Isaia 57

1 MAKE no ke kanaka pono, aohe nae kanaka i hoomanao ia mea; Ua laweia'ku la na kanaka lokomaikai, Aole nae kanaka i noonoo, Ua laweia'ku ka mea i pono, mai ke alo aku o ka hewa.

Men den rättfärdige förgås, och ingen är som lägger det uppå hjertat, och helgo män varda bortryckte, och ingen aktar deruppå; ty de rättfärdige varda borttagne för olyckone;

2 E hele aku no oia me ka malu, E hoomaha lakou ma ko lakou wahi moe, O ka mea hoi i hele ma kona pololei.

Och de som redeliga för sig vandrat hafva, komma till frid, och hvilas uti deras kamrar.

3 E hookokoke mai oukou ianei, e na keiki a ke kilo wahine, Na keiki hoi a ke kane moe kolohe, a me ka wahine hookamakama.

Kommer härfram, I trollkonobarn, I horkarlars och horors säd.

4 Ia wai oukou e olioli ewaewa ai? A hoohamama oukou i ka waha iawai? A hooloihi ae i ke alelo? Aole anei oukou he poe keiki na ka poe hewa? A he hanauna hoi na ka wahahee?

Med hvem viljen I nu hafva edra lust? Öfver hvem viljen I nu gapa med munnenom, och räcka ut tungona? Ären I icke öfverträdelsens barn och en falsk säd?

5 A ua wela hoi i na'kuakii malalo o na laau uliuli a pau, A ua luku aku hoi i na keiki ma na awawa, A malalo hoi ma na ana o na pohaku?

I som så hete ären till afgudar under all grön trä, och slagten barn vid bäckerna under bergen.

6 Aia no kou kuleana, ma na pohaku olohelohe o ke awawa, O lakou, o lakou no kou lihi. Oia, ua ninini aku oe i ka mohaiinu no lakou; Ua kaumaha aku no hoi i ka mohai ai. E olioli anei au i keia mau mea?

Ditt väsende är med de släta stenar i bäckenom; de äro din del, dem utgjuter du ditt dryckoffer, då du spisoffer offrar. Skulle jag dertill lust hafva?

7 Maluna o ka mauna kiekie, malaila no oe i kaikai ai i kou wahi moe, Malaila no oe i pii aku ai, e kaumaha aku i ka mohai.

Du gör dina säng på ett högt resigt berg, och går desslikes sjelf ditupp till att offra.

8 Mahope o na puka, a me na lapauwila, Ua kukulu oe i kou mea e hoomanao ai; No ka mea, ua hoike aku oe ia oe iho i ka mea e, aole ia'u, A ua pii aku hoi, a ua hoakea oe i kou wahi moe, A ua hana oe i mea ike nou me lakou; Makemake no oe i ko lakou wahi moe, ua hoomakaukau oe i wahi nona.

Och bak dörrena och dörrträn sätter du din åminnelse; ty du välter dig ifrå mig, och går upp, och utvidgar dina säng, och förbinder dig med dem; du älskar deras säng, ehvar du ser dem.

9 Hele aku no oe i ke alii me ka aila ala, A ua hoomahuahua oe i kou mau mea manoi, A ua hoouna aku oe i kou poe elele i kahi loihi, A ua hoopoho no oe ia oe iho, a lilo i ka po. (Sheol h7585)

Du far till Konungen med oljo, och hafver mångahanda krydder, och sänder din bådskap långväga, och äst förnedrad allt intill helvetet. (Sheol h7585)

10 I ka loihi o kou hele ana, ua maloeloe oe, Aole nae oe i olelo, ua make hewa; Ua loaa ia oe ke ola ana o kou lima, Nolaila, aole oe i paupauaho.

Du mödde dig uti dina många vägar, och sade icke: Hvila dig något litet; utan efter du finner dine hands lefverne, varder du intet trött.

11 Ua hopohopo oe ia wai, a makau hoi, I wahahee ai oe, aole hoi i hoomanao mai ia'u, Aole hoi i aloha mai ma kou naau? Aole anei au i noho ekemu ole, mai ka wa kahiko loa mai, A makau ole hoi oe ia'u?

