1 Mose 11
1 Es hatte aber alle Welt einerlei Zunge und Sprache.
Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.
2 Da sie nun zogen gen Morgen, fanden sie ein ebenes Land im Lande Sinear, und wohnten daselbst.
Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där.
3 Und sie sprachen untereinander: Wohlauf, laß uns Ziegel streichen und brennen! und nahmen Ziegel zu Stein und Erdharz zu Kalk
Och de sade till varandra: "Kom, låt oss slå tegel och bränna det." Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck.
4 und sprachen: Wohlauf, laßt uns eine Stadt und einen Turm bauen, des Spitze bis an den Himmel reiche, daß wir uns einen Namen machen! denn wir werden sonst zerstreut in alle Länder.
Och de sade: "Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden."
5 Da fuhr der HERR hernieder, daß er sähe die Stadt und den Turm, die die Menschenkinder bauten.
Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde.
6 Und der HERR sprach: Siehe, es ist einerlei Volk und einerlei Sprache unter ihnen allen, und haben das angefangen zu tun; sie werden nicht ablassen von allem, was sie sich vorgenommen haben zu tun.
Och HERREN sade: "Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.
7 Wohlauf, laßt uns herniederfahren und ihre Sprache daselbst verwirren, daß keiner des andern Sprache verstehe!
Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål."
8 Also zerstreute sie der HERR von dort alle Länder, daß sie mußten aufhören die Stadt zu bauen.
Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden.
9 Daher heißt ihr Name Babel, daß der HERR daselbst verwirrt hatte aller Länder Sprache und sie zerstreut von dort in alle Länder.
Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.
10 Dies sind die Geschlechter Sems: Sem war hundert Jahre alt und zeugte Arphachsad, zwei Jahre nach der Sintflut,
Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden.
11 und lebte darnach fünfhundert Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar.
12 Arphachsad war fünfunddreißig Jahre alt und zeugte Salah
När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela.
13 und lebte darnach vierhundertunddrei Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
14 Salah war dreißig Jahre alt und zeugte Eber
När Sela var trettio år gammal, födde han Eber.
15 und lebte darnach vierhundertunddrei Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
16 Eber war vierunddreißig Jahre alt und zeugte Peleg
När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg.
17 und lebte darnach vierhundertunddreißig Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar.
18 Peleg war dreißig Jahre alt und zeugte Regu
När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu.
19 und lebte darnach zweihundertundneun Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar.
20 Regu war zweiundreißig Jahre alt und zeugte Serug
När Regu var trettiotvå år gammal, födde han Serug.
21 und lebte darnach zweihundertundsieben Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar.
22 Serug war dreißig Jahre alt und zeugte Nahor
När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor.
23 und lebte darnach zweihundert Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar.
24 Nahor war neunundzwanzig Jahre alt und zeugte Tharah
När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera.
25 und lebte darnach hundertundneunzehn Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar.
26 Tharah war siebzig Jahre alt und zeugte Abram, Nahor und Haran.
När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.
27 Dies sind die Geschlechter Tharahs: Tharah zeugte Abram, Nahor und Haran. Aber Haran zeugte Lot.
Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram, Nahor och Haran. Och Haran födde Lot.
28 Haran aber starb vor seinem Vater Tharah in seinem Vaterlande zu Ur in Chaldäa.
Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det kaldeiska Ur.
29 Da nahmen Abram und Nahor Weiber. Abrams Weib hieß Sarai, und Nahors Weib Milka, Harans Tochter, der ein Vater war der Milka und der Jiska.
Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska.
30 Aber Sarai war unfruchtbar und hatte kein Kind.
Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
31 Da nahm Tharah seinen Sohn Abram und Lot, seines Sohnes Harans Sohn, und seine Schwiegertochter Sarai, seines Sohnes Abrams Weib, und führte sie aus Ur in Chaldäa, daß er ins Land Kanaan zöge; und sie kamen gen Haran und wohnten daselbst.
Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.
32 Und Tharah war zweihundertundfünf Jahre alt und starb in Haran.
Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i Haran.
