Giobbe 12

1 E GIOBBE rispose, e disse:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Sì, veramente voi [siete tutt]'un popolo, E la sapienza morrà con voi.

Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!

3 Anch'io ho senno come voi; Io non sono da men di voi; Ed appo cui non [sono] cotali cose?

Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?

4 Io son quell'uomo ch'è schernito dal suo amico; [Ma un tale] invoca Iddio, ed egli gli risponderà; L'uomo giusto ed intiero è schernito.

Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

5 Colui che sta per isdrucciolare col piè, [E], per estimazione di chi è felice, un tizzone sprezzato.

Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

6 I tabernacoli de' ladroni prosperano, E [v'è] ogni sicurtà per quelli che dispettano Iddio, Nelle cui mani egli fa cadere [ciò che desiderano].

Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.

7 E in vero, domandane pur le bestie, ed esse tu [l]'insegneranno; E gli uccelli del cielo, ed essi te [lo] dichiareranno;

Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

8 Ovvero, ragiona[ne] con la terra, ed essa te [l]'insegnerà; I pesci del mare eziandio te [lo] racconteranno.

eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.

9 Fra tutte queste [creature], Quale [è quella che] non sappia che la mano del Signore fa questo?

Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?

10 Nella cui mano [è] l'anima d'ogni [uomo] vivente, E lo spirito d'ogni carne umana.

I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.

11 L'orecchio non prova egli le parole, Come il palato assapora le vivande?

Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?

12 Ne' vecchi [è] la sapienza, E nella grande età [è] la prudenza.

Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.

13 Appo lui [è] la sapienza e la forza; A lui [appartiene] il consiglio e l'intelligenza.

Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.

14 Ecco, [se] egli ruina, [la cosa] non può esser riedificata; [Se] serra alcuno, non gli può essere aperto.

Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.

15 Ecco, [se] egli rattiene le acque, elle si seccano; E [se] le lascia scorrere, rivoltano la terra sottosopra.

Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

16 Appo lui [è] forza e ragione; A lui [appartiene] chi erra, e chi fa errare.

Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

17 Egli ne mena i consiglieri spogliati, E fa impazzare i giudici.

Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.

18 Egli scioglie il legame dei re, E stringe la cinghia sopra i lor [propri] lombi.

Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.

19 Egli ne mena i rettori spogliati, E sovverte i possenti.

Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.

20 Egli toglie la favella agli eloquenti, E leva il senno a' vecchi.

Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.

21 Egli spande lo sprezzo sopra i nobili, E rallenta la cintura de' possenti.

Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.

22 Egli rivela le cose profonde, [traendole] fuor delle tenebre; E mette fuori alla luce l'ombra della morte.

Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.

23 Egli accresce le nazioni, ed [altesì] le distrugge; Egli sparge le genti, ed [altresì] le riduce insieme.

Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

24 Egli toglie il senno a' capi de' popoli della terra, E li fa andar vagando per luoghi deserti, [ove] non [ha] via alcuna.

Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

25 Vanno a tentone per le tenebre, senza luce alcuna: Ed egli li fa andare errando come un uomo ebbro.

De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.