Salmi 77

1 Al maestro del coro. Su «Iditum». Di Asaf. Salmo. La mia voce sale a Dio e grido aiuto; la mia voce sale a Dio, finché mi ascolti.

En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

2 Nel giorno dell'angoscia io cerco ilSignore, tutta la notte la mia mano è tesa e non si stanca; io rifiuto ogni conforto.

Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

3 Mi ricordo di Dio e gemo, medito e viene meno il mio spirito.

När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

4 Tu trattieni dal sonno i miei occhi, sono turbato e senza parole.

Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

5 Ripenso ai giorni passati, ricordo gli anni lontani.

Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

6 Un canto nella notte mi ritorna nel cuore: rifletto e il mio spirito si va interrogando.

Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

7 Forse Dio ci respingerà per sempre, non sarà più benevolo con noi?

Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

8 E' forse cessato per sempre il suo amore, è finita la sua promessa per sempre?

Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

9 Può Dio aver dimenticato la misericordia, aver chiuso nell'ira il suo cuore?

Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

10 E ho detto: «Questo è il mio tormento: è mutata la destra dell'Altissimo».

Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

11 Ricordo le gesta del Signore, ricordo le tue meraviglie di un tempo.

Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

12 Mi vado ripetendo le tue opere, considero tutte le tue gesta.

Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

13 O Dio, santa è la tua via; quale dio è grande come il nostro Dio?

Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

14 Tu sei il Dio che opera meraviglie, manifesti la tua forza fra le genti.

Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

15 E' il tuo braccio che ha salvato il tuo popolo, i figli di Giacobbe e di Giuseppe.

Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

16 Ti videro le acque, Dio, ti videro e ne furono sconvolte; sussultarono anche gli abissi.

Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

17 Le nubi rovesciarono acqua, scoppiò il tuono nel cielo; le tue saette guizzarono.

De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

18 Il fragore dei tuoi tuoni nel turbine, i tuoi fulmini rischiararono il mondo, la terra tremò e fu scossa.

Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

19 Sul mare passava la tua via, i tuoi sentieri sulle grandi acque e le tue orme rimasero invisibili.

Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

20 Guidasti come gregge il tuo popolo per mano di Mosè e di Aronne.

Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.