Giobbe 34

1 ED Elihu proseguì a parlare, e disse:

Och Elihu svarade, och sade:

2 [Voi] savi, udite i miei ragionamenti; E [voi] intendenti, porgetemi l'orecchio.

Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;

3 Perciocchè l'orecchio esamina i ragionamenti, Come il palato assapora ciò che si deve mangiare.

Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.

4 Proponiamoci la dirittura, Giudichiamo fra noi che cosa [sia] bene.

Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.

5 Conciossiachè Giobbe abbia detto: Io son giusto; Iddio mi ha tolta la mia ragione.

Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.

6 Mentirei io intorno alla mia ragione? La saetta, con la quale son ferito, [è] dolorosissima, Senza [che vi sia] misfatto [in me].

Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.

7 Quale [è] l'uomo simile a Giobbe, [Che] beve lo scherno come acqua?

Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,

8 E [che] cammina in compagnia con gli operatori d'iniquità, E va con gli uomini empi?

Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?

9 Perciocchè egli ha detto: L'uomo non fa niun profitto Di rendersi grato a Dio.

Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.

10 Perciò, uomini di senno, ascoltatemi; Tolga Iddio che vi sia empietà in Dio, O perversità nell'Onnipotente.

Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;

11 Perciocchè egli rende all'uomo [secondo] l'opera sua, E fa trovare a ciascuno secondo la sua via.

Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.

12 Sì veramente Iddio non opera empiamente, E l'Onnipotente non perverte la ragione.

Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.

13 Chi gli ha commesso il governo della terra? E chi [gli] ha imposta [la cura del] mondo tutto intiero?

Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?

14 Se egli ponesse mente all'uomo, Egli ritrarrebbe a sè il suo alito, ed il suo soffio;

Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;

15 Ogni carne insieme trapasserebbe, E l'uomo ritornerebbe nella polvere.

Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.

16 Se pur [tu hai] del senno, ascolta questo; Porgi l'orecchio alla voce de' miei ragionamenti.

Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.

17 Di vero, colui che odia la dirittura signoreggerebbe egli? E condannerai tu colui che è sommamente giusto?

Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?

18 Direbbesi egli ad un re: Scellerato? E a' principi: Empio?

Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?

19 [Quanto meno a colui] che non ha riguardo alla qualità de' principi, Ed [appo cui] non è riconosciuto il possente, Per essere antiposto al povero, Perchè essi tutti [sono] opera delle sue mani?

Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.

20 Essi muoiono in un momento, E di mezza notte [tutto] un popolo è conquassato, e perisce; E il potente è tolto via senza [opera di] mani.

Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.

21 Perciocchè gli occhi suoi [son] sopra le vie dell'uomo, Ed egli vede tutti i passi di esso.

Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.

22 Non [vi è] oscurità, nè ombra di morte alcuna, Ove si possan nascondere gli operatori d'iniquità.

Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;

23 Perciocchè [Iddio] non ha [più] riguardo all'uomo, Quando esso è per venire in giudicio davanti a lui.

Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.

24 Egli fiacca i possenti incomprensibilmente, E ne costituisce altri in luogo loro.

Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;

25 Perciò, conoscendo egli le opere loro, Nel girar d'una notte son fiaccati,

Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.

26 Egli li sbatte come empi, In luogo di molti spettatori;

Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;

27 Perciocchè si son rivolti indietro da lui, E non hanno considerate tutte le sue vie;

Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;

28 Facendo pervenire infino a lui il grido del povero, E facendogli udire lo strido degli afflitti.

Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.

29 Se egli rimanda in pace, chi condannerà? E [se] nasconde la sua faccia, chi lo riguarderà? O sia una nazione [intiera], o un uomo [solo];

Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?

30 Acciocchè l'uomo profano non regni [più] E che il popolo non [sia più tenuto] ne' lacci.

Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.

31 Certo [ei ti si conveniva indirizzarti] a Dio, dicendo: Io ho portato [la pena]; io non peccherò più.

För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.

32 [Se vi è alcuna cosa], oltre a ciò che io veggo, mostramelo; Se io ho operato perversamente, io non continuerò più.

Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.

33 Vorresti tu, ch'egli ti facesse la retribuzione di ciò ch'[è proceduto] da te? Sei tu che rifiuti ed eleggi, non già io; Di' pure ciò che tu sai.

Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.

34 Gli uomini di senno diranno meco, E l'uomo savio mi acconsentirà,

Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.

35 Che Giobbe non parla con conoscimento, E che le sue parole non sono con intendimento.

Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.

36 O padre mio, sia pur Giobbe provato infino all'ultimo, Per cagione delle sue repliche, simili a quelle degli uomini iniqui.

Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.

37 Perciocchè [altrimenti] egli aggiungerà misfatto al suo peccato, Si batterà a palme fra noi, E moltiplicherà le parole sue contro a Dio.

Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.