Ayub 19
1 Tetapi Ayub menjawab, "Mengapa aku terus kamu kecam, dan kamu siksa dengan perkataan?
Job svarade, och sade:
Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
3 Berkali-kali kamu menghina aku, dan kamu aniaya aku tanpa rasa malu.
I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
4 Seandainya salah perbuatanku, itu tidak merugikan kamu.
Far jag vill, så far jag mig vill.
5 Kamu pikir dirimu lebih baik daripadaku; susahku kamu anggap bukti kesalahanku.
Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
6 Ketahuilah bahwa aku sedang disiksa Allah, dan ditangkap dalam perangkap-Nya.
Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
7 Aku meronta karena kekejaman-Nya itu, tetapi tidak seorang pun yang memperhatikan aku. "Di mana keadilan," teriakku, tetapi tak ada yang mendengar aku.
Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
8 Allah menutup jalanku, aku tak dapat lewat, lorong-lorongku dibuat-Nya gelap pekat.
Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
9 Ia merampas hartaku semua, dan nama baikku dirusakkan-Nya.
Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
10 Ia menghantam aku dari segala jurusan, seperti orang mencabut akar dari tanaman, lalu membiarkannya merana dan layu, begitulah direnggut-Nya segala harapanku.
Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
11 Murka Allah kepadaku menyala-nyala; aku dianggap-Nya sebagai musuh-Nya.
Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
12 Pasukan-Nya menyerbu tanpa dapat dibendung; jalanku dihalangi, dan kemahku dikepung.
Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
13 Sanak saudaraku dijauhkan-Nya daripadaku; aku menjadi orang asing bagi semua kenalanku.
Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
14 Kaum kerabatku semua menjauhkan diri; teman-temanku tak ingat kepadaku lagi.
Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
15 Hamba perempuanku lupa siapa aku, tuan mereka; dianggapnya aku orang yang belum dikenalnya.
Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
16 Kupanggil hambaku, tapi ia tak menyahut, meskipun kubujuk dia dengan lembut.
Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
17 Istriku muak mencium bau napasku, saudara kandungku tak sudi mendekatiku.
Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
18 Aku dihina oleh anak-anak di jalan; jika aku berdiri, aku ditertawakan.
Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
19 Melihat aku, teman karibku merasa ngeri; aku ditinggalkan mereka yang kukasihi.
Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
20 Tubuhku tinggal kulit pembalut tulang; hampir saja aku mati dan nyawaku melayang.
Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
21 Hai kawan-kawanku, kasihanilah aku, sebab tangan Allah memukul aku.
Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
22 Allah terus menekan aku; mengapa kamu tiru Dia? Belum puaskah kamu menyiksa?
Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
23 Ah, kiranya kata-kataku dicatat, sehingga akan selalu diingat;
Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
24 kiranya dengan besi dipahat pada batu, supaya bertahan sepanjang waktu.
Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
25 Aku tahu bahwa di surga ada Pembelaku; akhirnya Ia akan datang menolong aku.
Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
26 Meskipun kulitku luka-luka dan pecah, tapi selama aku bertubuh, akan kupandang Allah.
Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
27 Dengan mataku sendiri Dia akan kulihat, dan bagiku Dia menjadi sahabat. Hatiku hancur sebab kamu berkata,
Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
28 'Bagaimana caranya kita mendakwanya?' Kamu mencari alasan untuk membuat perkara.
Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
29 Tetapi, kini takutlah kepada pedang! Sebab Allah murka dan menghukum orang berdosa; maka tahulah kamu, bahwa ada Allah yang mengadili manusia."
Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
