Salmi 44

1 Al maestro del coro. Dei figli di Core. Maskil. Dio, con i nostri orecchi abbiamo udito, i nostri padri ci hanno raccontato l'opera che hai compiuto ai loro giorni, nei tempi antichi.

För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

2 Tu per piantarli, con la tua mano hai sradicato le genti, per far loro posto, hai distrutto i popoli.

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

3 Poiché non con la spada conquistarono la terra, né fu il loro braccio a salvarli; ma il tuo braccio e la tua destra e la luce del tuo volto, perché tu li amavi.

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

4 Sei tu il mio re, Dio mio, che decidi vittorie per Giacobbe.

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

5 Per te abbiamo respinto i nostri avversari nel tuo nome abbiamo annientato i nostri aggressori.

Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

6 Infatti nel mio arco non ho confidato e non la mia spada mi ha salvato,

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

7 ma tu ci hai salvati dai nostri avversari, hai confuso i nostri nemici.

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

8 In Dio ci gloriamo ogni giorno, celebrando senza fine il tuo nome.

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

9 Ma ora ci hai respinti e coperti di vergogna, e più non esci con le nostre schiere.

Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

10 Ci hai fatti fuggire di fronte agli avversari e i nostri nemici ci hanno spogliati.

Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

11 Ci hai consegnati come pecore da macello, ci hai dispersi in mezzo alle nazioni.

Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

12 Hai venduto il tuo popolo per niente, sul loro prezzo non hai guadagnato.

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

13 Ci hai resi ludibrio dei nostri vicini, scherno e obbrobrio a chi ci sta intorno.

Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

14 Ci hai resi la favola dei popoli, su di noi le nazioni scuotono il capo.

Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

15 L'infamia mi sta sempre davanti e la vergogna copre il mio volto

Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

16 per la voce di chi insulta e bestemmia, davanti al nemico che brama vendetta.

när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

17 Tutto questo ci è accaduto e non ti avevamo dimenticato, non avevamo tradito la tua alleanza.

Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

18 Non si era volto indietro il nostro cuore, i nostri passi non avevano lasciato il tuo sentiero;

Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

19 ma tu ci hai abbattuti in un luogo di sciacalli e ci hai avvolti di ombre tenebrose.

så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

20 Se avessimo dimenticato il nome del nostro Dio e teso le mani verso un dio straniero,

Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

21 forse che Dio non lo avrebbe scoperto, lui che conosce i segreti del cuore?

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

22 Per te ogni giorno siamo messi a morte, stimati come pecore da macello.

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

23 Svègliati, perché dormi, Signore? Dèstati, non ci respingere per sempre.

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

24 Perché nascondi il tuo volto, dimentichi la nostra miseria e oppressione?

Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

25 Poiché siamo prostrati nella polvere, il nostro corpo è steso a terra. Sorgi, vieni in nostro aiuto;

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

26 salvaci per la tua misericordia.

Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.