Giobbe 16

1 Allora rispose:

Job svarade, och sade:

2 Ne ho udite gia molte di simili cose! Siete tutti consolatori molesti.

Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.

3 Non avran termine le parole campate in aria? O che cosa ti spinge a rispondere così?

När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?

4 Anch'io sarei capace di parlare come voi, se voi foste al mio posto: vi affogherei con parole e scuoterei il mio capo su di voi.

Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.

5 Vi conforterei con la bocca e il tremito delle mie labbra cesserebbe.

Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.

6 Ma se parlo, non viene impedito il mio dolore; se taccio, che cosa lo allontana da me?

Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.

7 Ora però egli m'ha spossato, fiaccato, tutto il mio vicinato mi è addosso;

Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.

8 si è costituito testimone ed è insorto contro di me: il mio calunniatore mi accusa in faccia.

Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.

9 La sua collera mi dilania e mi perseguita; digrigna i denti contro di me, il mio nemico su di me aguzza gli occhi.

Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.

10 Spalancano la bocca contro di me, mi schiaffeggiano con insulti, insieme si alleano contro di me.

De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.

11 Dio mi consegna come preda all'empio, e mi getta nelle mani dei malvagi.

Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.

12 Me ne stavo tranquillo ed egli mi ha rovinato, mi ha afferrato per il collo e mi ha stritolato; ha fatto di me il suo bersaglio.

Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.

13 I suoi arcieri mi circondano; mi trafigge i fianchi senza pietà, versa a terra il mio fiele,

Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.

14 mi apre ferita su ferita, mi si avventa contro come un guerriero.

Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.

15 Ho cucito un sacco sulla mia pelle e ho prostrato la fronte nella polvere.

Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.

16 La mia faccia è rossa per il pianto e sulle mie palpebre v'è una fitta oscurità.

Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;

17 Non c'è violenza nelle mie mani e pura è stata la mia preghiera.

Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.

18 O terra, non coprire il mio sangue e non abbia sosta il mio grido!

Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.

19 Ma ecco, fin d'ora il mio testimone è nei cieli, il mio mallevadore è lassù;

Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.

20 miei avvocati presso Dio sono i miei lamenti, mentre davanti a lui sparge lacrime il mio occhio,

Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.

21 perché difenda l'uomo davanti a Dio, come un mortale fa con un suo amico;

Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.

22 poiché passano i miei anni contati e io me ne vado per una via senza ritorno.

Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.