
Och han kunde der ingen kraft göra, utan det att han lade händerna på några få sjuka, och botade dem.
6 Atang'ang'asibhwe muno kunsonga yo kulema okwikilisha kwebhwe. Okumala alibhatie emisi ja kuluguyo neigisha.
Och han förundrade sig på deras otro; och han gick omkring i byarna allestäds deromkring, och lärde.
7 Abhabhilikiye abheigisibhwa bhalya ekumi na bhabhili namba okubhatuma bhabhili bhabhili. Abhayanile obhutulo ingulu ye misambwa mijabhi,
Och han kallade för sig de tolf, tog till att utsända dem, två och två; gifvandes dem magt emot de orena andar;
8 no kubhalagilila bhasige okugega chinu chona chona bhakagenda atali isimbo ela. Bhasiga gega omukate, nolwo efwata nolwo jimpilya jo bhwiseleke;
Och böd dem, att de intet skulle taga med sig till vägs, utan käppen allena; icke skräppo, icke bröd, inga penningar i pungen;
9 Mbe nawe bhafwale ebhilato, nolwo bhasiga kubha na kanju ebhili.
Utan de skulle vara skodde; och att de icke skulle kläda sig uti två kjortlar;
10 Na bhabhwila,”Inyumba yona yonà eyo mulengilamo, mwinyanje awo okinga awo mulagendela.
Och sade till dem: Hvar som helst I ingån uti ett hus, blifven der, tilldess I dragen dädan.
11 No musi gwona gwona gukalema okubhalamila nolwo okubhategelesha, musokeo kubhene, mukukumule oluteli lwa magulu gemwe, koleleki bhubhe obhubhambasi kubhene.”
Och hvilken som icke anammar eder, eller icke hörer eder, går derut, och skudder af eder det stoft, som är under edra fötter till vittnesbörd öfver dem. Sannerliga säger jag eder: Drägeligare varder Sodome och Gomorre på domedag, än dem stadenom.
12 Nabho nibhagenda nibhalasha abhanu bhate no kusiga ebhikayo byebhwe.
Och de gingo ut, och predikade, att man skulle bättra sig;
13 Bhabhilimishe emisambwa myafu, nabhabhambaga amafuta abhalwàye ni bheulisibhwa.
Och utdrefvo många djeflar, och smorde många kranka med oljo, och botade dem.
14 Omukama Herode ejile ongwa ago, kwo kubha lisina lya Yesu lyaliga lyamenyekene muno. Abhandi bhaikile,”Yohana omubhatija asukile na kusonga eyo, nikwo kutyo amanaga obhuinga obhukola emilimu munda yae.”
Och fick Konung Herodes detta höra; ty hans namn var redo kunnigt; och sade: Den Johannes, som döpte, är uppstånden ifrå de döda; och derföre gör han sådana krafter.
15 Abhandi bhebhwe nibhaika,” unu ni Eliya,” Bhachali ao abhandi ni bhaika,”unu ni mulagi, ati ni umwi wa bhalagi bhalya abhainyuma.”
Somlige sade: Det är Elias; och somlige sade: Det är en Prophet, eller såsom en af Propheterna.
16 Mbe nawe Herode ejile ongwa ganu naika,” Yohana, unu natemeleko omutwe asukile.”
Då Herodes sådant hörde, sade han: Denne är Johannes, som jag halshögg; han är uppstånden ifrå de döda.
17 Kunsoga Herode omwene amulagilie Yohana agwatwe na mubhoyele mwibhoyelo kusonga ya Herodia (omugasi wa mutabhaniwabho Filipo) Ku songa omwene aliga amutwae.
Ty Herodes hade sändt bort, och låtit gripa Johannes, och satt honom i fängelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus skull; ty han hade tagit henne till hustru;
18 Kusonga Yohana amubhwiliye Herode,”Itali kisi okumutwala omugasi wa mutabhaniwanyu.”
Men Johannes sade till Herodes: Dig är icke lofligit att hafva dins broders hustru.
19 Mbe nawe ambile okumubhiililwa aliga nenda okumwita, nawe atatulile,
Men Herodias gick efter hans argesta, och hade gerna dräpit honom; och kunde dock icke komma dess vid;
20 Kusonga Herode amubhaile Yohana; amenyele ati ni mulegelesi munu mwelu, na àmusigile kwo mulembe. Ejile agendelela omutegelesha asulumbae munu, nawe akondelewe okumutegelesa.
Ty Herodes fruktade Johannem, vetandes att han var en from och helig man; och aktade honom, och lydde honom i mång stycke, och hörde honom gerna.
21 Mbe gwejile gwakingila omwanya ogwo gwaliga gwaikilwe nilufogela olunaku lyo kwibhulwa Herode nabhatelao amalya nabhatekela ebhilyo abhakulubhae, na bhàkuru bhe Chalo cha Galilaya.
Då nu en belägen dag kom, att Herodes på sin födelsedag gaf de öfversta, och höfvitsmän, och de yppersta i Galileen, en aftonkost;
22 Nio omuyansha wa Herodia nengila no kubhina imbele yebhwe, namukondelesha Herode na bhagenyi bhanu bhaliga bheyanjile omwanya gwe bhilyo bya kegolo. Nio omukama na mubhwila omuyansha,”niusabhwe chona chona chinu owenda anyone enikuyana.”
