ヨブ 記 17
1 わが氣息は已にくさり 我日すでに盡なんとし墳墓われを待つ
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 まことに嘲弄者等わが傍に在り 我目は彼らの辨爭ふを常に見ざるを得ず
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 願くは質を賜ふて汝みづから我の保證となりたまへ 誰か他にわが手をうつ者あらんや
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 汝彼らの心を閉て悟るところ無らしめたまへり 必ず彼らをして愈らしめたまはじ
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 朋友を交付して掠奪に遭しむる者は其子等の目潰るべし
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 彼われを世の民の笑柄とならしめたまふ 我は面に唾せらるべき者となれり
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 かつまた我目は憂愁によりて昏み 肢體は凡て影のごとし
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 義しき者は之に驚き 無辜者は邪曲なる者を見て憤ほる
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 然ながら義しき者はその道を堅く持ち 手に潔淨き者はますます力を得るなり
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 請ふ汝ら皆ふたたび來れ 我は汝らの中に一人も智き者あるを見ざるなり
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 わが日は已に過ぎ わが計る所わが心に冀ふ所は已に敗れたり
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 彼ら夜を晝に變ふ 黒暗の前に光明ちかづく
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 われ朽腐に向ひては汝はわが父なりと言ひ 蛆に向ひては汝は我母わが姉妹なりと言ふ
till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15 然ばわが望はいづくにかある 我望は誰かこれを見る者あらん
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
