< מִשְׁלֵי 19 >

טוב-רש הולך בתמו-- מעקש שפתיו והוא כסיל 1
En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
גם בלא-דעת נפש לא-טוב ואץ ברגלים חוטא 2
Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
אולת אדם תסלף דרכו ועל-יהוה יזעף לבו 3
Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
הון--יסיף רעים רבים ודל מרעהו יפרד 4
Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
עד שקרים לא ינקה ויפיח כזבים לא ימלט 5
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
רבים יחלו פני-נדיב וכל-הרע לאיש מתן 6
Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
כל אחי-רש שנאהו-- אף כי מרעהו רחקו ממנו מרדף אמרים לא- (לו-) המה 7
Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
קנה-לב אהב נפשו שמר תבונה למצא-טוב 8
Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
עד שקרים לא ינקה ויפיח כזבים יאבד 9
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
לא-נאוה לכסיל תענוג אף כי-לעבד משל בשרים 10
Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
שכל אדם האריך אפו ותפארתו עבר על-פשע 11
Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
נהם ככפיר זעף מלך וכטל על-עשב רצונו 12
Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
הות לאביו בן כסיל ודלף טרד מדיני אשה 13
En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
בית והון נחלת אבות ומיהוה אשה משכלת 14
Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
עצלה תפיל תרדמה ונפש רמיה תרעב 15
Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
שמר מצוה שמר נפשו בוזה דרכיו יומת (ימות) 16
Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
מלוה יהוה חונן דל וגמלו ישלם-לו 17
Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
יסר בנך כי-יש תקוה ואל-המיתו אל-תשא נפשך 18
Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
גרל- (גדל-) חמה נשא ענש כי אם-תציל ועוד תוסף 19
Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
שמע עצה וקבל מוסר-- למען תחכם באחריתך 20
Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
רבות מחשבות בלב-איש ועצת יהוה היא תקום 21
Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
תאות אדם חסדו וטוב-רש מאיש כזב 22
Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
יראת יהוה לחיים ושבע ילין בל-יפקד רע 23
Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
טמן עצל ידו בצלחת גם-אל-פיהו לא ישיבנה 24
Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
לץ תכה ופתי יערם והוכיח לנבון יבין דעת 25
Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
משדד-אב יבריח אם-- בן מביש ומחפיר 26
Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
חדל-בני לשמע מוסר לשגות מאמרי-דעת 27
Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
עד בליעל יליץ משפט ופי רשעים יבלע-און 28
Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
נכונו ללצים שפטים ומהלמות לגו כסילים 29
Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.

< מִשְׁלֵי 19 >