ヨブ 記 7
1 それ人の世にあるは戰鬪にあるがごとくならずや 又其日は傭人の日のごとくなるにあらずや
Måste icke menniskan alltid vara i strid på jordene; och hennes dagar äro såsom en dagakarls?
2 奴僕の暮を冀がふが如く傭人のその價を望むがごとく
Såsom en dräng åstundar skuggan, och en dagakarl, att hans arbete må vara ute;
3 我は苦しき月を得させられ 憂はしき夜をあたへらる
Så hafver jag väl arbetat hela månaden fåfängt, och bedröfvada nätter äro mig många vordna.
4 我臥ば乃はち言ふ何時夜あけて我おきいでんかと 曙まで頻に輾轉ぶ
När jag lägger mig, säger jag: När månn jag skola uppstå? Och sedan räknar jag, när afton skall varda; ty jag var hvarjom manne en styggelse intill mörkret.
5 わが肉は蟲と土塊とを衣服となし 我皮は愈てまた腐る
Mitt kött är fullt med matk och mull allt omkring; min hud är sammanskrynkt och till intet vorden.
6 わが日は機の梭よりも迅速なり 我望む所なくし之を送る
Mine dagar äro snarare bortflogne än en väfspole; och äro förledne utan all förtöfvan.
7 想ひ見よ わが生命が氣息なる而已 我目は再び福祉を見ること有じ
Tänk uppå, att mitt lif är ett väder, och min ögon komma icke igen till att se det goda;
8 我を見し者の眼かさねて我を見ざらん 汝目を我にむくるも我は已に在ざるべし
Och intet lefvandes öga varder mig mera seendes; din ögon se på mig, deröfver förgås jag.
Molnet varder allt, och går bort; så ock den som far neder i helvetet, han kommer icke upp igen; (Sheol h7585)
10 彼は再びその家に歸らず 彼の郷里も最早かれを認めじ
Och besitter icke sitt hus igen, och hans rum blifver öde.
11 然ば我はわが口を禁めず 我心の痛によりて語ひ わが神魂の苦しきによりて歎かん
Derföre vill jag ock icke förmena minom mun; jag vill tala i mins hjertas ångest, och vill utsäga min själs bedröfvelse.
12 我あに海ならんや鰐ならんや 汝なにとて我を守らせおきたまふぞ
Är jag ett haf, eller en hvalfisk, att du så förvarar mig?
13 わが牀われを慰め わが寢床わが愁を解んと思ひをる時に
Ty jag tänkte: Min säng skall trösta mig; mitt lägre skall lisa mig.
14 汝夢をもて我を驚かし 異象をもて我を懼れしめたまふ
När jag talar med mig sjelf, så förskräcker du mig med drömmar, och gör mig förfärelse;
15 是をもて我心は氣息の閉んことを願ひ我この骨よりも死を冀がふ
Att min själ önskar sig vara hängd, och min ben döden.
16 われ生命を厭ふ 我は永く生るをことを願はず 我を捨おきたまへ 我日は氣のごときなり
Jag begärar intet mer lefva; håll upp af mig; ty mine dagar äro fåfängelige.
17 人を如何なる者として汝これを大にし 之を心に留
Hvad är en menniska, att du aktar henne högt, och bekymrar dig med henne?
18 朝ごとに之を看そなはし 時わかず之を試みたまふや
Du hemsöker henne dagliga, och försöker henne alltid.
19 何時まで汝われに目を離さず 我が津を咽む間も我を捨おきたまはざるや
Hvi går du icke ifrå mig, och släpper mig, så länge jag uppsvälger min spott?
20 人を鑒みたまふ者よ我罪を犯したりとて汝に何をか爲ん 何ぞ我を汝の的となして我にこの身を厭はしめたまふや
Hafver jag syndat, hvad skall jag göra dig, o du menniskors gömmare? Hvi gjorde du mig, att jag uppå dig stöta skulle, och är mig sjelfvom till tunga?
21 汝なんぞ我の愆を赦さず我罪を除きたまはざるや 我いま土の中に睡らん 汝我を尋ねたまふとも我は在ざるべし
Och hvi förlåter du mig icke mina missgerning, och tager icke bort mina synd? Ty nu skall jag lägga mig i mull; och när man om morgonen söker mig, är jag då intet till.
