Luca 18
1 Disse loro una parabola sulla necessità di pregare sempre, senza stancarsi:
Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
2 «C'era in una città un giudice, che non temeva Dio e non aveva riguardo per nessuno.
Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
3 In quella città c'era anche una vedova, che andava da lui e gli diceva: Fammi giustizia contro il mio avversario.
Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
4 Per un certo tempo egli non volle; ma poi disse tra sé: Anche se non temo Dio e non ho rispetto di nessuno,
Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
5 poiché questa vedova è così molesta le farò giustizia, perché non venga continuamente a importunarmi».
Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
6 E il Signore soggiunse: «Avete udito ciò che dice il giudice disonesto.
Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
7 E Dio non farà giustizia ai suoi eletti che gridano giorno e notte verso di lui, e li farà a lungo aspettare?
Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
8 Vi dico che farà loro giustizia prontamente. Ma il Figlio dell'uomo, quando verrà, troverà la fede sulla terra?».
Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
9 Disse ancora questa parabola per alcuni che presumevano di esser giusti e disprezzavano gli altri:
Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
10 «Due uomini salirono al tempio a pregare: uno era fariseo e l'altro pubblicano.
Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
11 Il fariseo, stando in piedi, pregava così tra sé: O Dio, ti ringrazio che non sono come gli altri uomini, ladri, ingiusti, adùlteri, e neppure come questo pubblicano.
Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
12 Digiuno due volte la settimana e pago le decime di quanto possiedo.
Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
13 Il pubblicano invece, fermatosi a distanza, non osava nemmeno alzare gli occhi al cielo, ma si batteva il petto dicendo: O Dio, abbi pietà di me peccatore.
Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
14 Io vi dico: questi tornò a casa sua giustificato, a differenza dell'altro, perché chi si esalta sarà umiliato e chi si umilia sarà esaltato».
Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
15 Gli presentavano anche i bambini perché li accarezzasse, ma i discepoli, vedendo ciò, li rimproveravano.
Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
16 Allora Gesù li fece venire avanti e disse: «Lasciate che i bambini vengano a me, non glielo impedite perché a chi è come loro appartiene il regno di Dio.
Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
17 In verità vi dico: Chi non accoglie il regno di Dio come un bambino, non vi entrerà».
Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
18 Un notabile lo interrogò: «Maestro buono, che devo fare per ottenere la vita eterna?». (aiōnios g166)
Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
19 Gesù gli rispose: «Perché mi dici buono? Nessuno è buono, se non uno solo, Dio.
Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
20 Tu conosci i comandamenti: Non commettere adulterio, non uccidere, non rubare, non testimoniare il falso, onora tuo padre e tua madre ».
Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
21 Costui disse: «Tutto questo l'ho osservato fin dalla mia giovinezza».
Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
22 Udito ciò, Gesù gli disse: «Una cosa ancora ti manca: vendi tutto quello che hai, distribuiscilo ai poveri e avrai un tesoro nei cieli; poi vieni e seguimi».
Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
23 Ma quegli, udite queste parole, divenne assai triste, perché era molto ricco.
Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
24 Quando Gesù lo vide, disse: «Quant'è difficile, per coloro che possiedono ricchezze entrare nel regno di Dio.
Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
25 E' più facile per un cammello passare per la cruna di un ago che per un ricco entrare nel regno di Dio!».
Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
26 Quelli che ascoltavano dissero: «Allora chi potrà essere salvato?».
Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
27 Rispose: «Ciò che è impossibile agli uomini, è possibile a Dio».
Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
28 Pietro allora disse: «Noi abbiamo lasciato tutte le nostre cose e ti abbiamo seguito».
Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
29 Ed egli rispose: «In verità vi dico, non c'è nessuno che abbia lasciato casa o moglie o fratelli o genitori o figli per il regno di Dio,
Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
31 Poi prese con sé i Dodici e disse loro: «Ecco, noi andiamo a Gerusalemme, e tutto ciò che fu scritto dai profeti riguardo al Figlio dell'uomo si compirà.
Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
32 Sarà consegnato ai pagani, schernito, oltraggiato, coperto di sputi
Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
33 e, dopo averlo flagellato, lo uccideranno e il terzo giorno risorgerà».
Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
34 Ma non compresero nulla di tutto questo; quel parlare restava oscuro per loro e non capivano ciò che egli aveva detto.
Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
35 Mentre si avvicinava a Gerico, un cieco era seduto a mendicare lungo la strada.
Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
36 Sentendo passare la gente, domandò che cosa accadesse.
Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
37 Gli risposero: «Passa Gesù il Nazareno!».
Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
38 Allora incominciò a gridare: «Gesù, figlio di Davide, abbi pietà di me!».
Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
39 Quelli che camminavano avanti lo sgridavano, perché tacesse; ma lui continuava ancora più forte: «Figlio di Davide, abbi pietà di me!».
Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
40 Gesù allora si fermò e ordinò che glielo conducessero. Quando gli fu vicino, gli domandò:
Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
41 «Che vuoi che io faccia per te?». Egli rispose: «Signore, che io riabbia la vista».
Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
42 E Gesù gli disse: «Abbi di nuovo la vista! La tua fede ti ha salvato».
Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
43 Subito ci vide di nuovo e cominciò a seguirlo lodando Dio. E tutto il popolo, alla vista di ciò, diede lode a Dio.
Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
