< Ester 9 >

1 Ita, iti maika-12 a bulan, nga isu ti bulan ti Adar, iti maika-13 nga aldaw, idi umadanin ti pannakaipatungpal ti linteg ken bilin a naipaulog iti nagan ti ari, iti aldaw a ninamnama dagiti kabusor dagiti Judio a manggun-odda iti pannakabalin kadakuada, nabaliktad daytoy. Nagun-od dagiti Judio iti pannakabalin kadagiti kabusorda.
Und im zwölften Monat, das ist der Monat Adar, am dreizehnten Tage desselben, als das Wort des Königs und sein Befehl zur Ausführung kommen sollte, an dem Tage, da die Feinde der Juden gehofft hatten, sie zu überwältigen [es wandte sich aber, so daß sie, die Juden, ihre Hasser überwältigten],
2 Nagguummong dagiti Judio kadagiti siudadda iti amin a probinsia ni Ari Ahasuero, tapno ipatayda dagiti imada kadagiti nangpadas a nangiyeg iti didigra kadakuada. Awan ti makalapped kadakuada, ta ti panagbuteng kadagiti Judio ket nagdissuor kadagiti amin a tattao.
da versammelten sich die Juden in ihren Städten, in allen Landschaften des Königs Ahasveros, um Hand an diejenigen zu legen, welche ihr Unglück suchten. Und niemand konnte vor ihnen bestehen, denn die Furcht vor ihnen war auf alle Völker gefallen.
3 Tinulongan dagiti amin nga opisial kadagiti probinsia, dagiti gobernador iti probinsia, dagiti gobernador, ken dagiti administrador ti ari dagiti Judio gapu ta nagdisuor kadakuada ti panagbuteng kenni Mardokeo.
Und alle Fürsten der Landschaften und die Satrapen und die Landpfleger und diejenigen, welche die Geschäfte des Königs besorgten, unterstützten die Juden; denn die Furcht vor Mordokai war auf sie gefallen.
4 Ta mabigbigbig unayen ni Mardokeo iti balay ti ari, ken nagsaknap ti kinalatakna iti amin a probinsia, ta ti lalaki a ni Mardokeo ket bumilbileg.
Denn Mordokai war groß im Hause des Königs, und sein Ruf ging durch alle Landschaften; denn der Mann Mordokai wurde immerfort größer.
5 Rinaut dagiti Judio dagiti kabusorda babaen iti kampilan, pinapatay ken dinaddadaelda ida, ken inaramidda ti pakaay-aywanda kadagiti kabusorda.
Und die Juden richteten unter allen ihren Feinden eine Niederlage an, indem sie sie erstachen, ermordeten und umbrachten; [W. eine Niederlage des Schwertes, des Ermordens und des Umbringens] und sie taten an ihren Hassern nach ihrem Wohlgefallen.
6 Iti mismo a sarikedked ti Susa, pinapatay ken dinadael dagiti Judio ti limagasut a lallaki.
Und in der Burg Susan töteten die Juden und brachten um fünfhundert Mann;
7 Pinapatayda da Parsandata, Dalfon, Asfata,
und sie töteten Parschandatha und Dalphon und Aspatha
8 Porata, Adalia, Aridata,
und Poratha und Adalja und Aridatha
9 Parmasta, Arisai, Aridai, Vaizata,
und Parmaschtha und Arisai und Aridai und Wajesatha,
10 ken dagiti sangapulo a putot a lallaki ni Haman a puto a lalaki ni Hamadata, a kabusor dagiti Judio. Ngem saanda a nangsamsam.
die zehn Söhne Hamans, des Sohnes Hammedathas, des Widersachers der Juden; aber an die Beute legten sie ihre Hand nicht.
11 Iti dayta nga aldaw, naipadamag iti ari ti bilang dagiti napapatay idiay Susa, ti nasarikedkedan a siudad.
An selbigem Tage kam die Zahl der in der Burg Susan Getöteten vor den König.
12 Kinuna ti ari kenni Reyna Ester, “Pinapatay dagiti Judio ti limagasut a lallaki idiay siudad ti Susa, agraman dagiti sangapulo a putot a lallaki ni Haman. Ania ngarud ti inaramidda kadagiti dadduma a probinsia ti ari? Ita, ania ti dawatmo? Maipaayto daytoy kenka. Ania ti kiddawmo? Maipaayto daytoy kenka.”
Und der König sprach zu der Königin Esther: In der Burg Susan haben die Juden fünfhundert Mann und die zehn Söhne Hamans getötet und umgebracht; was mögen sie in den übrigen Landschaften des Königs getan haben! Doch was ist deinen Bitte? und sie soll dir gewährt werden. Und was ist noch dein Begehr? und es soll geschehen.
13 Kinuna ni Ester, “No makaay-ayo daytoy iti ari, mapalubosan koma dagiti Judio nga adda idiay Susa nga aramidenda daytoy a bilin a naipaulog iti nagan ti ari iti daytoy nga aldaw uray pay inton bigat, ken palubosam koma a maibitin iti pagbitayan dagiti bagi dagiti sangapulo a putot a lallaki ni Haman.”
