< Proverbi 18 >

1 Colui che si separa cerca le sue cupidità, E schernisce ogni legge e ragione.
Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
2 Lo stolto non si diletta nella prudenza, Ma in ciò che il cuor suo si manifesti.
Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
3 Quando viene un empio, viene anche lo sprezzo, E il vituperio con ignominia.
Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
4 Le parole della bocca dell'uomo eccellente sono acque profonde; La fonte di sapienza [è] un torrente che sgorga.
Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
5 Egli non [è] bene d'aver riguardo alla qualità dell'empio, Per far torto al giusto nel giudicio.
Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
6 Le labbra dello stolto entrano in contesa, E la sua bocca chiama le percosse.
Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
7 La bocca dello stolto [è] la sua ruina, E le sue labbra [sono] il laccio dell'anima sua.
Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
8 Le parole di chi va bisbigliando paiono lusinghevoli; Ma scendono fin nell'interiora del ventre.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
9 Chi si porta rimessamente nel suo lavoro, [È] fratello dell'uomo dissipatore.
Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
10 Il Nome del Signore [è] una forte torre; Il giusto vi ricorrerà, e sarà in salvo in luogo elevato.
HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
11 I beni del ricco [son] la sua città di fortezza, E come un alto muro alla sua immaginazione.
Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
12 Il cuor dell'uomo s'innalza avanti la ruina; Ma l'umiltà [va] davanti alla gloria.
Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
13 Chi fa risposta prima che abbia udito, Ciò gli [è] pazzia e vituperio.
Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
14 Lo spirito dell'uomo sostiene l'infermità di esso; Ma chi solleverà lo spirito afflitto?
Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
15 Il cuor dell'[uomo] intendente acquista scienza; E l'orecchio de' savi cerca conoscimento.
Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
16 Il presente dell'uomo gli fa far largo, E lo conduce davanti a' grandi.
Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
17 Chi [è] il primo a [piatir] la sua causa ha ragione; Ma il suo compagno vien [poi], ed esamina quello [ch'egli ha detto].
Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
18 La sorte fa cessar le liti, E fa gli spartimenti fra i potenti.
Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
19 Il fratello offeso [è più inespugnabile] che una forte città; E le contese [tra fratelli son] come le sbarre di un palazzo.
En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
20 Il ventre dell'uomo sarà saziato del frutto della sua bocca; Egli sarà saziato della rendita delle sue labbra.
Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
21 Morte e vita [sono] in poter della lingua; E chi l'ama mangerà del frutto di essa.
Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
22 Chi ha trovata moglie ha trovata una buona cosa, Ed ha ottenuto favor del Signore.
Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
23 Il povero parla supplichevolmente; Ma il ricco risponde duramente.
Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
24 Un uomo che ha degli amici deve portarsi da amico; E vi è tale amico, che è più congiunto che un fratello.
Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.

< Proverbi 18 >