箴言 知恵の泉 19
1 正しく歩む貧しい者は、曲ったことを言う愚かな者にまさる。
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2 人が知識のないのは良くない、足で急ぐ者は道に迷う。
Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3 人は自分の愚かさによって道につまずき、かえって心のうちに主をうらむ。
En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4 富は多くの新しい友を作る、しかし貧しい人はその友に捨てられる。
Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5 偽りの証人は罰を免れない、偽りをいう者はのがれることができない。
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6 気前のよい人にこびる者は多い、人はみな贈り物をする人の友となる。
Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7 貧しい者はその兄弟すらもみなこれを憎む、ましてその友はこれに遠ざからないであろうか。言葉をかけてこれを呼んでも、去って帰らないのである。
Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8 知恵を得る者は自分の魂を愛し、悟りを保つ者は幸を得る。
Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9 偽りの証人は罰を免れない、偽りをいう者は滅びる。
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10 愚かな者が、ぜいたくな暮しをするのは、ふさわしいことではない、しもべたる者が、君たる者を治めるなどは、なおさらである。
Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11 悟りは人に怒りを忍ばせる、あやまちをゆるすのは人の誉である。
Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12 王の怒りは、ししのほえるようであり、その恵みは草の上におく露のようである。
En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13 愚かな子はその父の災である、妻の争うのは、雨漏りの絶えないのとひとしい。
En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14 家と富とは先祖からうけつぐもの、賢い妻は主から賜わるものである。
Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15 怠りは人を熟睡させる、なまけ者は飢える。
Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16 戒めを守る者は自分の魂を守る、み言葉を軽んじる者は死ぬ。
Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17 貧しい者をあわれむ者は主に貸すのだ、その施しは主が償われる。
Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18 望みのあるうちに、自分の子を懲らせ、これを滅ぼす心を起してはならない。
Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19 怒ることの激しい者は罰をうける、たとい彼を救ってやっても、さらにくり返さねばならない。
Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20 勧めを聞き、教訓をうけよ、そうすれば、ついには知恵ある者となる。
Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21 人の心には多くの計画がある、しかしただ主の、み旨だけが堅く立つ。
Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22 人に望ましいのは、いつくしみ深いことである、貧しい人は偽りをいう人にまさる。
Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23 主を恐れることは人を命に至らせ、常に飽き足りて、災にあうことはない。
HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24 なまけ者は、手を皿に入れても、それを口に持ってゆくことをしない。
Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25 あざける者を打て、そうすれば思慮のない者も慎む。さとき者を戒めよ、そうすれば彼は知識を得る。
Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26 父に乱暴をはたらき、母を追い出す者は、恥をきたらし、はずかしめをまねく子である。
Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27 わが子よ、知識の言葉をはなれて人を迷わせる教訓を聞くことをやめよ。
Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28 悪い証人はさばきをあざけり、悪しき者の口は悪をむさぼり食う。
Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29 さばきはあざける者のために備えられ、むちは愚かな者の背のために備えられる。
Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