Und Esther sprach: Wenn es den König gut dünkt, so werde auch morgen den Juden, die in Susan sind, gestattet, nach dem heutigen Befehle zu tun; und die zehn Söhne Hamans hänge man an das Holz.
14 Isu nga imbilin ti ari a maaramid ti kasta. Nangipaulog ti ari ti maysa a bilin idiay Susa, ket imbitinda ti sangapulo a putot a lallaki ni Haman.
Da befahl der König, daß also geschehen sollte; und der Befehl wurde zu Susan erlassen, und man hängte die zehn Söhne Hamans.
15 Naguummong dagiti Judio nga adda idiay Susa idi maika-14 nga aldaw iti bulan ti Adar, ken pinapatayda iti tallogasut pay a lallaki idiay Susa, ngem saanda a nangsamsam.
Und die Juden, die in Susan waren, versammelten sich auch am vierzehnten Tage des Monats Adar und töteten in Susan dreihundert Mann; aber an die Beute legten sie ihre Hand nicht.
16 Naguummong dagiti nabatbati a Judio nga adda kadagiti probinsia ti ari tapno salaknibanda dagiti biagda, ken nakainanada manipud kadagiti kabusorda ket pinapatayda dagiti 75, 000 kadagidiay kabusorda, ngem saanda a nangsamsam kadagiti gameng dagiti napapatayda.
Und die übrigen Juden, die in den Landschaften des Königs waren, versammelten sich und standen für ihr Leben ein und erhielten Ruhe vor ihren Feinden; und sie töteten unter ihren Hassern 75000; aber an die Beute legten sie ihre Hand nicht.
17 Iti maika-13 nga aldaw ti bulan ti Adar, iti maika-14 nga aldaw, naginana ken inaramidda dayta nga aldaw a padaya ken panagraragsak.
Das geschah am dreizehnten Tage des Monats Adar; und am Vierzehnten des Monats [Eig. desselben] ruhten sie, und sie machten ihn zu einem Tage des Gastmahls und der Freude.
18 Ngem naguummong dagiti Judio idiay Susa idi maika-13 ken maika-14 nga aldaw. Iti maika-15 nga aldaw, naginanada ket inaramidda daytoy nga aldaw a padaya ken panagraragsak.
Aber die Juden, die in Susan waren, hatten sich am Dreizehnten des Monats [Eig. desselben] und des Vierzehnten des Monats [Eig. desselben] versammelt; und sie ruhten am Fünfzehnten des Monats [Eig. desselben] und machten ihn zu einem Tage des Gastmahls und der Freude.
19 Dayta ti gapuna no apay a nginilin dagiti Judio kadagiti barbarrio, dagiti nangaramid kadagiti babbalayda kadagiti ili ti maika-14 nga aldaw ti bulan ti Adar a kas aldaw a panagraragsak ken padaya, ken kas aldaw nga agpipinnatulodda kadagiti sagut a makan iti maysa ken maysa.
Darum feiern die Juden des platten Landes, die in den offenen Städten wohnen, den vierzehnten Tag des Monats Adar als einen Tag der Freude und des Gastmahls, und als einen Festtag, wo man einander Teile sendet. [Eig. und als gegenseitige Versendung von Teilen; vergl. Kap. 2,9]
20 Insurat ni Mardokeo dagitoy a banbanag ken impatulodna ti surat kadagiti amin a Judio iti probinsia ni ari Ahasuero, asideg man ken adayo,
Und Mordokai schrieb diese Begebenheiten auf. Und er sandte Briefe an alle Juden, in allen Landschaften des Königs Ahasveros, die nahen und die fernen,
21 a mangibilbilin a ngilinenda ti maika-14 ken maika-15 nga aldaw ti Adar a tinawen.
um ihnen festzusetzen, [Eig. als Obliegenheit festzusetzen; so auch v 31] daß sie den vierzehnten Tag des Monats Adar und den fünfzehnten Tag desselben Jahr für Jahr feiern sollten,
22 Dagitoy dagiti aldaw idi nakainana dagiti Judio manipud kadagiti kabusorda, ken ti tiempo nga ti ladingitda ket nagbalin a rag-o, ken manipud iti panagleddaang a nagbalin nga aldaw a naisangsangayan. Masapul nga aramidenda daytoy nga aldaw ti padaya ken panagraragsak, ken ti panagpipinnatulodda kadagiti sagut a makan iti maysa ken maysa, ken sagsagut kadagiti marigrigat.
als die Tage, an welchen die Juden Ruhe erlangt hatten vor ihren Feinden, und als den Monat, wo sich ihnen Kummer in Freude, und Trauer in einen Festtag verwandelt hatte-daß sie dieselben feiern sollten als Tage des Gastmahls und der Freude, wo man einander Teile sendet [Eig. und als gegenseitige Versendung von Teilen; vergl. Kap. 2,9] und Geschenke an die Armen gibt.
23 Isu nga intultuloy dagiti Judio ti narugianda a panagrambak, ar-aramidenda no ania ti insurat ni Mardokeo kadakuada.
Und die Juden nahmen als Brauch an, was sie zu tun angefangen, und was Mordokai ihnen geschrieben hatte.