Gick Herodias dotter in, och dansade, och det behagade Herodi, och dem der med honom såto vid bordet. Då sade Konungen till pigona: Bed utaf mig hvad du vill, jag vill gifva dig det;
23 Na mulailila no kwaika, chona chona echo ulasabhwa, enikuyana, nolwo libhala elyo bhukama bhwani.”
Och svor henne en ed; Hvad du bedjande varder af mig, vill jag gifva dig, allt intill hälften af mitt rike.
24 Nasoka anja namubhusha nyilamwene “Nisabhwe chiya?” Naika, “omutwe gwa Yohana omubhatija.”
Hon gick ut, och sade till sina moder: Hvad skall jag bedja? Hon sade: Johannis Döparens hufvud.
25 Na ao nao negila kumukama namba okwaika,” Enenda unanile Munda ya isaani, omutwe gwa Yohana omubhatijaji.”
Och hon gick straxt med hast in till Konungen, och bad, sägandes: Jag vill, att du gifver mig nu straxt, på ett fat, Johannis Döparens hufvud.
26 Omukama nasulumbala muno, nawe ku songa ye chilailo chae kusonga ya bhagenyi atatulile kumulemelela lisabhwa lyae.
Då vardt Konungen bedröfvad; dock, för edens skull, och för deras skull, som der såto vid bordet, ville han icke visa henne af;
27 Kwibyo, omukama natuma omusilikale okusoka kubhalisi bhae no kubhalagilila okugenda bhamuletele omutwe gwa Yohana. Omulisi agendele okumubhutula omutwe ali mwibhoyelo.
Utan straxt sände Konungen bödelen, och böd inhemta hans hufvud. Han gick åstad, och halshögg honom i fångahuset;
28 Naguleta omutwe gwae ku saani no kumuyana omuyansha, no omuyansha namuyana nyilamwene.
Och bar fram hans hufvud på ett fat, och fick pigone; och pigan fick det sine moder.
29 Na bhweigisibhwa bhae, bhejile bhogwa ago bhagendele okugega omubhili gwae nibhageda okugusika muchitulo.
Då hans lärjungar det sporde, kommo de, och togo hans lekamen upp, och begrofvo honom.
30 Na jitumwa, nijikofyanya amwi imbele ya Yesu, nibhamubhwila gona ago bhakolele nago bheigisishe.
Och Apostlarna församlades till Jesum, och förkunnade honom all stycke; och hvad de gjort och lärt hade.
31 Omwene nabhabhwila ati, “Muje emwe abhene-la mwibhala lyobhwitebhe na chiumule kwo mwanya. “Abhanu bhafu bhaliga nibhaja no kugenda, nolwo bhatabhwene omwanya gwo kulya.
Då sade han till dem: Kommer I allene afsides med mig uti ödemarken, och hviler eder något litet; ty der voro månge, som gingo till och ifrå, så att de hade icke tid till att äta.
32 Kutyo nibhalinya obhwato nibhagenda mulubhala lwo bhwitebhe omwene-la.
Och så for han bort afsides till skepps uti ödemarken.
33 Mbe nawe bhabhalolele nibhagenda na bhafu bhabhamenyele, kwa amwi bhabhilimile kwa magulu okusoka mu misi jona, nabho nibhakinga nibhabhatanga abhene.
Och folket såg, att de foro sina färde; och månge kände honom, och lupo dit tillsammans af alla städer, till fot, och kommo fram förr än de, och församlades till honom.
34 Bhejile bhakinga ku njejekela, abhwene liijo enene na bhafwilwa echigogo, ku songa bhaliga bhali lwà jinyabhalega ejo jitali na mulefi. Nibhamba okubheigisha emisango myafu.
Så gick Jesus ut, och fick se det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem; förty de voro såsom får, de ingen herdan hade; och begynte lära dem mycket.
35 Omwanya gwejile gwageda muno, abheigisibhwa nibhamujako nibhamubhwila,” Anu nilubhala lwo bhwitebhe no mwanya gwa gendelee
Och då nu dagen var fast framliden, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är öknen, och tiden är fast förliden;
36 Nu bhalage bhagende mumisi Jo luguyo jinu jisijene koleleki bhegulile ebhyokulya.”
Släpp dem ifrå dig, att de måga gå bort i byarna och torpen här omkring, och köpa sig bröd; ty de hafva intet äta.
37 Mbe nawe nabhasubya naika, “Mubhayane emwe echokulya. “Nibhamubhwila,” Echitula okugenda no kugula emikate Jo bhugusi bhwa jimpilya magana ghabhili no kubhayana bhalye?”
Då svarade han dem, och sade: Gifver I dem äta. Då sade de till honom: Skole vi gå bort, och köpa för tuhundrade penningar bröd, och gifva dem äta?
38 Nabhabhwila,” Muli ne mikate elinga? Mugende mulole.” Bhejile bhabhona nibhamubhwila,”emikate etanu na jinswi ebhili.”
