Salmi 78

1 Maschil di Asaf ASCOLTA, o popol mio, la mia dottrina; Porgete gli orecchi alle parole della mia bocca.

En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

2 Io aprirò la mia bocca in sentenza; Io sgorgherò detti notevoli [di cose] antiche;

Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

3 Le quali noi abbiamo udite, e sappiamo, E le quali i nostri padri ci han raccontate.

Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

4 Noi non [le] celeremo a' lor figliuoli, alla generazione a venire; Noi racconteremo le lodi del Signore, E la sua forza, e le sue maraviglie ch'egli ha fatte.

det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

5 Egli ha fermata la testimonianza in Giacobbe, Ed ha posta la Legge in Israele; Le quali egli comandò a' nostri padri di fare assapere a' lor figliuoli;

Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

6 Acciocchè la generazione a venire, i figliuoli [che] nascerebbero, [le] sapessero, [E] si mettessero a narrar[le] a' lor figliuoli;

Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

7 E ponessero in Dio la loro speranza, E non dimenticassero le opere di Dio. Ed osservassero i suoi comandamenti;

Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

8 E non fossero come i lor padri, Generazione ritrosa e ribella; Generazione che non dirizzò il cuor suo, Il cui spirito non [fu] leale inverso Dio.

Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

9 I figliuoli di Efraim, gente di guerra, [buoni] arcieri, Voltarono le spalle al dì della battaglia.

Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

10 Non avevano osservato il patto di Dio, Ed avevano ricusato di camminar nella sua Legge;

De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

11 Ed avevano dimenticate le sue opere, E le maraviglie ch'egli aveva lor fatte vedere.

De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

12 Egli aveva fatti miracoli in presenza de' padri loro, Nel paese di Egitto, nel territorio di Soan.

Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

13 Egli aveva fesso il mare, e li aveva fatti passare per mezzo; Ed aveva fermate le acque come un mucchio.

Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

14 E li aveva condotti di giorno colla nuvola, E tutta notte colla luce del fuoco.

Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

15 Egli aveva schiantate le rupi nel deserto, E li aveva copiosamente abbeverati, come di gorghi;

Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

16 Ed aveva fatto uscir de' ruscelli della roccia, E colare acque, a guisa di fiumi.

Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

17 Ma essi continuarono a peccar contro a lui, Provocando l'Altissimo a sdegno nel deserto;

Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

18 E tentarono Iddio nel cuor loro, Chiedendo vivanda a lor voglia;

De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

19 E parlarono contro a Dio, [E] dissero: Potrebbe Iddio Metterci tavola nel deserto?

Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

20 Ecco, egli percosse la roccia, e ne colarono acque, E ne traboccarono torrenti; Potrebbe egli eziandio dar del pane, [O] apparecchiar della carne al suo popolo?

Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

21 Perciò, il Signore, avendoli uditi, si adirò fieramente; Ed un fuoco si accese contro a Giacobbe, Ed anche l'ira [gli] montò contro ad Israele;

Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

22 Perciocchè non avevano creduto in Dio, E non si erano confidati nella sua salvazione;

eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

23 E pure egli aveva comandato alle nuvole di sopra, Ed aveva aperte le porte del cielo;

Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

24 Ed aveva fatta piovere sopra loro la manna da mangiare, Ed aveva loro dato del frumento del cielo.

han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

25 L'uomo mangiò del pane degli Angeli; Egli mandò loro della vivanda a sazietà.

Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

26 Egli fece levar nel cielo il vento orientale, E per la sua forza addusse l'Austro;

Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

27 E fece piover sopra loro della carne, a guisa di polvere; Ed uccelli, a giusa della rena del mare.

Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

28 E [li] fece cadere in mezzo al lor campo, D'intorno a' lor padiglioni.

han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

29 Ed essi mangiarono, e furono grandemente satollati; E [Iddio] fece lor venire ciò che desideravano.

Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

30 Essi non si erano [ancora] stolti dalla lor cupidigia; [Avevano] ancora il cibo loro nella bocca,

Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

31 Quando l'ira montò a Dio contro a loro, Ed uccise i più grassi di loro, Ed abbattè la scelta d'Israele.

då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

32 Con tutto ciò peccarono ancora, E non credettero alle sue maraviglie.

Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

33 Laonde egli consumò i lor giorni in vanità, E gli anni loro in ispaventi.

Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

34 Quando egli li uccideva, essi lo richiedevano, E ricercavano di nuovo Iddio.

När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

35 E si ricordavano che Iddio [era] la lor Rocca, E [che] l'Iddio altissimo [era] il lor Redentore.

De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

36 Ma lo lusingavano colla lor bocca, E gli mentivano colla lor lingua;

och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

37 E il cuor loro non [era] diritto inverso lui, E non erano leali nel suo patto.

Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

38 E pure egli, [che è] pietoso, purgò la loro iniquità, e non li distrusse; E più e più volte racquetò l'ira sua, e non commosse tutto il suo cruccio;

Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

39 E si ricordò ch'erano carne; Un fiato che passa, e non ritorna.

Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

40 Quante volte lo provocarono essi a sdegno nel deserto, [E] lo contristarono nella solitudine!

Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

41 E tornarono a tentare Iddio, E limitarono il Santo d'Israele.

Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

42 Essi non si erano ricordati della sua mano, [Nè] del giorno nel quale li aveva riscossi dal nemico.

De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

43 (Come egli aveva eseguiti i suoi segni in Egitto, E i suoi miracoli nel territorio di Soan.

då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

44 Ed aveva cangiati i fiumi, e i rivi degli Egizi in sangue, [Talchè] essi non [ne] potevano bere.

Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

45 [Ed] aveva mandata contro a loro una mischia [d'insetti] che li mangiarono; E rane, che li distrussero.

han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

46 Ed aveva dati i lor frutti a' bruchi, E le lor fatiche alle locuste.

Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

47 Ed aveva guastate le lor vigne colla gragnuola, E i lor sicomori colla tempesta.

han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

48 Ed aveva dati alla grandine i lor bestiami, E le lor gregge a' folgori.

han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

49 [Ed] aveva mandato sopra loro l'ardore della sua ira, Indegnazione, cruccio e distretta; Una mandata d'angeli maligni.

Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

50 [Ed] aveva appianato il sentiero alla sua ira, [E] non aveva scampata l'anima loro dalla morte, Ed aveva dato il lor bestiame alla mortalità.

Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

51 Ed aveva percossi tutti i primogeniti in Egitto, E le primizie della forza ne' tabernacoli di Cam.

Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

52 E [ne] aveva fatto partire il suo popolo, a guisa di pecore; E l'aveva condotto per lo deserto, come una mandra.

Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

53 E l'aveva guidato sicuramente, senza spavento; E il mare aveva coperti i lor nemici.

Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

54 Ed egli li aveva introdotti nella contrada della sua santità, Nel monte [che] la sua destra ha conquistato.

Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

55 Ed aveva scacciate le nazioni d'innanzi a loro, E le aveva fatte [loro] scadere in sorte di eredità, Ed aveva stanziate le tribù d'Israele nelle loro stanze.)

Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

56 Ed avevano tentato, e provocato a sdegno l'Iddio altissimo, E non avevano osservate le sue testimonianze.

Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

57 Anzi si erano tratti indietro, E si erano portati dislealmente, Come i lor padri; [E] si erano rivolti come un arco fallace;

de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

58 E l'avevano provocato ad ira co' loro alti luoghi, E commosso a gelosia colle loro sculture.

De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

59 Iddio aveva udite [queste cose], e se n'era gravemente adirato, Ed aveva grandemente disdegnato Israele.

Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

60 Ed aveva abbandonato il tabernacolo di Silo; Il padiglione ch'egli aveva piantato per sua stanza fra gli uomini.

Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

61 Ed aveva abbandonata la sua forza, [ad esser menata] in cattività, E la sua gloria in man del nemico.

han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

62 Ed aveva dato il suo popolo alla spada, E si era gravemente adirato contro alla sua eredità.

Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

63 Il fuoco aveva consumati i suoi giovani; E le sue vergini non erano state lodate.

Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

64 I suoi sacerdoti erano caduti per la spada; E le sue vedove non avevano pianto.

Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

65 Poi il Signore si risvegliò, Come uno che fosse stato addormentato; Come un [uomo] prode, che dà gridi dopo il vino.

Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

66 E percosse i suoi nemici da tergo, E mise loro addosso un eterno vituperio.

Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

67 Ed avendo riprovato il tabernacolo di Giuseppe, E non avendo eletta la tribù di Efraim;

Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

68 Egli elesse la tribù di Giuda; Il monte di Sion, il quale egli ama.

Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

69 Ed edificò il suo santuario, a guisa di [palazzi] eccelsi; Come la terra [ch]'egli ha fondata in perpetuo.

Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

70 Ed elesse Davide, suo servitore, E lo prese dalle mandre delle pecore.

Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

71 Di dietro alle [bestie] allattanti Egli lo condusse a pascer Giacobbe, suo popolo; Ed Israele sua eredità.

Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

72 Ed egli li pasturò, secondo l'integrità del suo cuore; E li guidò, secondo il gran senno delle sue mani.

Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.