< Sacharja 1 >

1 Im achten Monat des zweiten Jahres des Darius erging das Wort Jahwes an den Propheten Sacharja, den Sohn Berechjas, des Sohnes Iddos, folgendermaßen:
Iti maikawalo a bulan iti maikadua a tawen a panagturay ni Dario, immay ti sao ni Yahweh kenni profeta Zacarias a putot ni Barakias a putot ni Iddo a kunana,
2 Jahwe hat heftig über eure Väter gezürnt.
“Nakapungtot unay ni Yahweh kadagiti ammayo!
3 Sprich daher zu ihnen: So spricht Jahwe der Heerscharen: Bekehrt euch zu mir, ist der Spruch Jahwes der Heerscharen, so werde ich mich wieder zu euch kehren, spricht Jahwe der Heerscharen.
Ibagam kadakuada, 'Kastoy ti kuna ni Yahweh a Mannakabalin-amin: “Agsublikayo kaniak!”—daytoy ket pakaammo ni Yahweh a Mannakabalin-amin!“—”ket agsubliak kadakayo!” kuna ni Yahweh a Mannakabalin-amin.
4 Seid doch nicht wie eure Väter, denen die früheren Propheten zugerufen haben: So spricht Jahwe der Heerscharen: Bekehrt euch doch von euren bösen Wegen und euren bösen Thaten! - aber sie haben nicht gehört, noch auf mich geachtet, ist der Spruch Jahwes.
Saanyo koma a tuladen dagiti ammayo nga imun-una a binagaan dagiti profeta, a kunada, “Kastoy ti kuna ni Yahweh a Mannakabalin-amin: isardengyon dagiti dakes a wagasyo ken dagiti nadangkes nga aramidyo!” Ngem saanda a dimngeg ken saandak nga impangag.”' Daytoy ket pakaammo ni Yahweh.
5 Eure Väter - wo sind sie? und die Propheten - können sie ewig leben?
“Saan kadi nga awanen dagiti ammayo? Ken agtalinaed kadi dagiti profeta iti agnanayon?
6 Aber meine Worte und meine Beschlüsse, die ich meinen Knechten, den Propheten, aufgetragen hatte, nicht wahr? - die haben eure Väter doch so getroffen, daß sie anderes Sinnes wurden und sich sagen mußten: Gleichwie Jahwe der Heerscharen sich vorgenommen hatte, je nach unseren Wegen und nach unseren Thaten mit uns zu verfahren, so ist er mit uns verfahren!
Ngem saan kadi a sinagaba dagiti ammayo ti subad iti panagsukirda kadagiti sasaok ken paglintegak nga imbilinko kadagiti adipenko a profeta? Nagbabawida ngarud ket kinunada, 'Kas iti pinanggep ni Yahweh a Mannakabalin-amin nga aramiden kadatayo gapu kadagiti wagas ken tigtignaytayo, isu ti inaramidna kadatayo.'”
7 Am vierundzwanzigsten Tage des elften Monats, d. i. des Monats Schebat, im zweiten Jahre des Darius, erging das Wort Jahwes an den Propheten Sacharja, den Sohn Berechjas, des Sohnes Iddos, folgendermaßen:
Iti maikadua a tawen a panagturay ni Dario, iti maika-dua pulo ket uppat nga aldaw iti maikasangapulo ket maysa a bulan, a bulan ti Sebat, immay ti sao ni Yahweh kenni profeta Zacarias a putot ni Barakias a putot ni Iddo a kunana
8 Ich hatte des nachts ein Gesicht: ein Mann nämlich, der auf einem rotbraunen Rosse saß, hielt zwischen den Myrten, die im Thalgrunde stehen, und hinter ihm rotbraune, fuchsrote und weiße Rosse.
“Iti rabii, adtoy, nakitak ti maysa a lalaki a nakasakay iti nalabaga a kabalio, ket adda isuna kadagiti babassit a kayo nga addaan kadagiti napipintas a sabsabong nga adda iti tanap; ket adda iti likudanna dagiti nalabaga, alazan ken puraw a kabalio.”
9 Als ich nun fragte: O Herr, was haben diese zu bedeuten? sagte der Engel, der mit mir redete, zu mir: Ich will dir zeigen, was diese da zu bedeuten haben.
Kinunak “Apo, ania dagitoy a banbanag?” Ket kinuna ti anghel a nakisarita kaniak, “Ipakitakto kenka no ania dagitoy a banbanag.”
10 Da nahm der Mann, der zwischen den Myrten hielt, das Wort und sprach: Das sind die, welche Jahwe ausgesandt hat, die Erde zu durchstreifen!
Ket simmungbat ti lalaki a nakatakder iti ayan dagiti babassit a kayo nga addaan kadagiti napipintas a sabsabong a kunana, “Dagitoy dagiti imbaon ni Yahweh nga agsursor iti entero a daga.”
