Proverbi 1
1 I PROVERBI di Salomone, figliuolo di Davide, Re d'Israele;
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 Per conoscere sapienza ed ammaestramento, Per intendere i detti di senno;
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 Per ricevere ammaestramento di buon senno, Di giustizia, di giudicio e di dirittura;
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 Per dare avvedimento a' semplici. [E] conoscenza, ed accorgimento a' fanciulli.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Il savio [li] udirà, e [ne] accrescerà la [sua] scienza; E l'[uomo] intendente [ne] acquisterà buoni consigli, e governo;
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 Per comprender le sentenze ed i bei motti, Le parole de' savi ed i lor detti oscuri.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 IL timor del Signore [è] il capo della scienza; [Ma] gli stolti sprezzano la sapienza e l'ammaestramento.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Ascolta, figliuol mio l'ammaestramento di tuo padre; E non lasciar l'insegnamento di tua madre;
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 Perciocchè saranno un fregio grazioso al tuo capo, E collane al tuo collo.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Figliuol mio, se i peccatori ti vogliono sedurre, Non acconsentir [loro].
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 Se dicono: Vieni con noi, poniamo agguati al sangue, Insidiamo di nascosto l'innocente impunitamente;
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 Tranghiottiamoli tutti vivi, come il sepolcro; E tutti intieri, a guisa di quelli che scendono nella fossa; (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 Noi troveremo ogni [sorte di] preziosi beni, Noi empieremo le nostre case di spoglie;
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Tu trarrai la tua sorte con noi; Fra noi [non] vi sarà [che] una sola borsa;
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 Figliuol mio, non inviarti con loro; Rattieni il tuo piè dal lor sentiero.
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 Perciocchè i lor piedi corrono al male, E si affrettano a spandere il sangue.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Perciocchè invano si tende la rete Dinanzi agli occhi d'ogni uccello;
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 Ma essi pongono agguati al lor [proprio] sangue, Ed insidiano nascosamente l'anima loro.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Tali [sono] i sentieri d'ogni uomo dato all'avarizia; Ella coglie l'anima di coloro in cui ella si trova.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 LA somma Sapienza grida di fuori; Ella fa sentir la sua voce per le piazze;
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 Ella grida in capo de' luoghi delle turbe; Ella pronunzia i suoi ragionamenti nell'entrate delle porte, nella città,
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 [Dicendo: ] Infino a quando, o scempi, amerete la scempietà? Ed [infino a quando] gli schernitori prenderanno piacere in ischernire, Ed i pazzi avranno in odio la scienza?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Convertitevi alla mia riprensione; Ecco, io vi sgorgherò lo spirito mio; Io vi farò assapere le mie parole.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Perciocchè io ho gridato, e voi avete ricusato [di ascoltare]; Io ho distesa la mano, e niuno ha porto attenzione;
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 Ed avete lasciato ogni mio consiglio, E non avete gradita la mia correzione;
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 Io altresì riderò della vostra calamità; Io mi farò beffe, quando il vostro spavento sarà venuto;
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 Quando il vostro spavento sarà venuto, a guisa di ruina, E la vostra calamità sarà giunta, a guisa di turbo; Quando angoscia e distretta vi sarà sopraggiunta.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Allora essi grideranno a me, ma io non risponderò; Mi ricercheranno sollecitamente, ma non mi troveranno;
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Perciocchè hanno odiata la scienza, E non hanno eletto il timor del Signore;
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 E non hanno gradito il mio consiglio, [Ed] hanno disdegnata ogni mia correzione.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Perciò mangeranno del frutto delle lor vie, E saranno saziati de' lor consigli.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Perciocchè lo sviamento degli scempi li uccide, E l'error degli stolti li fa perire.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 Ma chi mi ascolta abiterà in sicurtà, E viverà in riposo, fuor di spavento di male.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
