Ecclesiaste 1
1 Parole di Qoèlet, figlio di Davide, re di Gerusalemme.
Detta är Predikarens ord, Davids sons, Konungs i Jerusalem.
2 Vanità delle vanità, dice Qoèlet, vanità delle vanità, tutto è vanità.
Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är icke annat än fåfängelighet.
3 Quale utilità ricava l'uomo da tutto l'affanno per cui fatica sotto il sole?
Hvad hafver menniskan mer af alla sine mödo, som hon hafver under solene?
4 Una generazione va, una generazione viene ma la terra resta sempre la stessa.
En slägt förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinnerliga.
5 Il sole sorge e il sole tramonta, si affretta verso il luogo da dove risorgerà.
Solen går upp, och går neder, och löper till sitt rum, att hon der igen uppgå skall.
6 Il vento soffia a mezzogiorno, poi gira a tramontana; gira e rigira e sopra i suoi giri il vento ritorna.
Vädret går söder ut, och kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det begynte.
7 Tutti i fiumi vanno al mare, eppure il mare non è mai pieno: raggiunta la loro mèta, i fiumi riprendono la loro marcia.
Alla floder löpa i hafvet, dock varder icke hafvet dess fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen.
8 Tutte le cose sono in travaglio e nessuno potrebbe spiegarne il motivo. Non si sazia l'occhio di guardare né mai l'orecchio è sazio di udire.
All ting är mödosam, så att ingen kan uttalat. Ögat ser sig aldrig mätt, och örat hörer sig aldrig mätt.
9 Ciò che è stato sarà e ciò che si è fatto si rifarà; non c'è niente di nuovo sotto il sole.
Hvad är det, som skedt är? Detsamma, som härefter ske skall. Hvad är det man gjort hafver? Detsamma, som man härefter ännu göra skall; och sker intet nytt under solene.
10 C'è forse qualcosa di cui si possa dire: «Guarda, questa è una novità»? Proprio questa è gia stata nei secoli che ci hanno preceduto.
Sker ock något, der man af sägs kan: Si, det är nytt? Ty det är ock förr skedt i de förra tider, som för oss varit hafva.
11 Non resta più ricordo degli antichi, ma neppure di coloro che saranno si conserverà memoria presso coloro che verranno in seguito.
Man kommer intet ihåg, huru det tillförene gånget är, ej heller kommer man ihåg, hvad härefter kommer, när dem som tillkommande äro.
12 Io, Qoèlet, sono stato re d'Israele in Gerusalemme.
Jag, Predikare, var Konung öfver Israel i Jerusalem;
13 Mi sono proposto di ricercare e investigare con saggezza tutto ciò che si fa sotto il cielo. E' questa una occupazione penosa che Dio ha imposto agli uomini, perché in essa fatichino.
Och gaf mitt hjerta till att visliga söka och ransaka allt det man gör under himmelen. Sådana usla mödo hafver Gud gifvit menniskors barn, att de sig deruti qvälja skola.
14 Ho visto tutte le cose che si fanno sotto il sole ed ecco tutto è vanità e un inseguire il vento.
Jag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer.
15 Ciò che è storto non si può raddrizzare e quel che manca non si può contare.
Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade.
16 Pensavo e dicevo fra me: «Ecco, io ho avuto una sapienza superiore e più vasta di quella che ebbero quanti regnarono prima di me in Gerusalemme. La mia mente ha curato molto la sapienza e la scienza».
Jag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt.
17 Ho deciso allora di conoscere la sapienza e la scienza, come anche la stoltezza e la follia, e ho compreso che anche questo è un inseguire il vento,
Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda.
18 molta sapienza, molto affanno; chi accresce il sapere, aumenta il dolore. perchè
Ty der mycken vishet är, der är mycken grämelse; och den mycket försöker, han måste mycket lida.
