ヨブ 記 39

1 あなたは岩間のやぎが子を産むときを知っているか。あなたは雌じかが子を産むのを見たことがあるか。

Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

2 これらの妊娠の月を数えることができるか。これらが産む時を知っているか。

Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

3 これらは身をかがめて子を産み、そのはらみ子を産みいだす。

De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

4 その子は強くなって、野に育ち、出て行って、その親のもとに帰らない。

Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

5 だれが野ろばを放って、自由にしたか。だれが野ろばのつなぎを解いたか。

Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

6 わたしは荒野をその家として与え、荒れ地をそのすみかとして与えた。

Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

7 これは町の騒ぎをいやしめ、御者の呼ぶ声を聞きいれず、

Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

8 山を牧場としてはせまわり、もろもろの青物を尋ね求める。

Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

9 野牛は快くあなたに仕え、あなたの飼葉おけのかたわらにとどまるだろうか。

Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

10 あなたは野牛に手綱をつけてうねを歩かせることができるか、これはあなたに従って谷を耕すであろうか。

Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

11 その力が強いからとて、あなたはこれに頼むであろうか。またあなたの仕事をこれに任せるであろうか。

Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

12 あなたはこれにたよって、あなたの穀物を打ち場に運び帰らせるであろうか。

Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

13 だちょうは威勢よくその翼をふるう。しかしこれにはきれいな羽と羽毛があるか。

Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

14 これはその卵を土の中に捨て置き、これを砂のなかで暖め、

Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

15 足でつぶされることも、野の獣に踏まれることも忘れている。

Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

16 これはその子に無情であって、あたかも自分の子でないようにし、その苦労のむなしくなるをも恐れない。

Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

17 これは神がこれに知恵を授けず、悟りを与えなかったゆえである。

Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

18 これがその身を起して走る時には、馬をも、その乗り手をもあざける。

Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

19 あなたは馬にその力を与えることができるか。力をもってその首を装うことができるか。

Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

20 あなたはこれをいなごのように、とばせることができるか。その鼻あらしの威力は恐ろしい。

Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

21 これは谷であがき、その力に誇り、みずから出ていって武器に向かう。

Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

22 これは恐れをあざ笑って、驚くことなく、つるぎをさけて退くことがない。

Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

23 矢筒はその上に鳴り、やりと投げやりと、あいきらめく。

Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

24 これはたけりつ、狂いつ、地をひとのみにし、ラッパの音が鳴り渡っても、立ちどまることがない。

Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

25 これはラッパの鳴るごとにハアハアと言い、遠くから戦いをかぎつけ、隊長の大声およびときの声を聞き知る。

För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

26 たかが舞いあがり、その翼をのべて南に向かうのは、あなたの知恵によるのか、

Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

27 わしがかけのぼり、その巣を高い所につくるのは、あなたの命令によるのか。

Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

28 これは岩の上にすみかを構え、岩のとがり、または険しい所におり、

På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

29 そこから獲物をうかがう。その目の及ぶところは遠い。

Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

30 そのひなもまた血を吸う。おおよそ殺された者のある所には、これもそこにいる」。

Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.