< Luka 14 >

1 Lwaliga luli lusiku lwa Isabhato, Yesu nagenda mumusi gwo omwi wa abhatangasha bha abhafarisayo okulya ebhilyo, nibhamukengelaga kwa ayeyi.
Ein kviledag hende det, at Jesus kom heim til ein av dei øvste farisæarane og skulde halda måltid der, og dei gjætte på honom.
2 Imbele yaye aliga alio omunu nanyasibhwaga no obhufwimbe.
Best det var, såg han framfor seg ein mann som hadde vatssotti.
3 Yesu nabhusha abhamenyi bhe ebhilagilo bhye Echiyaudi na Abhafarisayo ati, “Ejibha munsonga okuosha omunu kulunaku lwa Isabhato?”
Då tok han til ords og spurde dei lovkunnige og farisæarane: «Er det rett å lækja um kviledagen, eller er det ikkje?»
4 Nawe nibhajibhila jibhi, kulwejo Yesu namugwata, namuosha nokumuyana omwanya agende eyo kaja.
Dei tagde. Då tok han burt på mannen og lækte honom, og let honom ganga.
5 Omwene nabhabhwila ati, “Niga unu ali nomwana amo ing'a nilagala mwijibha olunaku lwa Isabhato nasiga okuikululamo bhwangu?”
Og til dei andre sagde han: «Kven av dykk dreg ikkje straks upp att son sin eller uksen sin, dersom dei dett nedi ein brunn på ein kviledag?»
6 Mbe abhenene bhatabheye na bhutulo obhwo kusubhya ingulu ye emisango ejo.
Men dei var’kje god til å svara honom noko på det.
7 Ejile Yesu amenya nkanikwo abhagenyi bhegegela ebhitebhe bhye echibhalo, nio nabhabhwila echijejekanyo chinu,
Då han gådde korleis gjesterne valde seg ut dei øvste sæti, sagde han deim denne likningi:
8 “Omunu akakukoka mubhwenga, wasiga okwiyanja kulubhala lwa kuchitebhe chechibhalo, kulwokubha outula okusanga akokelwe omunu we echibhalo okukila awe.
«Når nokon hev bede deg til brudlaups, so set deg ikkje øvst ved bordet! For det kunde henda at ein gjævare enn du var beden,
9 Mbe oyo abhakokele bhona bhabhili akakinga, nabhwila awe ati, 'tela omunu unu echitebhe chaye,' mbe nuwiswala nuwamba okugega omwanya gwa kubhumalisho
og at den som hadde bede dykk båe, kom og sagde til deg: «Gjev rom åt denne mannen!» og då fekk du den skammi at du laut setja deg nedst.
10 Nawe awe bhakakukoka, genda wiyanje olubhala lwa kubhumalisho, koleleki unu akukokele akaja, akubhwile ati, 'Musani, Libhata wiyanje imbele.' ao nio oubhona echibhalo imbele ya bhona bhanu bheyanjile amwi nawe kumeja.
Nei, når du er beden ein stad, so gakk og set deg på det nedste romet! Når han so kjem han som hev bede deg, segjer han til deg: «Flytt deg høgre upp, venen min! Då fær du æra hjå alle deim som sit til bords med deg.
11 Kulwa insonga unu ketula ingulu katelembushwa, na unu kekeya katulwa ingulu.”
For kvar den som set seg sjølv høgt, skal gjerast låg, men den som set seg sjølv lågt, skal gjerast høg.»
12 Nio Yesu nabhwila unu amukokele ati, “Ukasosha ebhilyo bhya mumwisi amo ebhya kegolo, siga kukoka abhasani bhao amo abhaili bhao amo bhayala bhanyu amo abhakobhe bhao amo abhekashanya bhao abhalibhona, koleleki bhona bhakakukoka ubhone okuliwa.
So sagde han og til den som hadde bede honom åt seg: «Når du vil gjera eit middags- eller kveldslag, so bed ikkje venerne eller brørne eller skyldfolket ditt eller rike grannar! For dei kjem til å beda deg att, so du fær lika for det du hev gjort.
13 Nawe ukakola obhugenyi, nukoke abhataka, abhalema, bhanu bhafuye amagulu na abhaume,
Nei, når du gjer gjestebod, so bed fatige, kryplingar, halte, blinde!
14 awe ubhona amabhando. nolwo kutyo bhatakutula okukuliya, kulwokubha uliliwa kubhusuluko bhwa abhalengelesi.”
Då vert du sæl; for dei hev ingen ting å gjeva deg att, men du fær lika for det når dei rettferdige stend upp att.»
15 Oumwi mu bhanu bhaliga bheyanjile amwi na Yesu kumeja ejile ongwa ago, nabhwila Yesu ati, “Alibhona libhando unu alilya obhugenyi mu bhukama bhwa Nyamuanga.”
Ein av dei andre bordgjesterne sagde då han høyrde det: «Sæl den som fær sitja til bords i Guds rike!»
16 Nawe Yesu namubhwila ati, “Omunu numwi akolele obhugenyi bhunene, nakoka bhanu bhafu.
Då svara han: «Det var ein gong ein mann som vilde gjera eit stort gjestebod, og bad mange.
17 Bhwejile obhugenyi bhwamalilila, natuma omukosi waye owemilimu abhabhwile bhanu bhakokelwe, 'Mbe muje, kulwokubha bhuli chinu cha bheyewo.'
Då tidi kom at gjestebodet skulde vera, sende han sveinen sin i veg for å segja til dei bedne: «Kom! No er det ferdigt!»