11 Die richteten nun das Wort an den Engel Jahwes, der zwischen den Myrten hielt, und sprachen: Wir haben die Erde durchstreift, und es befand sich, daß die ganze Erde in Ruhe und Stille liegt.
Simmungbatda iti anghel ni Yahweh a nakatakder iti ayan dagiti babassit a kayo nga addaan kadagiti napipintas a sabsabong; kinunada kenkuana, “Sursursorenmin ti entero a daga; kitaem, agal-aliwaksay dagiti amin a daga.”
12 Da hob der Engel Jahwes an und sprach: Jahwe der Heerscharen, wie lange willst du denn unbarmherzig bleiben gegen Jerusalem und die Städte Judas, denen du nun schon siebzig Jahre lang grollst?
Ket simmungbat ti anghel ni Yahweh a kunana, “O Yahweh a Mannakabalin-amin, kasano kadi pay kabayag ti panangipakitam iti saanmo a panangngaasi iti Jerusalem ken kadagiti siudad ti Juda a nagsagaba iti pungtotmo iti pitopulo a tawen?”
13 Da antwortete Jahwe dem Engel, der mit mir redete, glückverheißende Worte, trostreiche Worte,
Simmungbat ni Yahweh iti anghel a nakisararita kaniak babaen kadagiti nasasayaat a sasao, dagiti sasao a pangliwliwa.
14 und der Engel, der mit mir redete, sprach zu mir: Verkündige laut und sprich: So spricht Jahwe der Heerscharen: Ich brenne vor großem Eifer für Jerusalem und Zion
Ket kinuna kaniak ti anghel a nakisarita kaniak, “Ipakaammom daytoy, 'Kastoy ti kuna ni Yahweh a Mannakabalin-amin: “Kasta unay ti pakaseknak iti Jerusalem ken iti Sion!
15 und bin in heftigem Zorn über die sorglos ruhigen Nationen entbrannt, die, als ich ein wenig zornig war, eigenmächtig zum Unglücke mithalfen.
Ket napalalo ti pungtotko kadagiti nasion a nanam-ay; ta saanak unay a nakaunget iti Juda, ngem kinarkaro dagitoy a nasion ti panagsagaba ti Juda.”
16 Darum spricht Jahwe also: Ich wende mich erbarmend Jerusalem wieder zu: mein Tempel soll darin wieder aufgebaut werden, ist der Spruch Jahwes der Heerscharen, und die Meßschnur soll über Jerusalem ausgespannt werden.
Ngarud, kastoy ti kuna ni Yahweh a Mannakabalin-amin: “Nagsubliak iti Jerusalem nga addaan iti asi. Maipatakderto ti balayko iti daytoy”'—daytoy ket pakaammo ni Yahweh a Mannakabalin-amin—”ket maibinnatto ti tali a pagrukod iti entero a Jerusalem!”
17 Ferner verkündige laut und sprich: So spricht Jahwe der Heerscharen: Fortan werden sich meine Städte vor Wohlergehen weit ausdehnen, und Jahwe wird Zion wiederum trösten und Jerusalem wiederum erwählen.
Ipakaammom pay daytoy, 'Kastoy ti kuna ni Yahweh a Mannakabalin- amin: 'Rumang-ayto manen dagiti siudadko, ket liwliwaento manen ni Yahweh ti Sion, ken piliennanto manen ti Jerusalem.”
18 Ich blickte auf und sah, da zeigten sich auf einmal vier Hörner.
Kalpasanna, timmangadak ket nakakitaak iti uppat a sara!
19 Als ich nun den Engel, der mit mir redete, fragte: Was haben diese zu bedeuten? sprach er zu mir: Das sind die Hörner, die Juda, Israel und Jerusalem verstreut haben.
Kinasaritak ti anghel a nakisarita kaniak, “Ania dagitoy?” Insungbatna kaniak, “Dagitoy dagiti sara a nangiwarawara iti Juda, Israel, ken Jerusalem.”
20 Sodann ließ mich Jahwe vier Schmiede schauen,
Ket nangipakita kaniak ni Yahweh iti uppat a mammanday.
21 und als ich fragte: Was wollen die thun? antwortete er folgendermaßen: Jenes sind die Hörner, die Juda dermaßen verstreut haben, daß niemand mehr sein Haupt erhob; diese aber sind gekommen, um sie in Schrecken zu setzen, um die Hörner der Nationen niederzuschlagen, die das Horn wider das Land Juda erhoben, um es zu verstreuen.
Kinunak, “Ania ti umay aramiden dagitoy a tattao?” Insungbatna, “Dagitoy dagiti sara a nangiwarawara iti Juda, isu a nagsagabada iti nakaro. Ngem immay dagitoy a tattao tapno pagtalawen dagiti nasion, tapno parmekenda dagiti armada dagiti nasion a nangraut iti daga ti Juda tapno iwarawarada daytoy.”

< Sacharja 1 >