Då sade han till dem: Huru mång bröd hafven I? Går, och ser till. Och sedan de hade sett till, sade de: Fem, och två fiskar.
39 Nabhalagilila abhanu bheyanje mu mekofyanyisho ingulu ya manyasi mabhisi.
Då böd han dem, att de skulle sätta sig alle i matskap, i gröna gräset.
40 Nabheyanja mu bhise bhya magana na mu ghatanu.
Och de satte sig i hopar, hundrade och hundrade, femtio och femtio.
41 Okumala nagega emikate etanu na jinswi ebhili, na kulola ingulu kulwile, nabhisabhwilwa okumala nabhayana abheigisibhwa bhatule imbele ya liijo. No kumala nagabha jinswi ebhili ku bhanu bhona.
Och så tog han de fem bröd och de två fiskar; och upplyfte sin ögon till himmelen, tackade, och bröt bröden, och fick sinom Lärjungom, att de skulle lägga för dem; och de två fiskar bytte han emellan dem alla.
42 Bhalie bhona nibheguta.
Och de åto alle, och vordo mätte;
43 Nibhakumanya ebhibhala bye mikate ebyo byasigae nibhijula bhikapo ekumi na bhibhili, ne bhibhala bya jinswi one.
Och togo sedan upp tolf korgar fulla med styckom, och fiskomen.
44 Na bhaliga bhalume bhiumbi bhitanu abho bhalie emikate.
Och de der ätit hade, voro vid femtusend män.
45 Ao nao nabhabhwila bhalinye mubhwato bhagende lubhala olundi, okukinga Bethasaida, Omwanya ogwo omwene nabhalaga amekofyanyisho.
Och straxt dref han sina Lärjungar, att de skulle gå till skepps, och fara för honom öfver hafvet till Bethsaida, medan han skiljde folket ifrå sig.
46 Bhejile bhakamala okugenda, nagenda kuchima okusabhwa.
Och när han hade skiljt dem ifrå sig, gick han dädan upp på ett berg, till att bedja.
47 Yejile yakinga kegoro, no bhwato bhwebhwe mu mwanya ogwo bhuli agatigati ya inyanja, omwene aligali enyele kuchalo echumu.
Och då aftonen kom, var skeppet midt på hafvet, och han på landet allena.
48 Na abhalolaga nibhanyaka okufuga jingai kusonga yo muyaga gwabhaganyishe. Yejile yalebhelela okukinga katondo nabhalubha, nalibhata ingulu ya manji, na aliga nenda okubhalabhako.
Och han såg att de hade plats med roende; ty vädret var dem emot. Och vid fjerde väkten om nattena kom han till dem, gångandes på hafvet; och han ville gå framom dem.
49 Mbe nawe bhejile bhamulola nalibhata ingulu ya manji nibhabha no bhubha bhaliga nibhetogela ati ni sambhwa nibhamba injongele.”
Och när de sågo honom gångandes på hafvet, mente de det hade varit ett spökelse, och ropade;
50 Ku songa bhejile bhamulolele nibhejusibhwa no bhubha. Ao nao naika nabho nabhabhwila, “Mubhe bhakomee! nanye! Mutabha no bhubha.”
Ty de sågo honom alle, och vordo förskräckte. Då talade han dem straxt till, och sade till dem: Varer vid en god tröst, jag äret; varer icke rädde.
51 Nengila Munda yo bhwato, no muyanga nigusiga okuyemba, nabho nibhalugula muno.
Och han steg upp till dem i skeppet, och vädret stillade sig; och de vordo storliga förskräckte, förundrande vid sig sjelfva öfvermåtton.
52 Kutyo bhaliga bhachali kumenya isonga ye mikate ilya. Kusonga obhwenge bhwebhwe bhwaliga no bhwengeso bhutoto.
Ty de hade icke fått förstånd af bröden; ty deras hjerta var förblindadt.
53 Nabho bhejile bhambuka echigobho, nibhakinga kuchalo chumu cha Genesareti obhwato nibhalasa lisikyo.
Och då de öfverfarne voro, kommo de till det landet Genesaret, och lade der i hamn.
54 Bhejile bhauluka anja yo bhwato, ao nao nibhamumenya.
Och när de gingo utu skeppet, kände de honom straxt;
55 Nibhabhilima okulasha mu chalo chona no kwamba okubhaleta abhalwae ku malili ga abhalwae bhuli eyo bhongwaga ati kaja.
Och lupo omkring allan den landsändan; och begynte omkringföra de sjuka på sängar, dit de hörde han var.
56 Wona wona ao aliga nengila mu luguyo, amwi mu misi amwi mu chalo, bhabhatee abhalwae mulubhala lwa ligulilo, nibhamwilembeleja abhabhwile bhakunyeko lifwata lye chifalo chae. Na bhona abho bhamukunisheko bhaolele.
Och hvar han ingick, i byar, eller städer, eller torp, der lade de kranka på gatorna, och bådo honom, att de åtminstone måtte taga på hans klädefåll; och så månge, som kommo vid honom, de vordo helbregda.
