Giobbe 19

1 Giobbe allora rispose:

Job svarade, och sade:

2 Fino a quando mi tormenterete e mi opprimerete con le vostre parole?

Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?

3 Son dieci volte che mi insultate e mi maltrattate senza pudore.

I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.

4 E' poi vero che io abbia mancato e che persista nel mio errore?

Far jag vill, så far jag mig vill.

5 Non è forse vero che credete di vincere contro di me, rinfacciandomi la mia abiezione?

Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.

6 Sappiate dunque che Dio mi ha piegato e mi ha avviluppato nella sua rete.

Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.

7 Ecco, grido contro la violenza, ma non ho risposta, chiedo aiuto, ma non c'è giustizia!

Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.

8 Mi ha sbarrato la strada perché non passi e sul mio sentiero ha disteso le tenebre.

Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.

9 Mi ha spogliato della mia gloria e mi ha tolto dal capo la corona.

Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.

10 Mi ha disfatto da ogni parte e io sparisco, mi ha strappato, come un albero, la speranza.

Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.

11 Ha acceso contro di me la sua ira e mi considera come suo nemico.

Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.

12 Insieme sono accorse le sue schiere e si sono spianata la strada contro di me; hanno posto l'assedio intorno alla mia tenda.

Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.

13 I miei fratelli si sono allontanati da me, persino gli amici mi si sono fatti stranieri.

Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.

14 Scomparsi sono vicini e conoscenti, mi hanno dimenticato gli ospiti di casa;

Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.

15 da estraneo mi trattano le mie ancelle, un forestiero sono ai loro occhi.

Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.

16 Chiamo il mio servo ed egli non risponde, devo supplicarlo con la mia bocca.

Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.

17 Il mio fiato è ripugnante per mia moglie e faccio schifo ai figli di mia madre.

Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.

18 Anche i monelli hanno ribrezzo di me: se tento d'alzarmi, mi danno la baia.

Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.

19 Mi hanno in orrore tutti i miei confidenti: quelli che amavo si rivoltano contro di me.

Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.

20 Alla pelle si attaccano le mie ossa e non è salva che la pelle dei miei denti.

Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.

21 Pietà, pietà di me, almeno voi miei amici, perché la mano di Dio mi ha percosso!

Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.

22 Perché vi accanite contro di me, come Dio, e non siete mai sazi della mia carne?

Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?

23 Oh, se le mie parole si scrivessero, se si fissassero in un libro,

Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;

24 fossero impresse con stilo di ferro sul piombo, per sempre s'incidessero sulla roccia!

Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:

25 Io lo so che il mio Vendicatore è vivo e che, ultimo, si ergerà sulla polvere!

Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;

26 Dopo che questa mia pelle sarà distrutta, senza la mia carne, vedrò Dio.

Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.

27 Io lo vedrò, io stesso, e i miei occhi lo contempleranno non da straniero. Le mie viscere si consumano dentro di me.

Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;

28 Poiché dite: «Come lo perseguitiamo noi, se la radice del suo danno è in lui?»,

Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?

29 temete per voi la spada, poiché punitrice d'iniquità è la spada, affinchè sappiate che c'è un giudice.

Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.