24 Iti dayta a tiempo, ni Haman a putot a lalaki ni Hammedata a nagtaud iti kaputotan ni Agag, ti kabusor dagiti amin nga Judio, ket naggandat iti maibusor kadagiti Judio tapno dadaelenna ida, ken ipurruakna ti Pur (dayta ket, binnunotan), tapno parmeken ken dadaelen dagiti Judio.
Denn Haman, der Sohn Hammedathas, der Agagiter, der Widersacher aller Juden, hatte gegen die Juden den Anschlag ersonnen, sie umzubringen, und hatte das Pur, das ist das Los, geworfen, um sie zu vertilgen und sie umzubringen.
25 Ngem idi dimmanon daytoy a banag iti ari, nangibilin isuna babaen kadagiti surat a ti nadangkes a plano ni Haman maibusor kadagiti Judio ket maisubli iti bukodna nga ulo, ket rumbeng a maibitin isuna ken dagiti putotna a lallaki iti pagbitayan.
Und als es vor den König kam, befahl er durch einen Brief, daß sein böser Anschlag, den er gegen die Juden ersonnen hatte, auf seinen Kopf zurückkehre; und man hängte ihn und seine Söhne an das Holz.
26 Isu nga inawaganda dagitoy nga aldaw iti Purim, a naggapu iti nagan a Pur. Gapu ta amin a nailanad iti daytoy a surat, ken amin a nakitada ken napasamak kadakuada,
Darum nannte man diese Tage Purim, nach dem Namen des Pur. Deshalb, wegen all der Worte dieses Briefes, sowohl dessen, was sie selbst davon gesehen hatten, als auch was zu ihnen gelangt war,
27 ket inawat dagiti Judio ti baro a kaugalian ken pagrebbengan. Daytoy a kaugalian ket para kadakuada, kadagiti kaputotanda, ken ti tunggal maysa a nakitipon kadakuada. Rumbeng a rambakanda dagitoy a dua nga aldaw iti tinawen. Rambakanda dagitoy iti umno a wagas ken iti isu met laeng a tiempo iti tinawen.
setzten die Juden fest und nahmen auf sich und auf ihre Nachkommen und auf alle, die sich ihnen anschlossen, als eine ewige Satzung, [W. so daß es nicht vergehe] diese beiden Tage zu feiern, nach dem, was darüber geschrieben worden war, und nach ihrer bestimmten Zeit, Jahr für Jahr;
28 Masapul a rambakan ken ngilinenda dagitoy nga aldaw iti tunggal kaputotan, amin a pamilia, amin a probinsia, ken amin a siudad. Masapul a saan pulos nga agsarday dagitoy a Judio ken dagiti kaputotanda a mangngilin a sipupudno dagitoy nga aldaw ti Purim, tapno saanda a pulos a malipatan daytoy.
und daß diese Tage im Andenken bleiben und gefeiert werden sollten in jedem einzelnen Geschlecht, in jeder einzelnen Familie, in jeder einzelnen Landschaft und in jeder einzelnen Stadt; und daß diese Purimtage unter den Juden nicht untergehen, und ihr Andenken nicht aufhören sollte bei ihren Nachkommen.
29 Nagsurat a nabuyogan iti amin a turay ni Reyna Ester nga anak a babai ni Abihail ken ni Mardokeo a Judio ken napasingkedan daytoy a maikadua a surat a maipanggep iti Purim.
Und die Königin Esther, die Tochter Abichails, und Mordokai, der Jude, schrieben mit allem Nachdruck, um diesen [d. h. den folgenden zweiten Brief über das Fasten] zweiten Brief über die Purim festzusetzen.
30 Naipatulod dagiti surat kadagiti amin a Judio iti 127 a probinsia iti pagarian ni Ahasuero, a mangidawdawat iti kinatalged ken kinapudno dagiti Judio.
Und er sandte Briefe an alle Juden, in die 127 Landschaften, das Königreich Ahasveros, Worte des Friedens und der Wahrheit, [O. der Treue]
31 Pinasingkedan dagitoy a sursurat ti aldaw ti Purim iti naituding a tiempo, a kas imbilin da Mardokeo a Judio ken Reyna Ester kadagiti Judio. Inawat dagiti Judio daytoy a pagrebbengan para kadakuada ken kadagiti kaputotanda, kas ti panangawatda iti tiempo ti panagayunar ken panagun-unnoy.
um diese Purimtage in ihren bestimmten Zeiten festzusetzen, so wie Mordokai, der Jude, und die Königin Esther es ihnen festgesetzt hatten, und wie sie es für sich selbst und für ihre Nachkommen festgesetzt hatten, nämlich die Angelegenheit der Fasten und ihrer Wehklage.
32 Pinasingkedan ti bilin ni Ester dagitoy nga annuroten maipapan iti Purim, ket naisurat daytoy iti libro.
Und der Befehl Esthers setzte diese Purim-Angelegenheit fest, und er wurde in ein Buch geschrieben.

< Ester 9 >