Salmi 81

1 Per il Capo de’ musici. Sulla Ghittea. Salmo di Asaf. Cantate con gioia a Dio nostra forza; mandate grida di allegrezza all’Iddio di Giacobbe!

På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

2 Intonate un salmo e fate risonare il cembalo, l’arpa deliziosa, col saltèro.

Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

3 Sonate la tromba alla nuova luna, alla luna piena, al giorno della nostra festa.

Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

4 Poiché questo è uno statuto per Israele, una legge dell’Iddio di Giacobbe.

Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

5 Egli lo stabilì come una testimonianza in Giuseppe, quando uscì contro il paese d’Egitto. Io udii allora il linguaggio di uno che m’era ignoto:

Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

6 O Israele, io sottrassi le tue spalle ai pesi, le tue mani han lasciato le corbe.

Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

7 Nella distretta gridasti a me ed io ti liberai; ti risposi nascosto in mezzo ai tuoni, ti provai alle acque di Meriba. (Sela)

Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)

8 Ascolta, o popolo mio, ed io ti darò degli ammonimenti; o Israele, volessi tu pure ascoltarmi!

Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

9 Non vi sia nel mezzo di te alcun dio straniero, e non adorare alcun dio forestiero:

Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

10 Io sono l’Eterno, l’Iddio tuo, che ti fece risalire dal paese d’Egitto; allarga la tua bocca, ed io l’empirò.

Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

11 Ma il mio popolo non ha ascoltato la mia voce, e Israele non mi ha ubbidito.

Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

12 Ond’io li abbandonai alla durezza del cuor loro, perché camminassero secondo i loro consigli.

Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

13 Oh se il mio popolo volesse ascoltarmi, se Israele volesse camminar nelle mie vie!

Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

14 Tosto farei piegare i loro nemici, e rivolgerei la mia mano contro i loro avversari.

Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

15 Quelli che odiano l’Eterno dovrebbero sottomettersi a lui, ma la loro durata sarebbe in perpetuo.

Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,

16 Io li nutrirei del fior di frumento, e li sazierei di miele stillante dalla roccia.

Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.