2 Samuele 22
1 E DAVIDE proferì al Signore le parole di questo cantico, al giorno che il Signore l'ebbe riscosso dalla mano di tutti i suoi nemici, e dalla mano di Saulle;
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 e disse: Il Signore [è] la mia rocca, e la mia fortezza, e il mio liberatore;
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 [Egli è] l'Iddio della mia rupe, io spererò in lui; [Egli è] il mio scudo, e il corno della mia salute; Il mio alto ricetto, il mio rifugio; Il mio Salvatore, che mi salva di violenza.
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 Io invocai il Signore, al quale appartiene ogni lode, E fui salvato da' miei nemici.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Perciocchè onde di morte mi aveano intorniato, Torrenti di scellerati mi aveano spaventato.
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 Mentre io era distretto, io invocai il Signore, E gridai all'Iddio mio; Ed egli udì la mia voce dal suo Tempio, E il mio grido pervenne a' suoi orecchi.
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 Allora la terra fu smossa, e tremò; I fondamenti de' cieli furono crollati e scossi; Perciocchè egli era acceso nell'ira.
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Fumo gli saliva per le nari, E fuoco consumante per la bocca; Da lui procedevano brace accese.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 Ed egli abbassò i cieli, e discese, Avendo una caligine sotto a' suoi piedi.
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 E cavalcava sopra Cherubini, e volava, Ed appariva sopra le ale del vento.
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 Ed avea poste d'intorno a sè, [per] tabernacoli, tenebre, Viluppi d'acque, e nubi dell'aria,
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 Dallo splendore [che scoppiava] davanti a lui, Procedevano brace accese.
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 Il Signore tonò dal cielo, E l'Altissimo mandò fuori la sua voce;
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 Ed avventò saette, e disperse coloro; Folgore, e li mise in rotta.
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 E, per lo sgridare del Signore, E per lo soffiar dell'alito delle sue nari, I canali del mare furon veduti, I fondamenti del mondo furono scoperti.
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 Egli da alto distese [la mano], Mi prese, mi trasse fuori di grandi acque.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Egli mi riscosse dal mio potente nemico, Da quelli che mi odiavano; perciocchè erano più forti di me.
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Essi mi erano venuti incontro al giorno della mia calamità; Ma il Signore fu il mio sostegno.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 E mi trasse fuori in luogo largo; Egli mi liberò; perciocchè egli mi gradisce.
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 Il Signore mi ha fatta la retribuzione secondo la mia giustizia; Egli mi ha renduto secondo la purità delle mie mani.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Perciocchè io ho osservate le vie del Signore, E non mi sono empiamente rivolto dall'Iddio mio.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 Perciocchè [io ho tenute] davanti agli occhi tutte le sue leggi, E non mi son rivolto da' suoi statuti.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 E sono stato intiero inverso lui, E mi son guardato dalla mia iniquità.
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 E il Signore mi ha fatta la retribuzione secondo la mia giustizia, Secondo la purità che io ho guardata davanti agli occhi suoi.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 Tu ti mostri pietoso inverso il pio, Intiero inverso l'uomo intiero.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 Puro inverso il puro, E ritroso inverso il perverso;
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 E salvi la gente afflitta, E bassi gli occhi in su gli altieri.
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 Perciocchè tu [sei] la mia lampana, o Signore; E il Signore allumina le mie tenebre.
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 Perciocchè per te io rompo tutta una schiera; Per l'Iddio mio io salgo sopra il muro.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 La via di Dio [è] intiera; La parola del Signore [è] purgata col fuoco; Egli [è] scudo a tutti coloro che sperano in lui.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Perciocchè, chi [è] Dio, fuor che il Signore? E chi [è] Rocca, fuor che l'Iddio nostro?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 Iddio [è] la mia forza; [e il mio] valore; Ed ha renduta spedita e appianata la mia via.
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 Egli rende i miei piedi simili a quelli delle cerve, E mi fa star ritto in su i miei alti luoghi.
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Egli ammaestra le mie mani alla battaglia, E con le mie braccia un arco di rame è spezzato.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Tu mi hai ancora dato lo scudo della tua salvezza, E la tua benignità mi ha accresciuto.
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 Tu hai allargati i miei passi sotto me, E le mie calcagna non son vacillate.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Io ho perseguiti i miei nemici, e li ho sterminati; E non me ne son tornato [indietro], finchè non li avessi distrutti.
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Io li ho distrutti, e li ho trafitti, e non son potuti risorgere; E mi son caduti sotto a' piedi.
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 E tu mi hai cinto di prodezza per la guerra; Tu hai abbassati sotto me quelli che si levavano contro a me.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Ed hai fatte voltar le spalle a' miei nemici, Ed a coloro che mi odiavano, davanti a me; Ed io li ho sterminati.
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Essi riguardavano [in qua ed in là], ma non [vi fu] chi [li] salvasse; [Riguardarono] al Signore, ma egli non rispose loro.
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Ed io li ho stritolati minuto come polvere della terra; Io li ho calpestati, schiacciati, come il fango delle strade.
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 Tu mi hai ancora scampato dalle brighe del mio popolo; Tu mi hai guardato per [esser] capo di genti; Il popolo [che] io non conosceva, mi è divenuto servo.
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Gli stranieri si sono infinti inverso me; Al solo udire degli orecchi, si son renduti ubbidienti a me.
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Gli stranieri son divenuti fiacchi, Ed hanno tremato di paura fin dentro i lor ricetti chiusi.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 Viva il Signore, e benedetta [sia] la mia Rocca; E sia esaltato Iddio, [ch'è] la Rocca della mia salvezza.
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 Iddio [è quel] che mi dà [modo di far] le mie vendette, E che abbassa i popoli sotto me.
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 Ed [è] quel che mi trae fuori da' miei nemici; Tu mi levi ad alto d'infra coloro che mi assaltano, E mi riscuoti dagli uomini violenti.
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Perciò, o Signore, io ti celebrerò fra le nazioni, E salmeggerò al tuo Nome;
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 Il quale rende magnifiche le vittorie del suo re, Ed usa benignità inverso Davide, suo Unto, E inverso la sua progenie, in sempiterno.
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
