Giobbe 9

1 Giobbe rispose dicendo:

Job svarade och sade:

2 In verità io so che è così: e come può un uomo aver ragione innanzi a Dio?

Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.

3 Se uno volesse disputare con lui, non gli risponderebbe una volta su mille.

Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.

4 Saggio di mente, potente per la forza, chi s'è opposto a lui ed è rimasto salvo?

Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?

5 Sposta le montagne e non lo sanno, egli nella sua ira le sconvolge.

Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.

6 Scuote la terra dal suo posto e le sue colonne tremano.

Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.

7 Comanda al sole ed esso non sorge e alle stelle pone il suo sigillo.

Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.

8 Egli da solo stende i cieli e cammina sulle onde del mare.

Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.

9 Crea l'Orsa e l'Orione, le Pleiadi e i penetrali del cielo australe.

Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.

10 Fa cose tanto grandi da non potersi indagare, meraviglie da non potersi contare.

Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.

11 Ecco, mi passa vicino e non lo vedo, se ne va e di lui non m'accorgo.

Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.

12 Se rapisce qualcosa, chi lo può impedire? Chi gli può dire: «Che fai?».

Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?

13 Dio non ritira la sua collera: sotto di lui sono fiaccati i sostenitori di Raab.

Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.

14 Tanto meno io potrei rispondergli, trovare parole da dirgli!

Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?

15 Se avessi anche ragione, non risponderei, al mio giudice dovrei domandare pietà.

Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.

16 Se io lo invocassi e mi rispondesse, non crederei che voglia ascoltare la mia voce.

Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.

17 Egli con una tempesta mi schiaccia, moltiplica le mie piaghe senza ragione,

Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.

18 non mi lascia riprendere il fiato, anzi mi sazia di amarezze.

Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.

19 Se si tratta di forza, è lui che dà il vigore; se di giustizia, chi potrà citarlo?

Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?

20 Se avessi ragione, il mio parlare mi condannerebbe; se fossi innocente, egli proverebbe che io sono reo.

Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.

21 Sono innocente? Non lo so neppure io, detesto la mia vita!

Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.

22 Per questo io dico: «E' la stessa cosa»: egli fa perire l'innocente e il reo!

Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.

23 Se un flagello uccide all'improvviso, della sciagura degli innocenti egli ride.

När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.

24 La terra è lasciata in balìa del malfattore: egli vela il volto dei suoi giudici; se non lui, chi dunque sarà?

Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.

25 I miei giorni passano più veloci d'un corriere, fuggono senza godere alcun bene,

Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.

26 volano come barche di giunchi, come aquila che piomba sulla preda.

De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.

27 Se dico: «Voglio dimenticare il mio gemito, cambiare il mio volto ed essere lieto»,

När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;

28 mi spavento per tutti i miei dolori; so bene che non mi dichiarerai innocente.

Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.

29 Se sono colpevole, perché affaticarmi invano?

Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?

30 Anche se mi lavassi con la neve e pulissi con la soda le mie mani,

Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;

31 allora tu mi tufferesti in un pantano e in orrore mi avrebbero le mie vesti.

Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.

32 Poiché non è uomo come me, che io possa rispondergli: «Presentiamoci alla pari in giudizio».

Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.

33 Non c'è fra noi due un arbitro che ponga la mano su noi due.

Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.

34 Allontani da me la sua verga sì che non mi spaventi il suo terrore:

Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;

35 allora io potrò parlare senza temerlo, perché così non sono in me stesso.

Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.