Proverbi 13

1 Il figlio saggio ama la disciplina, lo spavaldo non ascolta il rimprovero.

En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.

2 Del frutto della sua bocca l'uomo mangia ciò che è buono; l'appetito dei perfidi si soddisfa con i soprusi.

Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.

3 Chi sorveglia la sua bocca conserva la vita, chi apre troppo le labbra incontra la rovina.

Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.

4 Il pigro brama, ma non c'è nulla per il suo appetito; l'appetito dei diligenti sarà soddisfatto.

Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.

5 Il giusto odia la parola falsa, l'empio calunnia e disonora.

Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.

6 La giustizia custodisce chi ha una condotta integra, il peccato manda in rovina l'empio.

Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.

7 C'è chi fa il ricco e non ha nulla; c'è chi fa il povero e ha molti beni.

Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.

8 Riscatto della vita d'un uomo è la sua ricchezza, ma il povero non si accorge della minaccia.

Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.

9 La luce dei giusti allieta, la lucerna degli empi si spegne.

De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.

10 L'insolenza provoca soltanto contese, la sapienza si trova presso coloro che prendono consiglio.

Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.

11 Le ricchezze accumulate in fretta diminuiscono, chi le raduna a poco a poco le accresce.

Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.

12 Un'attesa troppo prolungata fa male al cuore, un desiderio soddisfatto è albero di vita.

Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.

13 Chi disprezza la parola si rovinerà, chi rispetta un comando ne avrà premio.

Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.

14 L'insegnamento del saggio è fonte di vita per evitare i lacci della morte.

Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.

15 Un aspetto buono procura favore, ma il contegno dei perfidi è rude.

Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.

16 L'accorto agisce sempre con riflessione, lo stolto mette in mostra la stoltezza.

En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.

17 Un cattivo messaggero causa sciagure, un inviato fedele apporta salute.

Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.

18 Povertà e ignominia a chi rifiuta l'istruzione, chi tien conto del rimprovero sarà onorato.

Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.

19 Desiderio soddisfatto è una dolcezza al cuore, ma è abominio per gli stolti staccarsi dal male.

När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.

20 Và con i saggi e saggio diventerai, chi pratica gli stolti ne subirà danno.

Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.

21 La sventura perseguita i peccatori, il benessere ripagherà i giusti.

Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.

22 L'uomo dabbene lascia eredi i nipoti, la proprietà del peccatore è riservata al giusto.

Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.

23 Il potente distrugge il podere dei poveri e c'è chi è eliminato senza processo.

Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.

24 Chi risparmia il bastone odia suo figlio, chi lo ama è pronto a correggerlo.

Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.

25 Il giusto mangia a sazietà, ma il ventre degli empi soffre la fame.

Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.