< מִשְׁלֵי 19 >
טוב-רש הולך בתמו-- מעקש שפתיו והוא כסיל | 1 |
En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
גם בלא-דעת נפש לא-טוב ואץ ברגלים חוטא | 2 |
Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
אולת אדם תסלף דרכו ועל-יהוה יזעף לבו | 3 |
Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
הון--יסיף רעים רבים ודל מרעהו יפרד | 4 |
Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
עד שקרים לא ינקה ויפיח כזבים לא ימלט | 5 |
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
רבים יחלו פני-נדיב וכל-הרע לאיש מתן | 6 |
Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
כל אחי-רש שנאהו-- אף כי מרעהו רחקו ממנו מרדף אמרים לא- (לו-) המה | 7 |
Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
קנה-לב אהב נפשו שמר תבונה למצא-טוב | 8 |
Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
עד שקרים לא ינקה ויפיח כזבים יאבד | 9 |
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
לא-נאוה לכסיל תענוג אף כי-לעבד משל בשרים | 10 |
Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
שכל אדם האריך אפו ותפארתו עבר על-פשע | 11 |
Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
נהם ככפיר זעף מלך וכטל על-עשב רצונו | 12 |
Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
הות לאביו בן כסיל ודלף טרד מדיני אשה | 13 |
En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
בית והון נחלת אבות ומיהוה אשה משכלת | 14 |
Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
עצלה תפיל תרדמה ונפש רמיה תרעב | 15 |
Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
שמר מצוה שמר נפשו בוזה דרכיו יומת (ימות) | 16 |
Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
מלוה יהוה חונן דל וגמלו ישלם-לו | 17 |
Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
יסר בנך כי-יש תקוה ואל-המיתו אל-תשא נפשך | 18 |
Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
גרל- (גדל-) חמה נשא ענש כי אם-תציל ועוד תוסף | 19 |
Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
שמע עצה וקבל מוסר-- למען תחכם באחריתך | 20 |
Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
רבות מחשבות בלב-איש ועצת יהוה היא תקום | 21 |
Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
תאות אדם חסדו וטוב-רש מאיש כזב | 22 |
Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
יראת יהוה לחיים ושבע ילין בל-יפקד רע | 23 |
Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
טמן עצל ידו בצלחת גם-אל-פיהו לא ישיבנה | 24 |
Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
לץ תכה ופתי יערם והוכיח לנבון יבין דעת | 25 |
Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
משדד-אב יבריח אם-- בן מביש ומחפיר | 26 |
Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
חדל-בני לשמע מוסר לשגות מאמרי-דעת | 27 |
Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
עד בליעל יליץ משפט ופי רשעים יבלע-און | 28 |
Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
נכונו ללצים שפטים ומהלמות לגו כסילים | 29 |
Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.