Giobbe 36

1 ED Elihu proseguì, e disse:

Elihu talade ytterligare, och sade:

2 Aspettami un poco, ed io ti mostrerò Che [vi sono] ancora [altri] ragionamenti per Iddio.

Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.

3 Io prenderò il mio discorso da lungi, Ed attribuirò giustizia al mio Fattore.

Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.

4 Perciocchè di vero il mio parlare non è [con] menzogna; [Tu hai] appresso di te [uno che è] intiero nelle [sue] opinioni.

Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.

5 Ecco, Iddio [è] potente, [ma] non però disdegna [alcuno]; Potente, [ma] di forza [congiunta con] sapienza.

Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.

6 Egli non lascia viver l'empio, E fa ragione agli afflitti.

Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.

7 Egli non rimuove gli occhi suoi d'addosso a' giusti; Anzi [li fa sedere] sopra il trono coi re; Egli [ve] li fa sedere in perpetuo; onde sono esaltati.

Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.

8 E se pur son messi ne' ceppi, E son prigioni ne' legami dell'afflizione;

Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,

9 Egli dichiara loro i lor fatti, E come i lor misfatti sono accresciuti.

Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;

10 Ovvero, apre loro l'orecchio, per [far loro ricevere] correzione; E dice [loro] che si convertano dall'iniquità.

Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.

11 Se ubbidiscono, e [gli] servono, Finiscono i giorni loro in beni, E gli anni loro in diletti.

Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.

12 Ma se non ubbidiscono, passano per la spada, E muoiono per mancamento d'intendimento.

Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.

13 Ma i profani di cuore accrescono l'ira, E non gridano, quando egli li mette ne' legami;

De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;

14 La lor persona morrà in giovanezza, E la lor vita fra i cinedi.

Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.

15 Ma egli libera gli afflitti nella loro afflizione, Ed apre loro l'orecchio nell'oppressione.

Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.

16 Ancora te avrebbe egli ritratto dall'afflizione, [E messo in] luogo largo, [fuori] di ogni distretta; E la tua mensa tranquilla sarebbe ripiena di vivande grasse.

Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.

17 Ma tu sei venuto al colmo del giudicio di un empio; Il giudicio e la giustizia [ti] tengono preso.

Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.

18 Perciocchè [egli è] in ira, [guarda] che talora egli non ti atterri con battiture; E con niun riscatto, benchè grande, non ti possa scampare.

Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.

19 Farà egli alcuna stima delle tue ricchezze? [Egli] non [farà stima] dell'oro, nè di tutta la [tua] gran potenza.

Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?

20 Non ansar dietro a quella notte, Nella quale i popoli periscono a fondo.

Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.

21 Guardati che tu non ti rivolga alla vanità; Conciossiachè per l'afflizione tu abbi eletto quello.

Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.

22 Ecco, Iddio [è] eccelso nella sua potenza; Chi [è] il dottore convenevole a lui?

Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?

23 Chi gli ha ordinato come egli deve procedere? E chi [gli] può dire: Tu hai operato perversamente?

Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?

24 Ricordati di magnificar le opere sue, Le quali gli uomini contemplano.

Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.

25 Ogni uomo le vede, E gli uomini [le] mirano da lungi.

Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.

26 Ecco, Iddio [è] grande, e noi nol possiamo conoscere; E il numero de' suoi anni è infinito.

Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.

27 Perciocchè egli rattiene le acque che non istillino; [Ed altresì], al [levar del]la sua nuvola, quelle versano la pioggia;

Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;

28 La quale le nuvole stillano, [E] gocciolano in su gli uomini copiosamente.

Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.

29 Oltre a ciò, potrà [alcuno] intender le distese delle nubi, [Ed] i rimbombanti scoppi del suo tabernacolo?

Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;

30 Ecco, egli spande sopra esso la sua luce, E copre le radici del mare.

Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.

31 Perciocchè, per queste cose egli giudica i popoli, [Ed altresì] dona il cibo abbondevolmente.

Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.

32 Egli nasconde la fiamma nelle palme delle [sue] mani, E le ordina quello che deve incontrare.

Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.

33 Egli le dichiara la sua volontà [se deve incontrar] bestiame, Ovvero anche [cadere] sopra alcuna pianta.

Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.