Salmi 22

1 Al maestro del coro. Sull'aria: «Cerva dell'aurora». Salmo. Di Davide. «Dio mio, Dio mio, perché mi hai abbandonato? Tu sei lontano dalla mia salvezza»: sono le parole del mio lamento.

En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.

2 Dio mio, invoco di giorno e non rispondi, grido di notte e non trovo riposo.

Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.

3 Eppure tu abiti la santa dimora, tu, lode di Israele.

Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.

4 In te hanno sperato i nostri padri, hanno sperato e tu li hai liberati;

Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.

5 a te gridarono e furono salvati, sperando in te non rimasero delusi.

Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.

6 Ma io sono verme, non uomo, infamia degli uomini, rifiuto del mio popolo.

Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.

7 Mi scherniscono quelli che mi vedono, storcono le labbra, scuotono il capo:

Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:

8 «Si è affidato al Signore, lui lo scampi; lo liberi, se è suo amico».

Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.

9 Sei tu che mi hai tratto dal grembo, mi hai fatto riposare sul petto di mia madre.

Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.

10 Al mio nascere tu mi hai raccolto, dal grembo di mia madre sei tu il mio Dio.

På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.

11 Da me non stare lontano, poiché l'angoscia è vicina e nessuno mi aiuta.

Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.

12 Mi circondano tori numerosi, mi assediano tori di Basan.

Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.

13 Spalancano contro di me la loro bocca come leone che sbrana e ruggisce.

De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.

14 Come acqua sono versato, sono slogate tutte le mie ossa. Il mio cuore è come cera, si fonde in mezzo alle mie viscere.

Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.

15 E' arido come un coccio il mio palato, la mia lingua si è incollata alla gola, su polvere di morte mi hai deposto.

Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.

16 Un branco di cani mi circonda, mi assedia una banda di malvagi; hanno forato le mie mani e i miei piedi,

Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.

17 posso contare tutte le mie ossa. Essi mi guardano, mi osservano:

Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.

18 si dividono le mie vesti, sul mio vestito gettano la sorte.

De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.

19 Ma tu, Signore, non stare lontano, mia forza, accorri in mio aiuto.

Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.

20 Scampami dalla spada, dalle unghie del cane la mia vita.

Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.

21 Salvami dalla bocca del leone e dalle corna dei bufali.

Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.

22 Annunzierò il tuo nome ai miei fratelli, ti loderò in mezzo all'assemblea.

Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.

23 Lodate il Signore, voi che lo temete, gli dia gloria la stirpe di Giacobbe, lo tema tutta la stirpe di Israele;

Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.

24 perché egli non ha disprezzato né sdegnato l'afflizione del misero, non gli ha nascosto il suo volto, ma, al suo grido d'aiuto, lo ha esaudito.

Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.

25 Sei tu la mia lode nella grande assemblea, scioglierò i miei voti davanti ai suoi fedeli.

Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.

26 I poveri mangeranno e saranno saziati, loderanno il Signore quanti lo cercano: «Viva il loro cuore per sempre».

De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.

27 Ricorderanno e torneranno al Signore tutti i confini della terra, si prostreranno davanti a lui tutte le famiglie dei popoli.

Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.

28 Poiché il regno è del Signore, egli domina su tutte le nazioni.

Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.

29 A lui solo si prostreranno quanti dormono sotto terra, davanti a lui si curveranno quanti discendono nella polvere. E io vivrò per lui,

Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.

30 lo servirà la mia discendenza. Si parlerà del Signore alla generazione che viene;

Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.

31 annunzieranno la sua giustizia; al popolo che nascerà diranno: «Ecco l'opera del Signore!».

De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.