Salmi 109

1 Per il Capo de’ musici. Salmo di Davide. O Dio della mia lode, non tacere,

En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;

2 perché la bocca dell’empio e la bocca di frode si sono aperte contro di me; hanno parlato contro di me con lingua bugiarda.

Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.

3 M’hanno assediato con parole d’odio, e m’hanno fatto guerra senza cagione.

Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.

4 Invece dell’amore che porto loro, mi sono avversari, ed io non faccio che pregare.

Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.

5 Essi m’hanno reso male per bene, e odio per il mio amore.

De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.

6 Costituisci un empio su di lui, si tenga alla sua destra un avversario.

Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.

7 Quando sarà giudicato, esca condannato, e la sua preghiera gli sia imputata come peccato.

Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.

8 Siano i suoi giorni pochi: un altro prenda il suo ufficio.

Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.

9 Siano i suoi figliuoli orfani e la sua moglie vedova.

Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.

10 I suoi figliuoli vadan vagando e accattino, e cerchino il pane lungi dalle loro case in rovina.

Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.

11 Getti l’usuraio le sue reti su tutto ciò ch’egli ha, e gli stranieri faccian lor preda delle sue fatiche.

De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.

12 Nessuno estenda a lui la sua benignità, e non vi sia chi abbia pietà de’ suoi orfani.

Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.

13 La sua progenie sia distrutta; nella seconda generazione sia cancellato il loro nome!

Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.

14 L’iniquità dei suoi padri sia ricordata dall’Eterno, e il peccato di sua madre non sia cancellato.

På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.

15 Sian quei peccati del continuo davanti all’Eterno, e faccia egli sparire dalla terra la di lui memoria,

Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;

16 perch’egli non si è ricordato d’usar benignità, ma ha perseguitato il misero, il povero, il tribolato di cuore per ucciderlo.

Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.

17 Egli ha amato la maledizione, e questa gli è venuta addosso; non si è compiaciuto nella benedizione, ed essa si tien lungi da lui.

Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.

18 S’è vestito di maledizione come della sua veste, ed essa è penetrata come acqua, dentro di lui, e come olio, nelle sue ossa.

Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.

19 Siagli essa come un vestito di cui si cuopra, come una cintura di cui sia sempre cinto!

Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.

20 Tal sia, da parte dell’Eterno, la ricompensa dei miei avversari, e di quelli che proferiscono del male contro l’anima mia.

Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.

21 Ma tu, o Eterno, o Signore, opera in mio favore, per amor del tuo nome; poiché la tua misericordia è buona, liberami,

Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.

22 perché io son misero e povero, e il mio cuore è piagato dentro di me.

Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.

23 Io me ne vo come l’ombra quando s’allunga, sono cacciato via come la locusta.

Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.

24 Le mie ginocchia vacillano per i miei digiuni, e la mia carne deperisce e dimagra.

Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.

25 Son diventato un obbrobrio per loro; quando mi vedono, scuotono il capo.

Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.

26 Aiutami, o Eterno, mio Dio, salvami secondo la tua benignità,

Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;

27 e sappiano essi che questo è opera della tua mano, che sei tu, o Eterno, che l’hai fatto.

Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.

28 Essi malediranno, ma tu benedirai; s’innalzeranno e resteran confusi, ma il tuo servitore si rallegrerà.

Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.

29 I miei avversari saranno vestiti di vituperio e avvolti nella loro vergogna come in un mantello!

Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.

30 Io celebrerò altamente l’Eterno con la mia bocca, lo loderò in mezzo alla moltitudine;

Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.

31 poiché egli sta alla destra del povero per salvarlo da quelli che lo condannano a morte.

Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.