Salmi 10

1 Perché, Signore, stai lontano, nel tempo dell'angoscia ti nascondi?

Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?

2 Il misero soccombe all'orgoglio dell'empio e cade nelle insidie tramate.

Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.

3 L'empio si vanta delle sue brame, l'avaro maledice, disprezza Dio.

Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.

4 L'empio insolente disprezza il Signore: «Dio non se ne cura: Dio non esiste»; questo è il suo pensiero.

Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.

5 Le sue imprese riescono sempre. Son troppo in alto per lui i tuoi giudizi: disprezza tutti i suoi avversari.

Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.

6 Egli pensa: «Non sarò mai scosso, vivrò sempre senza sventure».

Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.

7 Di spergiuri, di frodi e d'inganni ha piena la bocca, sotto la sua lingua sono iniquità e sopruso.

Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.

8 Sta in agguato dietro le siepi, dai nascondigli uccide l'innocente.

Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.

9 I suoi occhi spiano l'infelice, sta in agguato nell'ombra come un leone nel covo. Sta in agguato per ghermire il misero, ghermisce il misero attirandolo nella rete.

Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.

10 Infierisce di colpo sull'oppresso, cadono gl'infelici sotto la sua violenza.

Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.

11 Egli pensa: «Dio dimentica, nasconde il volto, non vede più nulla».

Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.

12 Sorgi, Signore, alza la tua mano, non dimenticare i miseri.

Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.

13 Perché l'empio disprezza Dio e pensa: «Non ne chiederà conto»?

Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?

14 Eppure tu vedi l'affanno e il dolore, tutto tu guardi e prendi nelle tue mani. A te si abbandona il misero, dell'orfano tu sei il sostegno. Spezza il braccio dell'empio e del malvagio;

Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.

15 Punisci il suo peccato e più non lo trovi.

Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.

16 Il Signore è re in eterno, per sempre: dalla sua terra sono scomparse le genti.

Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.

17 Tu accogli, Signore, il desiderio dei miseri, rafforzi i loro cuori, porgi l'orecchio

De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;

18 per far giustizia all'orfano e all'oppresso; e non incuta più terrore l'uomo fatto di terra.

Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.