18 Bhona, nibhamba okusabhwa echigongo. Owokwamba namubhwila omukosi ati, 'Namagula lisambu, nibhusibhusi nigende nijolilola. Mbe mfwila chigongo.'
Då tok dei til å beda seg undan, alle som ein. Den fyrste sagde: «Eg hev kjøpt ein jordveg, og er nøydd til å ganga ut og sjå på honom. Du lyt gjera so vel og orsaka meg.»
19 Oundi naika ati, 'Namamala okugula jing'a jokulimila olyanu nilimunjila yokuja ojilegeja. Mbe mfwila chigongo.'
Ein annan sagde: «Eg hev kjøpt fem par uksar, og no skal eg av og prøva deim. Du lyt gjera so vel og orsaka meg.»
20 Omunu undi ona naika ati, 'Namamala okutwala omugasi, kulwejo nitakutula kuja.'
Endå ein annan mann sagde: Eg hev teke meg ei kona; difor kann eg ikkje koma.»
21 Omukosi nasubha nabhwila lata bhugenyi amagambo ago. Mbe kanya nyumba nabhiililwa abhwila omukosi waye ati,' Genda bhwangu munjila na munkondo ubhalete anu abhataka, abhalema, abhaume na bhanu bhafuye emibhili.”
Sveinen kom og sagde det med herren sin. Då vart husbonden harm og sagde til sveinen: «Gakk snøgt ut på gatorne og stræti i byen, og før hit alle tiggarar og kryplingar og blinde og halte!»
22 Omukosi waye naika ati, 'Lata bhugenyi, ago walagilila gakolekene, na olyanu guchalio omwanya.'
Sveinen sagde: «Herre, det er gjort som du sagde, og det er endå rom.»
23 Lata bhugenyi nabhwila omukosi ati, 'Genda kunjila inene nebhijila ebhitoto ubhasinyilishe abhanu bhengile, koleleki inyumba yani ijule.
«Gakk ut på vegarne og ved gjerdi, » svara herren, «og nøyd deim til å koma inn, so huset mitt vert fullt!
24 Kulwa insonga enibhabhwila, atalio na umwi unu aliloja obhugenyi bhwani kubhanu bhakokelwe kubhwambilo.'”
For eg segjer dykk at ingen av dei mennerne som vart bedne, skal smaka min gjestebodskost.»»
25 Liijo lya abhanu bhafu lyaliga nililibhata amwi na Yesu, neya nalikebhukila nabhabhwila ati,
Det fylgde mykje folk med honom, og han snudde seg og sagde til deim:
26 “Labha omunu kandubha anye na atalemele esemwene, nyilamwene, omugasi waye, abhana bhaye, abhaili bhaye abhechilume na abhechigasi-yee, nolwo obhulame bhwaye ona- omunu lwoyo atakutula okubha mwiigisibhwa wani.
«Um nokon kjem til meg og hatar ikkje far og mor og kona og born og brør og syster, ja, endå sitt eige liv, so kann han ikkje vera min læresvein.
27 Omunu akabhula okwitika omusalabha gwaye akansoka inyuma yani atakutula kubha mwiigisibhwa wani.
Den som ikkje ber krossen sin og kjem etter meg, kann ikkje vera min læresvein.
28 Mbe niga unu agati yemwe, unu kenda okumbaka echisonge atakwiyanja ansi okwamba akabhala jigarama ku bhukumi bhwaye, labha anabhyo bhinu kenda okukumisha emilimu jaye?
Vil nokon av dykk byggja eit tårn, tur han’kje då fyrst set seg ned og reknar etter kva det vil kosta, um han hev nok til å fullføra det.
29 Akabhula okulola kutyo, akamala okutulao omusingi naigwa ukumala echisonge, bhona bhanu bhamulolele bhalimuseka,
For hev han lagt grunnsteinarne, og ikkje er god til å gjera det ferdigt, so tek alle som ser det til å gjera narr av honom og segja:
30 nibhaika ati, 'Omunu unu ambile okumbaka atana managa go okumala obhumbaki.'
«Den mannen tok til å byggja, og var’kje god til å gjera det ferdigt!»
31 Amo ni mukama ki, unu kenda okuja okulwana obhulemo no omukama oundi, ateyanjile ansi okwamba nabhusilisha ingulu yokumenya ati katula, nolwo ali na abhasilikale bhiumbi ekumi abhokulwana no obhukama bhundi, bhunu bhumwimukiye bhuli na abhanu bhiumbi makumi gabhili?
Eller um ein konge vil draga ut i strid mot ein annan konge, tru han’kje då fyrst set seg ned og slær yver um han med ti tusund mann kann møta ein som kjem imot han med tjuge tusund?
32 Labha jitali kutyo, echise cha abhandi bhaliya bhachali kula, mbe atume omukongya bhateo obhungwani bhwo omulembe.
Og kann han ikkje, so gjer han av ei sendeferd og tingar um fred, med hin endå er langt burte.
33 Mbe kulwejo, wonawona kwimwe oyo atasigile bhyona bhinu alinabhyo, atakutula kubha mwiigisibhwa wani.
Soleis kann ingen av dykk vera min læresvein, utan han segjer frå seg alt det han hev.
34 Omunyu nigwakisi, nawe omunyu gukabhula omwaya gwago, ejibha kutiki ukukingila gusubhe gubhe munyu lindi?
Salt er ein god ting; men vert saltet og dove, kva skal so det kryddast med?
35 Gutakusubha kukola mulimu mumayalu amo nolwo mumboleya; ogulaswa kula. Unu ali na amatwi go kungwa, mbe nongwe.”
Det duger korkje i mold eller møk; dei kastar det ut. Høyr etter, kvar som høyra kann!»

< Luka 14 >