För hvem äst du så bekymrad och fruktar dig? Efter du dock far med lögn, och kommer intet mig ihåg, och lägger det intet på hjertat; menar du, att jag skall allstädes tiga, att du så platt intet fruktar mig?

12 E hai aku no au i kou pono, a me kau mau hana, Aole oe e pomaikai ia mau mea.

Men jag skall uppenbara dina rättfärdighet och din verk, att de dig intet nyttig vara skola.

13 Ia oe e kahea aku ai, na kou poe oe e hoopakele; E kaikai aku no ka makani ia lakou a pau; Na ka onini lakou e lawe aku; Aka, o ka mea hilinai mai ia'u, nana no e noho i ka aina, A e ili mai no ko'u mauna hoano ia ia.

Då du ropandes varder, så låt ditt sällskap hjelpa dig; men vädret skall alla föra dem bort, och fåfängelighet skall taga dem bort. Men den som tröster uppå mig, han skall ärfva landet, och besitta mitt helga berg;

14 Olelo iho la ia, E hoouka i ke ala, e hoouka i ke ala. E koomakaukau i ke kuamoo, E kaikai aku i na mea e hina'i, mai ke ala aku o ko'u poe kanaka.

Och skall säga: Görer väg, görer väg, rödjer vägen; hafver bort det som hindrar af mins folks väg.

15 No ka mea, penei ka olelo ana mai a ka Mea i hapaiia, Ka Mea i hookiekie hoi, e noho ana ma ke ao pau ole, O Hemolele kona inoa; E noho no au ma kahi kiekie, a hemolele hoi, Me ka mea hoi i mihi, a haahaa hoi ka uhane, E hoomaha i ka uhane o ka mea haahaa, A e hoomaha hoi i ka naau o ka poe mihi.

Ty alltså säger den Höge och högt besittne, den evinnerliga bor, hvilkens Namn är heligt: Jag, som bor i höjdene, och i helgedomenom, och när dem som en förkrossad och ödmjuk anda hafva, på det jag skall vederqvicka de ödmjukades anda, och hela de förkrossades hjerta;

16 No ka mea, aole au e paio mau loa, Aole hoi au e huhu aku i na manawa a pau; O maule imua o'u ka naau, A me na uhane a'u i hana'i.

Jag vill icke träta evinnerliga, och icke vred vara i evig tid; utan en Ande skall blåsa ifrå mitt ansigte, och jag skall göra lif.

17 No ka hewa o kona alunu i huhu aku ai au, a hahau aku la ia ia; Huna no wau i ko'u maka, a huhu aku no; Aka, hele no oia ma ke kolohe, ma ka aoao no o kona naau.

Jag var vred uppå deras girighets odygd, och slog dem; fördöljde mig, och var vred. Då gingo de hit och dit uti deras hjertas väg.

18 Ua ike no au i kona mau aoao, a e hoola aku no au ia ia; A e alakai no hoi au ia ia, A e hoihoi aku i ka maha ia ia, a i kona poe kumakena no hoi.

Men då jag såg uppå deras väg, helade jag dem, och ledde dem, och gaf dem åter tröst, och dem som sörjde öfver dem.

19 Na'u no e hana i ka hua o na lehelehe; Ua malu, ua malu ka mea mamao aku, a me ka mea kokoke mai, Wahi a Iehova, a na'u no ia e hoola aku.

Jag skall skapa utvidgada läppar, de som predika skola: Frid, frid, både dem som fjerran, och dem som vid handen äro, säger Herren; och vill hela dem.

20 Ua like ka poe hewa me ke kai kupikipikio, A hiki ole ke lana malie, a ua hooleilei na wai ona i ka wai eka, a me ka lepo.

Men de ogudaktige äro såsom ett stormande haf, det icke stilla vara kan, och dess vågar häfva upp träck och orenlighet.

21 Aohe malu no ka poe hewa, wahi a ke Akua o'u.

De ogudaktige hafva icke frid, säger min Gud.