Psalm 83

1 Ein Lied. Ein Psalm Asaphs. O Gott, sei nicht länger still; schweige nicht und bleibe nicht ruhig, o Gott!

En sång, en psalm av Asaf.

2 Denn fürwahr, deine Feinde toben, und die dich hassen, erheben das Haupt.

Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.

3 Wider dein Volk machen sie listigen Anschlag und beraten sich wider die von dir Geborgenen.

Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.

4 Sie sprechen: “Wohlan, wir wollen sie vertilgen, daß sie kein Volk mehr seien, und des Namens Israel fortan nicht mehr gedacht werde!”

Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.

5 Denn sie haben sich einmütig beraten und schlossen einen Bund wider dich,

De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»

6 die Zelte Edoms und der Ismaeliter, Moabs und der Hagriter,

Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:

7 Gebal und Ammon und Amalek, Philistäa samt den Bewohnern von Tyrus.

Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,

8 Auch Assur hat sich zu ihnen geschlagen; sie leihen den Söhnen Lots ihren Arm. (Sela)

Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;

9 Thue ihnen, wie Midian, wie Sisera, wie Jabin am Bache Kison.

Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)

10 Sie wurden vertilgt bei Endor, wurden Dünger für das Land.

Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,

11 Mache sie, ihre Edlen, wie Oreb und wie Seeb und alle ihre Fürsten wie Sebah und Zalmunna.

dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.

12 Sie, die da sprachen: Wir wollen für uns in Besitz nehmen die Auen Gottes!

Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,

13 Mein Gott, mache sie gleich wirbelndem Staube, gleich Stoppeln vor dem Winde.

eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»

14 Wie Feuer, das den Wald entzündet, und wie eine Flamme, die Berge verbrennt,

Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.

15 so verfolge sie mit deinem Wetter und schrecke sie mit deiner Windsbraut!

Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg

16 Mache ihr Angesicht voll Schmach, damit sie deinen Namen suchen, Jahwe.

förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.

17 Laß sie beschämt und erschreckt werden für immer; laß sie zu Schanden werden und zu Grunde gehn,

Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.

18 damit sie inne werden, daß du Jahwe heißest, du allein erhaben bist über die ganze Erde!

Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.