איוב 13

1 הן-כל ראתה עיני שמעה אזני ותבן לה

Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.

2 כדעתכם ידעתי גם-אני לא-נפל אנכי מכם

Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;

3 אולם--אני אל-שדי אדבר והוכח אל-אל אחפץ

Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.

4 ואולם אתם טפלי-שקר רפאי אלל כלכם

Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.

5 מי-יתן החרש תחרישון ותהי לכם לחכמה

Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.

6 שמעו-נא תוכחתי ורבות שפתי הקשיבו

Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.

7 הלאל תדברו עולה ולו תדברו רמיה

Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?

8 הפניו תשאון אם-לאל תריבון

Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?

9 הטוב כי-יחקר אתכם אם-כהתל באנוש תהתלו בו

Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?

10 הוכח יוכיח אתכם-- אם-בסתר פנים תשאון

Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.

11 הלא שאתו תבעת אתכם ופחדו יפל עליכם

Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.

12 זכרניכם משלי-אפר לגבי-חמר גביכם

Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.

13 החרישו ממני ואדברה-אני ויעבר עלי מה

Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.

14 על-מה אשא בשרי בשני ונפשי אשים בכפי

Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?

15 הן יקטלני לא (לו) איחל אך-דרכי אל-פניו אוכיח

Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.

16 גם-הוא-לי לישועה כי-לא לפניו חנף יבוא

Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.

17 שמעו שמוע מלתי ואחותי באזניכם

Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.

18 הנה-נא ערכתי משפט ידעתי כי-אני אצדק

Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.

19 מי-הוא יריב עמדי כי-עתה אחריש ואגוע

Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.

20 אך-שתים אל-תעש עמדי אז מפניך לא אסתר

Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.

21 כפך מעלי הרחק ואמתך אל-תבעתני

Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.

22 וקרא ואנכי אענה או-אדבר והשיבני

Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.

23 כמה לי עונות וחטאות-- פשעי וחטאתי הדיעני

Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.

24 למה-פניך תסתיר ותחשבני לאויב לך

Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?

25 העלה נדף תערוץ ואת-קש יבש תרדף

Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?

26 כי-תכתב עלי מררות ותורישני עונות נעורי

Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.

27 ותשם בסד רגלי-- ותשמור כל-ארחתי על-שרשי רגלי תתחקה

Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;

28 והוא כרקב יבלה כבגד אכלו עש

Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.