Job 23

1 Kalpasanna simmungbat ni Job ket kinunana,

Job svarade, och sade:

2 “Uray ita nga aldaw nasaem ti dayengdengko; nadagdagsen ti panagsagsagabak ngem ti panagas-asugko.

Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

3 O, nga ammok koma ti pakasarakak kenkuana! O, a mapanak koma iti ayanna!

Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

4 Idatagkonto a siuurnos ti kasasaadko iti sangoananna ken punnoekto ti ngiwatko kadagiti pannakisinnuppiat.

Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

5 Adalekto dagiti sasao nga isungbatna kaniak ken awatekto no ania ti ibagana kaniak.

Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

6 Makisinnuppiatto kadi isuna kaniak iti kinaindaklan ti pannakabalinna? Saan, ipangagnakto.

Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

7 Mabalin a makisinnupiat kenkuana sadiay ti nalinteg a tao. Iti kastoy a wagas, mapakawanakto iti agnanayon babaen ti ukomko.

Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

8 Kitaenyo, agpadayaak, ngem awan isuna sadiay, ken agpalaudak, ngem saanko a madlaw isuna.

Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

9 Iti amianan, a pagub-ubraanna, ngem saanko isuna a makita, ken iti abagatan, a paglemlemmenganna tapno saanko isuna a makita.

Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

10 Ngem ammona ti dalan a papanak; inton nasuotnakun, rummuarakto a kasla balitok.

Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

11 Sumursurot a naan-anay ti sakak kadagiti addangna; sinalimetmetak ti dalanna ken saanak a simmiasi.

Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

12 Saanak a nagsukir kadagiti bilin dagiti bibigna; indulinko dagiti sasao ti ngiwatna ditoy pusok.

Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

13 Ngem naidumduma isuna, siasino ti makapabaw-ing kenkuana? No ania dagiti tartarigagayanna, aramidenna.

Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

14 Ta ipatpatungpalna ti bilinna a maibusor kaniak; adu ti kasla kadagitoy.

Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

15 Ngarud, mabutengak iti presensiana; no panpanunotek isuna, mabutbutengak kenkuana.

Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

16 Ta pinakapuy ti Dios ti pusok; pinagbutengnak ti Mannakabalin-amin.

Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

17 Saan a ti sipnget ti nakadadaelak, wenno ti nakaro a kinasipnget ti nangabbong iti rupak.

Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.